Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

måndag 26 juni 2017

7 år med bloggande, del 8 av vår resa

I dag är det 7år sen jag började blogga. Då hade vi en Dethleffs husbil, som vi kallade Dettan och bloggen fick då namnet Husbilen Dettan.



På den bloggen gjorde jag 786 inlägg, innan vi bytte husbil till en Carthago och jag startade upp Husbilen Ellen. Detta är mitt 1171 inlägg på Husbilen Ellen. Jag har varit rätt flitig, eller hur?


Idag är det grått och det regnar, så jag fortsätter med del 8 av vår Italienresa/Kryssning.

Kryssningen gick vidare från Korfu till Santorini.



Kan väl vara en bra start att se mig omgiven av blå himmel och blått vatten när vi närmar oss Santorini.




Här  kan inte de stora fartygen angöra hamnen, utan det var mindre båtar som kom och hämtade upp oss. De som hade bokat utflyktsturer fick gå i land först, så vi fick vänta någon timme på båten, innan det blev vår tur.



Uppför den där sluttningen skulle vi till staden Fira, antingen med linbana eller till fots trapporna uppför, som gick i sicksack. Åsneritt var ett alternativ till att gå, men det var inget alternativ för mig.



För vår del blev det linbanan uppför.



Väl i land följde vi inte strömmen, utan vek av efter kanten på en stenlagd gång och när Lennart fotade mig kom en guidade tur från andra hållet.


Där uppifrån var det underbara vyer. På bilden kan man se att vi är inne i en kratersjö med öppningen uppåt på den här bilden.


Intensivt blått med lite dis på håll och det vita är hus, som klänger efter bergväggen.


En del smala gränder och trappor, så man kan ta sig ner till husen.


Ett hustak var dekorerat med den här sjöhästen.


Efter någon timmes promenad vände vi och gick tillbaka och fick då den här vyn, när vi närmade oss hamnen igen.


De vita husen står i vacker kontrast till omgivningen.


I de små trädgårdarna fanns det gått om blommor. Många av husen hyrdes ut eller att rum hyrdes ut.


Gallerier och kyrkor fanns det en hel del av. Vi var inte uppe till kyrkorna, men visst är de vackra på håll.


Den här ortodoxa kyrkan byggdes 1827 och sedan återuppbyggdes den igen efter jordbävningen 1956.


Kyrkan var öppen och vi tittade in. Freskerna var målade av en lokal konstnär, Christoforos Assimis. Vacker eller hur? Guldet i ikonostasen glittrade, så helgonbilderna inte riktigt syntes.


Ytterligare en vy över ett kapell och fartygen.


Här kommer vi till trappan ner mot hamnen söderifrån. Vi har då gått nerför lite andra trappor. Hela trappan är 580 steg/avsatser. Vi valde att gå nedför.



Tur att Lennart är van vid hästar, för jag hade inte passerat de här mulåsnorna på egen hand.


Det var gått om mulor/mulåsnor och många gick lösa. Det var en ansträngande tur neråt. Trapporna var rätt slitna, så jag spände mig tyvärr och var alldeles darrig i benen när jag kom ner. Ser inte så märkvärdigt ut, men trapporna tog mer än vad jag kunde trott.


Tror aldrig en öl har smakat så bra tidigare, som den vi drack när vi var tillbaka på fartyget!

16 kommentarer:

  1. Kan tro att ölen smakade efter den promenaden. Fina bilder som vanligt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kan inte minnas att jag varit så darrig i benen någon gång tidigare. Jag tror inte på vätskebrist, för vi drack ur vattenflaskan vi hade med. Ölen smakade riktigt gott, men också att sitta ner och pusta ut!

      Radera
  2. Grattis till dina sju år, alla vackra bilder och inlägg. Vad minnen som finns kvar efter en resa som denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bloggen blir lite som en dagbok. Den här resan var riktigt bra, även om slutet kunde blivit bättre! Vi har många vackra minnen att se tillbaka på.

      Radera
  3. Stort GRATTIS till sjuåringen:-) Måste ha följt dig nästan hela tiden, då jag minns Dettan:-)

    Alltså Santorini är ju helt fantastisk! Vilket läge! Ja, alltså trapporna hade jag heller inte använt - uppför alltså. Hatar gå uppför trappor. Har inga problem med att gå ned. Men tänk dig lokalbefolkningen - alltså gamla människor som bor där året om - hur klarar dom av "bergsbestigningen" varje dag... Men bra att de anlagt en linbana - tackar för det;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Linbanan är privatbyggd och kostar en del om man ska åka varje dag, så jag tror de flesta som bor i hamnkvarteren tar trapporna eller en mula, fast de var inte gratis heller.

      Radera
  4. Grattis till de sju åren! När jag ser dina fina bilder från Santorini kan jag inte låta bli att fundera lite över hur många foton du har lagt ut under de sju åren? Det måste vara många, många tusen bilder!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja många foton har det blivit, men i början var det inte så många. Under de här åren har jag fotat säkert 100 000 kort, men jag har bara kvar 54 255. Att fota .är ju en av mina hobbies. Kramar

      Radera
  5. Ja, just det, Dettan hette den ju...! Stort GRATTIS på 7-årsdagen! Härliga blå bilder från Santorini!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det vi såg av Santorini var fint!

      Radera
  6. Visst är det kul at blogga!
    Härliga bilder.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! För det mesta är det kul att blogga, men ibland känner jag mig lite mätt på det!

      Radera
  7. Grattis till de sju bloggåren som du just passerat! Jag har följt dig ganska länge och tycker det är såå intressant med era resor - vare sig de går med husbilen eller på annat vis :)
    Vilken fantastisk stad och vilken tur att det går linbana upp! Härliga bilder ... och vilken utsikt!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA det är kul att alternera ressätt- Vi trivs bra med Ellen, men ibland känns mellaneuropa som en transportsträcka, även om det är mycket att upptäcka där.

      Radera
  8. Ja tänk vad åren går fort det ser man ju på bloggen, Grattis!. Vi har bloggat ungefär lika länge. Vilka fantastiska bilder fast jag hade nog tagit linbanan både upp och ner eller kanske en Åsnetur :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA visst går åren fort. Så här efteråt, skulle jag absolut valt linbanan ner också! Mulorna var aldrig ett alternativ för mig.

      Radera