Manta Rota i Portugal till Umbrete i Spanien

 Dagens resa gick till stor del via motorväg.

Vi lämnade Manta Rota, husbilsvännerna och det gamla olivträdet på förmiddagen.

Vi handlade och fyllde på gasol och sen närmade vi oss Castro Marin med dess Castell. Himlen var grå, men luften var väldigt varm. Under dagen gick det upp till 30 grader. Puh!

Vi for förbi saltbassänger innan

vi for över bron

över gränsfloden Rio Guadiana.

Vi åkte motorvägen mot Sevilla. Mellan vägbanorna växte mest neriumbuskar, som blommade storslaget.

Rio Tinto bjöd inte på färggrant vatten. Det var knappast något vatten över huvud taget. Det är en flodbädd man ska undvika på grund av alla gifter från gruvorna.

Landskapet efter floden gillade jag med sina mjukt kuperade kullar och knotiga olivaträd.

På håll såg vi den spanska tjuren.

Vi svängde av från motorvägen och åkte in till Umbrete. Vi tog en promenad in till staden, där vi gick runt och tittade i de gamla kvarteren.

Det var gott om kyrkor och gamla pampiga hus. Ärkebiskopen hade haft sitt sommarresidens här en gång i tiden. Det röda huset.

På torget stod Santa Angela de la Cruz staty.

Jag gillade ansiktet hon fått! Grovhugget, men varmt.

Den mer profana delen får symboliseras av vintunnor och en av flera bodegor.

På vägen mot husbilen kom vi in på ett torg med en vacker madonna och vackra kakelarbeten på sockeln.

Det här är en av kakeltavlorna.

På ett hus i närheten fanns det här enorma arbetet! Så vackert!

Vi gick tillbaka till Ellen och där pustade vi i värmen. Vi hade då 29 grader utanför husbilen och 32 inuti. Tur att vi har en bra köksfläkt i taket! Vi står tillsamman med ett 15-tal andra husbilar vid  idrottsplatsen.

Koordinaterna hit: N 37° 22' 8,11''  V 6° 10' 4,82''. Här finns tömning av grå- och svartvatten, samt möjlighet att fylla på vatten och en stor soptunna. Platsen är gratis.

Från Valcarca till Buñuel i Spanien

 

Gårdagens resa ser ut som en omväg och det var det, men varken vi eller Ellen mådde bra av de dåliga mindre vägarna. Det blev motorväg till en del, A23 och A 68.

Vi lämnade en solig ställplats och fritidsområde i Valcarca, sen vi städat oss och Ellen.

Vi åkte förbi några höstsådda fält. Pinnarna som sticker upp på gärdet är bevattning. Överallt är det kanaler mellan fälten, som är små, även om de ser stora ut på håll. Vi har på andra ställen sett hur de lägger ner plastledningar i jorden för bevattning.

Vi passerade en borg före Monzón.

Så kom vi in i Monzón och

såg en ångmaskin.

Reklam för bodegor började komma. I vänstra hörnet ser du bodegan.

Även om det är på långt håll, så visst är byggnaden häftig? Vi vill tro att försäljningen av det vinet går bra!

Ett kloster, Monasterio Del Pueyo, som antagit moderna tidens sätt att kommunicera!

På håll ser vi de högre bergen och framför dem lägre böljande berg, som nästan ser ut som sandhögar med träd.

En del konst, som avbrott i det vackra landskapet.

Ytterligare en borg, Castillo de Montearagón, en befästning som byggdes under 1000-talet.

En kung vaktar infarten till Huerca. Besöket blev kort. Vi fyllde på i kyl och frys och sen lockade inte trafiksituationen oss. Den ståtliga katedralen får vi se på nätet.

Vi återgick till att titta på naturen, oliv- och fruktträd avlöste varandra.

Ett stort bygge och ombyggnation av A 68 tröttade ut oss, så vi svängde ned till den lilla orten Buñuel. Här var det också bevattningskanaler, som du ser till höger i fotot.

Vi åkte till ställplatsen med koordinaterna: N 41° 58' 22,38''  V 1° 26' 11,52''. De sju platserna är i anslutning till ett fritidsområde med stolar och bord nära floden Ebro. Platsen är gratis och det finns möjlighet att tömma grå- och svartvatten. 

Sen vi parkerat tog vi en promenad in i stan. Siesta-tiden var precis över, men vi fick ändå intrycket av en sovande stad.

Men så är det inte alltid. Överallt såg vi kraftiga grindar, som man kunde ha för anslutande gator till huvudgatan vi gick på. Fönster och många dörrar var också skyddade med järngaller. Här tror vi att det sker tjurrusningar! Vi är ju inte så långt från Pamplona!

En nyare kyrka, Santa Ana, fanns bland husen.

Här bor någon med intresse för blommor! Så fint!

Vi gick också en vända utanför stan och såg de ljusa högre bergen på håll och majs- och kålodling närmare oss.

Kålen hade god tillgång till vatten, även om det ser torrt ut i området.

En mindre trevlig växt såg vi också, Spikklubban. Bilden blev otydlig, då det var lite vind.

Vi sov gott på ställplatsen i natt och bestämde oss för att vara kvar ännu en natt!

Bodega Barbadillo och Museo de la Manzanilla

I går kväll började det blåsa mer och mer. Enligt prognosen skulle det kunna bli upp till 16 m/s, men var det landade på, vet jag inte. Som lägst under natten hade vi 12°, så det var ingen kyla. På morgonsidan kom det några korta skurar med lätt regn. Hela dagen har det varit mulet och runt 15°.
Strax efter 10 i morse tog vi på regnjackorna och gav oss in i gamla stan. Målet var Bodega Barbadollo och dess museum, för att få lära oss mer om vinet Manzanilla.

Vi kom in i ett atrium och välkomnades av en engelskspråkig guide.

Vi tittade runt i museet  på egen hand. Företaget Barbadillo har funnits sen 1821. På den här bilden fram går hur långa rötter vinrankan har för att klara den heta sommaren i den torra jorden.

Guidningen började kl.11.00 och vi startade vid några vinstockar. Stockarna bevattnas inte utan får klara sig med det naturliga regnet. Den vita jorden och Atlantvindarna är det som åstadkommer detta speciella vin, sherry Manzanilla.

Guiden förklarade på ett bra och engagerat sätt hur processen gick till från pressning av druvor, jäsning och lagringstid för de olika sorterna, som de producerar. Sorterna finns på bordet. För att veta mer om de olika sherrystilarna hänvisar jag dig till Wikipedia.

Här visas en gammal buteljeringsmaskin. Nu för tiden buteljerar företaget 100 000 flaskor/dag!

Vi gick runt i olika lokaler och fick beskrivet hur Manzanillan lagrades i 9 år, men i tre olika vintunnor. Sherry görs enligt den så kallade solera-metoden. Detta innebär att sherry alltid är en blandning av viner av olika ålder. Tunnorna som vinet lagras i ligger i rader ovanpå varandra, så kallade criadera. Den tunna som är längst ner är den äldsta, solera-tunnan, och det är härifrån vinet tappas på flaska.

Fino är en torr lätt gul sherry.

Så småningom kom vi till "Katedralen", en jättestor lokal med massor av tunnor.

Där fanns en visningstunna, där vi kunde se flortäcket av jästsvamp.

Tunnorna kan återanvändas under lång tid. Här väntar tunnor på att bli järnskodda på nytt!

Så var det dags att provsmaka de olika sherrysorterna. Började med det ljusaste och torraste vinet för att avsluta med det mörkaste, som vi har i glasen här. Guidning och vinprovning kostade 6 €/person.

Det är ingen bodega om man inte kan handla produkterna. Så vid entré/utgång fanns en butik. Här kan du läsa om företaget och se dess produkter.

Mitt emot bodegan finns en morisk borg.

En bild från borgens innergård.

Borgen är mäktig och värd ett besök den också.

Tidigare inlägg från Sanlúcar de Barrameda