Solen sken från en klarblå himmel, när vi kom till Risinge kyrka utanför Finspång.
Vi deltog i begravningsgudtjänsten för mina barns far,
Kjell Ågren
* 31 juli 1941 + 4 januari 2013
Vila i frid.
Hur fort blir
lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken
som lyser vår vandring i parken
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken
Stig Dagerman
6 kommentarer:
Förstod nästan att det var nåt sånt ni kom hem för att göra. Tråkigt när detta händer. Men fint att ni var där och med. Sköt om er
Tänker på Er alla! Ta hand om varandra. Kram från mig!
Sänder er en extra tanke i denna jobbiga stund. Var rädd om er
Beklagar verkligen. Och Kjell var ju verkligen inte gammal. Men du tog en fin bild på kistan i den väldigt vackra kyrkan.
Kram...
Begravningar är det värsta som finns att gå på, samtidigt som det kan vara väldigt vackert och värdigt. Men det tar på krafterna och humöret blir lite upp och ner. Vi hade ju begravning här för en nära vän och anhörig i december och det var nog en av de finaste vi varit på. Det stämde allt med vår väninna och då känns det bra. Hoppas ni har kunnat slappna av och också kunnat umgås med nära och kära, hjälper en del vid de här tillfällena. Ha det gott. Kramar 3 M
Skicka en kommentar