Varberg - Grenå - Flensburg

Lite blåst, gjorde att jag satt rätt så stilla på båten. Jag kände av ett lätt illamående. Men det gick snart över, sen vi kommit på fastlandet igen.

Det var grönt efter vägarna, men ett fint regn har följt oss i stort hela dagen, även om det varit varmare - som mest 18 grader.

Diset gjorde att de fina omgivningarna försvann in i ett töcken. Vi valde motorvägen söderut efter Åhus, E 45. Det var en hel del trafik.

Här närmar vi oss gränsen till Tyskland.

Vi svänger av in till Flensburg, med sikte på ställplatsen i småbåtshamnen. På väg dit stannade vi vid DEKRA och fick en miljöskylt till Ellen.

Vi parkerade Ellen och tog en promenad längs kajerna in till centrum. Vid småbåtshamnen var det full aktivitet med båtlyft!!

Lite längre in i hamnen var det inte många båtar kvar. Stadens centrum syns i bakgrunden.

En fiskmås håller balansen på en pollare.

Vi valde att inte trängas i centrum, utan gick tillbaka till Ellen. Då hade det kommit ytterligare en bil. Sen vi boat in oss i Ellen, fick vi sällskap av ytterligare fyra bilar. Den här platsen är gratis, men saknar all typ av service. En trevlig promenad och cykelväg in till centrum. T.o.r. blev det för mig ca 7000 steg.

I väntan på färjan

Nu åker bilar av färjan från Grenå och sen åker vi på.

Ulricehamn - Varberg

Idag har vi åkt 14 mil, men vi passade också på att hälsade på våra husbilsvänner Inger och Jerry.

Vi blev bjudna på en god krämig lunchsoppa med hembakat bröd. Det smakade gott! Det var ett tag sen vi träffades, så det fanns mycket att prata om.

Ett landskap med många vackra åsar. Det lyser inte längre så gult, då många lövträd tappat sina blad. Hela dagen har det varit ett tunt regndis.

Väl framme i Varberg, har vi tittat runt i staden. Vilken skillnad mot på sommaren, då det sjuder av aktivitet!

Fästningen är lika grå, som vädret.

I centrala stan finns det konstverk, som påminner om traktens stenhuggerier.

Bengt i Örkelljunga

Efter en riktigt god natts sömn vid Möllan i Oderljunga for vi väg 108 och v 24 till Örkelljunga.

I natt var det kallt utanför Ellen. Som lägst hade vi 0,8 grader. Frosten låg kvar när vi plockade undan från fönstren.

Hos Bengt i Örkelljunga, gick vi runt och tittade på nya och begagnade husbilar, men än så länge får Ellen duga. I morgon bitti, ska vi lämna Ellen för service, så därför passade vi på att göra en tur i omgivningen. Solen lyste fint på förmiddagen, så det blev en del spännande skuggor.

Vi åkte runt  Rössjön med Rössjoholms kvarn. Vägen går sjönära.

Vi åkte också runt Västersjön och stannade till vid vattnet nära Ugglehult, där vi lagade lunch. Sen fortsatte vi via ett sommarstugeområde in på en smal grusväg, som gick genom bokskogen och väldigt nära sjön.

Himlen mulnade, men det var ändå väldigt vackert. Bokskogen med sina torra löv och vitsippor som sticker upp bland löven. Våren är här, om än något kylig.

Det var en hel del timmer som fälts utefter vägen och jag var orolig för att möta en timmerbil på den här smala vägsträckan. "Det ordnar sig alltid. I värsta fall får vi backa", var Lennarts kommentar. Det var bara att sitta lugnt i bilen och njuta av den fina utsikten. Vi mötte heller ingen bil, varken timmerbil eller någon annan.

Grimeton, SAQ

I går for vi från Skutesjön ner till Grimeton, Varbergs radiostation, SAQ, från 1924 och som blev med på UNESCOs världsarvslista 2004. Stationen representerar ett avgörande steg i utvecklingen av den trådlösa telekommunikationen. Långvågssändaren med sin multipelantenn är den enda i sitt  slag som besvarats. Det fanns ett tio-tal liknande anläggningar runt om i världen, som uppfördes på 1920-talet.

 

På vägen till Grimeton mulnade det mer och mer. Här kan man knappast urskilja de 6 st 127 meter höga tornen.

De står på en rät linje från stationen ut mot USA.

 

Jag är ingen tekniker, så jag kanske uttrycker mig felaktigt, men jag skulle ändå vilja att ni blir så lockade av inlägget att ni gör ett besök här.

Vi började med att titta på en 20 minuter lång film, för att få historien klar för oss och sen vandrade vi runt i området. Det vita huset är stationen.

Här inne finns mycket teknik och en lätt doft av smörjolja. Allt är i topp skick och man kör anläggningen då och då.  Ovan Alexanderssons alternator, en slags generator.

Lennart fördjupar sig i tekniken och

 

jag fastnade mer vid "snörbordet " och morsehanteringen. Påminner mig lite om hur telefonistborden såg ut när jag började på Televerket.

Ett telegram översattes till morse-signaler och sändes i väg över atlanten till USA och där togs signalerna emot och blev utskrivna till ett telegram igen. Mottagarstationen för att ta emot signaler från USA, var placerad i Kungsbacka, radio SAK.

Jag såg också vackra stolar med Televerkskrabban.

I en monter fanns olika askar med radiorör och

 

i en annan monter fanns stolpskor.

 

Utanför stationshuset fanns en fontän, som också var en kylanläggning.

I ett hus bredvid fanns "pröva-på-utrustning" för stora och mindre barn.

 Vi vandrade sen runt i området bland masterna och de var verkligen höga.

Konstruktionen kom från Motala Verkstad, nästan hemifrån.

Visst är det vackert också, som ett konstverk!  Jag förundras över hur de fick upp allt på plats. Då fanns inte dagens jättekranar, som kunde hjälpa till att lyfta upp delar.

 

På området finns också ett antal kortvågssändare.

I det här nyare huset visas filmen och en del utställningsmaterial, som man kan titta på och sen ta en fika.

 

Vi ägnade många timmar åt det här besöket. Senare kom solen fram och vi tog en promenad grusvägen fram. Inte nog med det utan vi valde att stanna kvar här  under natten. Vi fick sällskap av ytterligare två husbilar.

Laholm - Örkelljunga

Efter en skön och lugn natt vid Östra stranden i Halmstad, åkte vi i morse vidare söderut.

Vi passerade grönskande fält och vindkraftverk. Snart kom vi till Laholm. Det är en ort som vi bara passerat förbi tidigare, men nu bestämde vi oss för att promenera i centrum. Vi hittade en bra parkering och så traskade vi in i centrum.

 I närheten av kyrkan fanns de här låga vackra husen. Det känns som de fått inspiration från Danmark när de byggde de här husen. Men å andra sidan kan jag se likheter med Visby och andra äldre städer.

Vid parkeringen fanns några fina guldregnsträd. Det doftade honung lång väg.

 

Det var många flitiga bin och humlor, som surrade runt i guldregnsblommorna och samlade nektar och pollen. Det orangea på biets ben är pollen. Vi fixade kaffe i husbilen och dracck det under de väldoftande träden, samtidigt som vi kunde iaktta insekterna.

Även klinten, som växte i närheten fick besök av bin.

Vid lunchtid kom vi till Örkelljunga och där blev Lennart fascinerad av den här Airstreamern.

Det blev en pratstund med det tyska par, som äger den.

Mjuk och fin i formerna.
Vi tog en promenad i omgivningarna och så blev det också en tur bland gamla och nya husbilar hos Bengt.

Någon  hade kommit dit med den här PV 544. Vackert rund i formen den också!