Vi sov länge i morse och sen tog vi oss runt på en promenad bland stenrösen i Sammallahdenmäki. Det fanns en guide att fråga, men så gick vi på egen hand.
Det är rösgravfält från bronsåldern (1500 - 500-talet f.Kr). Det finns nästan 40 rösen byggda av sten. De vittnar om en skandinavisk bronskultur, som spritt sig till västra Finland. Ovan är "Huilu gårds långa ruin".
"Kyrkgolvet" är ett unikt fyrkantigt stenröse.
Röset fotograferat från andra hållet. Det är stort. Under utgrävningar 2002 hittades brända människoben och ett fragment av en seriearmring av brons. De radiokoldaterades till början av bronsåldern.
Andra rösen, ser mer ut som stora stenhögar, sådana vi sett i Sverige också.
Sammallahdenmäki skrevs in på UNESCO´s världsarvslista 1999 som Finlands första förhistoriska fornlämning.
Stigarna gick också genom blåbärsris och några orkidéer.
När vi kom tillbaka till Ellen fixade vi kaffe. Det smakade riktigt bra i solen. Runt bordet är vi omgivna av andra fetknoppar! Koordinaterna hit är: N 61 gr 6' 47,8'' E 21 gr 46' 31,6 ''
Vi fortsatte sen köra västerut tills vi kom till Huittinen och turistvägen "Den trolska nattens väg". Vi följde den och väg 230.
Vägen gick genom ett vackert jordbrukslandskap. Under en lång bit följde vi en flod.
Ett långt stopp blev det vid Yli-Kirra i Punkalaidun. Det är en kombination av hembygdsgård och landsbygdsmuseum. Mycket liknar de svenska, men en del skiljer sig åt. Den här gården har alltid varit här, med alla byggnader runt om.
Boningshusen, visthusbod och drängstuga, stall och ladugård är byggda i en fyrkant.
En vacker halm-himmel i ett rum i gamla stugan. Här är bara timrade stockar, tätade med mossa.
Man höll också på att göra spån för takläggning. Vi antar att det hade varit visningsdagar av gammalt hantverk.
I den här konstruktionen ältade man lera med hjälp av en häst eller oxe. Leran las i träformar och brändes i en ugn, som fanns inne uthuset. Den här byggnaden ligger en bit bakom de andra husen.
Här visas hur en varggrop kunde se ut. I buren satt något lockbete, åtel. Gropen var förstås täckt med granris, så vargen inte skulle upptäcka de vassa pinnarna.
Vi tittade in i några stora, rätt så nybyggda hus och då blev det en extra glädjestund för Lennart. Där var massor med gamla traktorer och andra maskiner. Här en Fordson Major från 1951. En sån traktor var Lennarts pappas första traktor. "En sån körde jag som pojke". Det blev många fler bilder, men dem slipper du.
Vid kvarnen hade vi parkerat Ellen. Så fortsatte vi resan västerut
genom ett vackert landskap.
Vi kom lagom till Glasbruket vid Nuutajärven när det var dags att stänga, men stannar över natten här och väntar på öppningen kl 10:00 i morgon. Glasbruket hade funnits här i 215 år, men lades ner under 2014. Samma öde som drabbat många av de svenska glasbruken. Nu finns ett antal konstnärer här med verkstäder och försäljning. Därtill har Iitala ett outlet.
Koordinaterna hit är: N 61 gr 2' 35,3'' E 23 gr 26' 6,9''
Ännu ett trevligt reportage med fina bilder!
SvaraRaderaHa de gott!