Helgen som gått

Äntligen visade sig solen återigen. De var soligt på flera sätt, för Per, Ann-Sofi och barnen kom på förmiddagen. Den blev en tur till Djäkneparkens lekplats på förmiddagen och på eftermiddagen tog vi en längre tur till Vasaparken.

Solen gjorde vad den kunde, men vinden var kall, så det var skönt att komma in till en kopp te och chokladmousse med frukt.

Pappa Per fick hjälpa till att bygga torn av klossar och trådrullar. Mira älskade att rasera det hela! Harry var nöjd att ha pappa för sig själv ibland.
När de åkte hem på kvällen blev det fruktansvärt tyst.

 I går passade vi på att ta en längre tur i solskenet. Har längs Motala Ström vid Saltängsgatan.

Vi fortsatte upp mot Matteus kyrkan. Torn och spiror var färdigförgyllda, så snart ska nog byggställningen ner.

Vi fortsatte in i Folkparken. Där fanns det här underbart röda trädet nära Lejongropen. Det var någon slags lönn-träd, med alla blad i behåll!. Bredvid växte en Trollhassel.

Lönnen gjorde sig fint, när jag riktade mobilen upp mot den blå himlen.

Från andra träd hade det ramlat ner många löv på marken. En härlig gyllene färgskala.

På trottoaren kunde det se ut så här, när blåsten gjort sitt.

I dag tog vi en tur åt andra hållet av stan. Här går vi innanför Söderleden. I dag var det skönare ute, då det var mindre blåst eller om det var så att jag tog på mig mer.

Höstdagar

Några glimtar av sol, men för det mesta är himlen grå. Tur att trädens löv lyser upp lite grann. Det gör de nog bara ett litet tag till, för det är inte många kvar. När löven faller ser vi Kolmården i fjärran.

I går morse var det svalt, men soligt och lite blå himmel visade sig när jag gick till Ögonkliniken på Kungsgatan. Mamma hade Glaukom, som är ärftligt, så nu går jag en gång per halvår och kollar tryck, synfält och hornhinnans tjocklek. Allt var fortfarande inom normalområdet.

På hemvägen fotade jag hur nybyggnationen utefter Västgötegatan fortlöper. Solen visade sig fortfarande, men himlen var åter grå.

 Kvarnen är hopbyggd med de nya bostadshusen.

Från Gamle Bro såg jag fint över Strömsparken och nybygget vid hörnet Gamla Rådstugugatan och Hospitalsgatan. Vackra färger i parken.

Kastanjen på andra sidan bron hade fortfarande de flesta löven kvar. Motala Ström forsade fram i fallen.

Vid Gamla torget höll man på att rusta en gavel. Isolering lastades av.

På Gamla Torget var handeln med gravsmyckningar i full gång.

Jag mellanlandade en kort stund hemma innan jag tog mig till Mirum-gallerian, där jag träffade Hedwig och fina Jippii. Hon fick vara i bilen medan vi åt en god middag och pratade om vad som hänt sen vi hördes senast. Sen tog jag bussen in till centrum igen.

I dag blev det en tur genom Karl Johans park, då jag var till min sjukgymnast. Jag fick nya övningar. Parallellt med rörlighet, ska jag nu träna styrka, men definitivt inte i några maskiner. Det blir att ta fram gummibanden igen.

På hemvägen gjorde jag en kringgående rörelse och tittade vad som fanns utanför centralstationen. På håll såg det knepigt ut, men lite närmare syntes korpar, spindelväv och masker. Allt för den stundande helgen!

På andra sidan Norra Promenaden har man påbörjat markarbeten för nya bostäder, på det som en gång i tiden var busstation och parkering.

I framtiden ska det se ut något åt det här hållet.

På Slottsgatan utanför Renströmmen pågår det en del plattläggning.

Vid Saltängsbron var det 10 svenska flaggor och

två som jag inte kände igen. Väl hemma tog jag reda på att det var Kenyas flagga. Norrköping har alltså besök därifrån.

Kortare promenader

Nu när gråvädret slår sina våta armar om oss, blir promenaderna kortare. Vätan är inte kul, men vi har ju regnkläder så det är inte problemet. För mig är det mer de halkiga löven, som avskräcker. På håll är de vackra och lyser upp lite i tillvaron. På marken är de förrädiska.

För min del har motionscykeln kommit till heder igen. Den kan jag cykla utan att använda armarna. I stället använder jag armarna till att hålla läsplattan. När jag cyklar finns jag med i handlingen på Gotland där medeltidsveckan kryddas med mord. Just nu läser jag om "När skönheten kom till Bro" av Anna Jansson. Det är alltid lite extra när man känner igen miljöerna, där handlingen utspelas.

Nu längtar jag efter solen igen och gärna värme!

Från träning och vardagspyssel till barnbarn och resemässa

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt! Det stämmer, men jag tycker att veckorna går fort även när det mest är träning och andra måsten. Naturen piggar ändå upp, även om det är gråväder och regn. Lennart får fortfarande klara det mesta praktiska, men jag börjar kunna hjälpa till med en del, fast fortfarande kan jag inte belasta arm/axel.

I fredags firade vi ändå lite framsteg med Cava och

räkor.

I går for vi till Anna med familj i Finspång. Där är fortfarande blomsterprakten grann!

Det regnade, så det blev en hel del inomhuslek och tecknande. Mormor introducerade också tapetserinålen utan udd med pärlgarn. Rutväven är bland det första man kan lära sig brodera på. Noelle, 5½ år, fattade snabbt att välja färger med kontrast och den första tekniken.

Lillebror Wincent 3½ år, hade inte samma tålamod, men gjorde ändå bra ifrån sig.

När Wincent var klar hjälpte han mamma göra en god efterrätt - pannacotta med vit choklad. Det var lite svårt för barnen att ta in, att efterrätten skulle stå i kylen åtminstone 4 timmar.

En stund upphörde det nästan att regna och då kom cyklarna fram. Wincent provåkte också Nils traktor. Snart var det 5 barn ute på gatan och lekte. Kul att det är många jämnåriga barn i husen.

När nu Ellen får stå avställd, kan det vara skönt att drömma sig bort. Idag tog vi en tur till Ingelsta shoppingcenter, där det var Resemässa. Det var inte så många företag, men det blev ändå att lyssna vid en del bord liksom att vara med i tävlingar. Här skulle jag bedöma hur tung handbagageväskan var. Får se om jag hade någon bra känsla för det i vänsterhanden. 2009 hade vi turen vinna en flygresa till Liverpool.
Vi fick i alla fall med en del broschyrer hem som vi tittat i.

Senaste dagarna

I måndags hade jag en trevlig eftermiddag med väninnan Anita. Det var länge sen vi sågs, så vi hade mycket att prata om.

Anita hade med vackra blommor och en otroligt god äppelkaka som vi njöt av!

I går förmiddag  klämde jag återigen in mig i baksätet på C3:an och vi for till Linköping.Vi var barnvakt till minstingen, medan Per var till tandläkaren. Efter lunch gick vi till dagis och hämtade Harry. Han har en otrolig fart på sin springcykel. Som tur var stannar han och väntar in oss innan han for över en gata. Tur pappa var med, för jag hade inte riktigt tilliten till att han skulle stanna.

På eftermiddagen blev det lek med Duplo, klossar och förstås traktorer. Mamma Ann-Sofi slutade tidigare på jobbet, så vi passade på att fira Miras 1-årsdag en dag i förväg. Jag tror inte hon misstyckte.

I dag har vi tagit tre kortare promenader i gråväder med hög luftfuktighet. Mobilen kom inte fram för att fota några kort.

Nedmontering av byggkran

Även dagens inlägg bygger på arkivbilder.

110321 var liksom idag en riktigt grå dag. När jag tittade ut från arbetsrummet, såg jag att man höll på att  montera ned den stora byggkranen, som använts vid Kvarteret Lyckan.

Jag fäste kameran på stativ och ställde den på balkongen. Så tog jag några bilder då och då under eftermiddagen. De som höll på att montera ned krandelarna fick verkligen inte ha höjdrädsla!

Här åkte hytten iväg!

Nästa del som ska bort. Jag antar att det var en hel del fästanordningar, som skulle lossas. Jag hoppas att de hade säkerhetslinor, men jag kunde inte se några.

Så for den delen ned.

Så över till andra änden av kranen.

Det "inre huset" försvinner upp i luften.

Efter ytterligare skruvande försvinner den yttre delen.

Nu syns det inte att det varit en stor byggkran. Den var vingklippt!

Vid nästa kort blev det en underbar färg på himlen, då solen kom fram. Samtidigt syns, som jag tror, männen bra med sina reflexer!

Att de bara vågade!

Skymningen föll fort och arbetet på hög höjd upphörde.

Nästa dag, 110322, sken solen och arbetet med nedmonteringen fortsatte.

Visst blev det ett fint färgspel?

Här lyftes nästa stora del!

När den gula byggkranen skulle ner, behövdes väl en mobil kran, som hjälp. Det såg jag inte, så det var en gissning.

Sista bilden innan grannfastigheten skymde arbetet.