Megaliter mm.

Dagens etapp började vi norrut från Alcoutim. Vi hade sett bruna skyltar med texten Monumento Megalito.
Efter Cortes Pereiras svänger vi vänster på väg M507 och sen in på en liten smal grusväg.

Stenarna är från tiden långt före Kristi födelse. Forskarna spekulerar i vad de kan ha haft för betydelse. De tror att de kan ha varit markörer för ett territorialt område.

Solen sken vackert på stenarna och längre bort skingrades dimman.

 

Många liljeväxter finns här i området liksom på andra kullar.

Den första blomman har slagit ut. Blommorna kommer att bli jättevacker när alla slår ut.

Vid parkeringen finns ett blommande mandelträd.

Solen blänker i vattendropparna, som är kvar efter nattens skurar.

Vilken spegel droppen är!

På återresan ner till Alcoutim upptäcker jag en massa kokonger i pinjeträden. De kommer så småningom att bli larver, som ni ser på förra vårens inlägg. Jag tror det är tallprocessionsspinnare.

Vid Laranjeiras stannade vi och tittade på romerska hus eller rättare sagt en rekonstruktion. Här hade det också varit moriska inslag. Spännande.
Utefter Rio Guadiana finns många villa-vagnar och husvagnar uppställda. Runt vagnarna finns trädgårdsland. Många verkar bo så.

Vi snirklade runt på småvägar, och så småningom kom vi ner till Barragem Beliche. Vacker väg, som efter kröken går över dammen. Vår resa fortsatte och

slutmålet blev Castro Marin, där vi står över natten. När vi kom var det 43 husbilar utefter gatan och på den här grusplanen.

Vi går en runda på stan och kollar in borgarna på håll. Hungern slår till och friterade sardiner smakade gott med en krämig risotto.

Det blev bara huvud och ben kvar!