Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

lördag 7 februari 2015

Tågresa utefter Rio Tinto


I natt har vi sovit gott vid järnvägsstationen. Koordinaterna är : N 37°  41' 17,5'' V 6° 33' 37''. Vi har stått på parkeringsplatsen till museijärnvägen.


Jag börjar med en bild sen gårdagen. Det här var första anblicken på på ett jättestort gruvområde, Minas de Riotinto, vid floden Rio Tinto. Malmkroppen är den samma som sträcker sig från Mina de São Domingos och hit. Enligt beskrivning har malm brutits sedan ca 6000 år tillbaka. Det fanns olika mineraler, silver, guld, koppar, svavel och annat vi inte kan tolka. Vi fick historien i går på museet, som ligger i gamla sjukhuset.
Riotinto Company Limited bröt malm under perioden 1873- 1954. Det har varit drift därefter, men vi vet inte vilket bolag.
Titta gärna på hemsidan: Parque Minero de Riotinto
Som du förstår är det stora sår i landskapet efter flera dagbrott och gruvdrift.


Det är också gott om slagghögar och annat avfall.


Lennart köpte biljetter i god tid.


Kl 13.30 satt vi på plats och strax därefter började resan efter diesellok för oss och ca 200 andra passagerare. På vinterperioden går tåget bara på lördagar och söndagar.
När gruvnäringen var igång fanns det 300 km järnväg, bl.a. ner till Huelva, som var utskeppningshamn. Det fanns 143 ånglok och 7 el-lok, som mest. Det var 2000 malmvagnar, 1300 godsvagnar och 40 passagerarvagnar. Järnvägstrafiken pågick framtill 1964. Då klarade man själva att utvinna det man ville från malmen, så inget skeppades till England längre.
Lennart hade önskat, att vi varit här första söndagen i månaden, för då går resan med ånglok i stället för diesel-lok.


Trots gifter och slagg klänger sig ett blommande mandelträd efter flodkanten. Du ser det bruna vattnet, eller hur? Naturen försöker återerövra marken!


På vår långsamma färd, passerar vi en del uttjänta och rostiga lok och vagnar. Pinjeträden lyser riktigt i kontrast till det rostiga!


Här kan ni få en hint om hur stort ett dagbrott varit.


Vattnet är väldigt påverkat av utlakade ämnen.


Vi tror att det gula/ockrafärgade i förgrunden är svavelbäddar.


Här närmar vi oss slutpunkten för museijärnvägen. 


Åter vid startpunkten efter ungefär en och en halv timme, gick passagerarna till sina personbilar eller bussen. Vi och ett annat par  hade nära hem.

9 kommentarer:

  1. Intressant läsning för en annan som sitter hemma Sverige. Härliga bilder,
    Ha det bra båda två
    Nisse & Birgitta

    SvaraRadera
  2. Häftiga bilder med spännande kontraster!!

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig tur med järnvägen. Den hade jag gärna varit med om. Å vilken färgprakt med blommor och växter just där. Vissa växter verkar trivas bäst i sunkiga områden.
    Kul med så mycket intressant info också:-)

    SvaraRadera
  4. Vilken spännande resa och vad pålästa ni är. Kram

    SvaraRadera
  5. Den resan får jag allt lägga på minnet.... så intressant.

    SvaraRadera
  6. Vilken spännande resa ,legga på minnet vi er spente på hva turen går videre

    SvaraRadera
  7. Trevligt med gamla tåg!
    Vi åkte Ånglok i somras!

    Kram

    SvaraRadera
  8. Vilken intressant upplevelse. Vattnet i den lilla bäcken såg inget vidare ut. Hoppas att jorden och marken kan absorbera alla gifter.

    SvaraRadera
  9. Men så läckert.:) Jag som älskar gamla tåg och speciellt loken:)) Kram

    SvaraRadera