I morse vaknade vi strax före sju av droppar på taket. Det blev inte många stänk, men det var grått.
Vi tog oss ut till väg AP 7 igen och fortsatte norrut. Här bröts gråheten av en blå järnvägsbro!
Det är mycket bördigare längre norrut i Spanien. Även rapsfälten bryter gråheten.
Vi rundade Barcelona, hade lunchpause på en parkering efter vägen och så småningom nådde vi franska gränsen.
Det klarnade upp lite och på håll såg vi de snöklädda Pyrenéerna.
I Frankrike växlade betalvägen namn till A 9. Den fortsatte vi till avfart 40, där vi svängde av mot Port la Nouvelle och så svängde vi vidare till orten Peyriac-de Mer. Det blev några smala gator innan vi kom till
ställplatsen. Koordinaterna hit är: N 43°5' 38'' E 2° 57' 41,5''. Det kostar 5€/24 timmar. Här finns vatten, toa och tömning. Vi satt ute i solen och fikade innan
vi gick ner till de gamla saltbassängerna och tog oss via dem in till staden.
Det växte många träd och buskar, som var översållade av rosalila blommor, både här och tidigare efter vägen.
Jag vet inte vad det är för växt, men kanske kan du hjälpa mig? Det är verkligen tjockt med blommor! Jag har fått reda på att det är Judasträd av Ann-Sofie och Lennart.
Vi strosade runt i staden/orten med sina smala gator.
Vid torget fanns en restaurang/café och
kyrkan. Vi gick in och tittade, men den var fuktskadad och hade en intensiv mögellukt, så vi gick snabbt ut igen.
Utifrån var kyrkan nästan som en borg med försvarsanläggning.
Här har fikonen redan satt stora frukter, medan i södra Spanien var de betydligt mindre. Knepigt hur växter växer i olika klimatzoner.
Buskar med små provinsrosor blommade och doftade gott!
Vid infarten till ställplatsen växte de här korgblommiga! De är ju högsommarblommor i Sverige.
Peyriac-de Mer är en mysig liten stad, som är värt ett besök!
