Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

onsdag 30 december 2015

Del 5 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön

Del 5  och här börjar vår resa med husbil.
Vi flög till Christchurch på Nya Zeelands sydö från Sydney och kom dit vi 01-tiden  på natten den 19 november. Som tur var hade vi hotellrum på Sudima Hotel vid flygplatsen. Det blev ändå en kort natt innan vi skulle hämta husbilen på Britz kl 10.00.


Vi kom dit strax efter 10 med shuttle-bus, men då var ingen husbil redo för oss. De skjutsade oss till en stor mataffär i närheten, så vi kunde handla medan vi väntade på bilen.


Vi hade bokat en bil med automatlåda, men tyvärr fick vi inte det. Det blev en besvikelse, för då kunde inte jag köra. Annars var bilen rymlig. Alkoven fick bli vår förvaringsenhet, då mina höfter inte fixade de stora stora avstånden på stegen. Solen sken och det var 16 grader. Tänk på att sydön har nära till Sydpolen.


Så började då resan, drygt två timmar försenat. Så här i efterskott skulle vi haft en dag i Christchurch innan vi startade husbilsresan. Nu får den staden vara till en annan gång, då vi inte vill börja köra vänstertrafik och rondellkörning i en stad, det första man gör. Vi valde att köra ut på Highway 1 söderut.


Här passerade vi ett område med vinstockar.


Det fanns också många får.


Ganska snart upptäckte vi att även betesmark behöver konstbevattning!


Det dröjde inte så länge förrän vi kom till Rakaia River och Nya Zeelands längsta bro.


Första etappen blev bara till Ashburton och Camping med koordinaterna: S 43° 55' 24,4'' E 171° 42' 17,8''. Vi var trötta efter ytterligare tidsförskjutning och kort natt. Jag testade köket med att göra pasta och steka chorizo. En bra arbetsyta.


I anslutning till campingen fanns en damm och ett arboretum, som Rotary startat. Vi passade på att promenera runt i omgivningen. Här herr och fru and. Det var inga gräsänder, men vackra! Det fanns ett tio-tal familjer, som bodde på campingen året runt. På kvällen passade jag på att tvätta.


 Fredagen den 20 november var det mulet när vi gav oss iväg . En stor flock med kor, men rätt vanlig storlek på Nya Zeeland.


Vädret skiftar snabbt och det blev en blå himmel när vi kör in i landet. Vi svängde av mot Geraldine och följde sen Highway 79. Karta över öarna hade vi köpt på nätet innan vi åkte hemifrån, men vi fick också med en turistradio från Britz, med information och reklam för ställen vi passerade efter vägen. Vi hyrde också en GPS. Det var en Tomtom, som vi hade en del inlärningsbekymmer med.


Ett enastående landskap som skiftar från lågland, mjuka kullar till höga berg.


Efter orten Fairlie, där vi tog lunchpaus, närmar vi oss de snöklädda bergen. Då for vi på Highway 8.


På närmare håll fanns gulklädda kullar. De påminde mycket om de buskar som fanns i Portugal.


Vi åkte genom Burkes pass och hade sen en underbar bild framför ögonen!


Vi stannade vid en utkiksplats vid Lake Tekapo. Det blåste en del, så vind/regnjackan åkte på. Vinden från de snökladda bergen är kylig.


Det var otroligt vackert med det turkosfärgade vattnet och de blommande lupinerna i förgrunden!


Vid parkeringen fanns möjlighet att fylla på vatten och på ett annat ställe kunde man tömma.


Visst var det vackert!


Vi tittade in i den lilla stenkyrkan - Church of the Good Shepherd. Där fanns ingen altartavla utan ett stort fönster med utsikt över sjön. Enastående vackert!


Vi åkte vidare söderut


och kom snart till nästa turkosa sjö, Lake Pukaki. Den här vyn slår E4 vid Vättern med några hästlängder!


Någon kilometer söder om sjön stannade vi på ett fricampingområde, Lake Wardell med koordinaterna: S 44° 11' 49,5''  E 170° 7' 18,3''. Det smakade bra med en Ale i solskenet. På Nya Zeeland finns vissa angivna platser där man får fricampa. En del har service andra inte. Här fanns ett utedass, som sett bättre dagar. Ca 15 husbilar var här.


Vi gick en runda till kanalen. Sjöarna vi åkt förbi är dammar och de är förbundna med kanaler. Det går åt mycket vatten till att bevattna marken.


Många står länge på den här fricampingen liksom andra liknande platser och har då fiske som ett stort intresse. Våra närmaste husbilsgrannar berättade en del för oss. Kanalen åt ett håll, väg och bergen åt det andra! Här sov vi gott!

8 kommentarer:

  1. NZ är så vackert! Härligt att få "komma dit igen" med er :) Peters son Robin och gans fru Alexandra åker snart dit för att hälsa oå hennes släktingar där.

    SvaraRadera
  2. Ser härligt ut. Hoppas vi också har förmånen att åka dit någon dag.
    /Anna

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det var så djärvt av er att hyra en husbil. Trots att jag är djärv och orädd, hade jag ändå tänkt... "Hur ska jag förlåta mig om det blir en repa". Fantastiska bilder som vanligt. Kram & Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  4. Vilka skiftande och helt olika landskap. Å Lake Pukakis turkosa vatten är ju så himla vackert mot de snötäckta bergen i bakgrunden. Å det bästa lammköttet kommer ju från Nya Zealand. Kul att se fåren vars "barn" sedan hamnar på min tallrik i Sverige irl;-)

    Önskar dig och Lennart ett gott slut och ett gott nytt! Undrar vilka reseaäventyr som väntar er 2016...

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Åh vad roligt att få resa med Er igen! Underbara bilder....

    SvaraRadera
  7. Här känner vi igen oss. Vi var också vid lilla kyrkan med fårhunden. Anden med vitt huvud är en Shelduck, släkt med våra gravänder. Husbilen ser praktisk ut. Annars är husbilarna här nere ganska annorlunda mot våra europeiska. Men vi ser en och annan Dethleff och Bürstner.

    SvaraRadera