Söndagen den 22 november vaknade vi till sol. Innan vi lämnade Wanaka så tankade vi, 1,359 cent/l. Vi fortsatte sen Highway 6 norrut.
Vi åkte några backar upp och ned. Många av broarna är bara enkelfiliga. Det fungerade bra, åtminstone så här års, då det inte är så mycket trafik. Det är glest befolkat på Nya Zeelands Sydö, bara ca 1 miljon invånare mot Nordöns ca 4 miljoner.
Vi kom snart ner till Lake Hawea. Även om de var kort väg hit, så måste vi bara stanna och njuta av omgivningarna. I en sån miljö, smakade det gott med en kopp kaffe!
Vägen följde sjön och vi såg både det turkosblå vattnet och snöklädda berg.
Nästa stopp blev vid Lake Wanaka. Det är maffigt att se snökladda berg och palmer i samma vy!
Vägen gick nära sjön och det blev flera stopp!
De gula Lupinerna avgav en underbar doft fylld av honung, som lockade humlor och andra insekter.
Samtidigt är de snökladda topparna inte långt borta.
Efter Wanakasjön kom vi till en nationalpark med regnskog, som finns med på UNESCO´s världsarvslista.
Vi parkerade och gick ner till Blue Pools. Gångstigarna var bra underhållna, men så är det också många som går här.
Vi passerade över två hängbroar. Höjder är inte min starkaste sida om jag säger så, men det gick bra!
Utsikten från hängbron var kanon, men kanske mer turkost än blått vatten!
Vi passerade en del hagmark och så bar det in i molnen och regnskogen. Östra sidan och inlandet av sydön är torr, men på den västra faller det ca 5000 mm regn/år, så vi hade räknat med att bli blöta.
Vi åkte en del uppåt, men här bar det nedåt, Haast Pass. Det är bra skyltat efter vägen
och det finns även nödavfarter.
Som du ser på fotot, började det regna.
Regnet kom skurvis, så här hann vi ut och tittade på Thunder Creek Falls.
Vi följde Haast River, men såg bara floden då och då mellan träden och bitvis djupt där nere.
Molnen börjar gå riktigt lågt och vi bestämmer oss för att stanna på en camping i den lilla orten Haast med koordinaterna: S 43° 52' 56,6'' E 169° 2' 39,1''. Där stod vi för 37 NSD och då ingick allt inkl wi-fi.
Måndagen den 23 november var också en mulen dag. Strax efter start från Haast åkte vi över en lång enfilig bro över deltalandet och Haast River.
Strax därefter stannar vi och tog kort på de låga molnen och regnskogen.
Vi tog en längre paus vid Tauperikaka rastplats. Där fanns fågeltorn och gångstigar. Vi började med att titta på vågorna i Tasmanska havet. Det blåste rätt hårt,
så vi följde en gångväg in i regnskogen.
Det var verkligen fuktigt, även om det inte regnade och överallt växte det! Stubbar, stenar och grenar är bevuxna med mossor, lavar och olika symbiosväxter. Visst var "ormbunksträden" vackra?
Vi åkte sen inte så många kilometer, innan det var dags för utsikten över övärlden.
Även om det var mulet är det en intensiv grönska, som lyste i ögonen.
Det var många älvor som dansade!
Vi svängde av från Hihgway 6 och åkte upp till Fox Glacier.
De höll på att rusta vägen. Vid parkeringen var många husbilar före oss.
När vi kom av husbilen regnade det. Vi kunde snabbt konstatera att vi inte hade skor för att ta oss fram till glaciärkanten. Vi hade bara walkingskor och sandaler i vårt bagage och här behövdes vandringskängor eller stövlar. Vi fick se på håll att glaciären möter regnskogen. Foxglaciären nådde regnskogen 2007.
Vi åkte tillbaka till Highway 6. Regnet ökade. Det var 16 km ganska kurvig väg och uppför från samhället Fox Glacier till
Franz Josef Glacier. Vi stannade i orten med samma namn, på ett motell med husbilsplatser koordinaterna: S 43° 23' 14,1'' E 170° 10' 59,5''. Vi gick en runda i orten och handlade en del.
Så blev det en kväll i husbilen, medan regnet smattrade på taket.
