Imatra - Parikkala - Kerimäki - Savonlinna - Puumala

Idag har det nästan blivit en rundtur. Från Imatra fortsatte vi "Via Karelia" och gjorde ett första stopp vid en rastplats i Parikkola, som vi fått tips på av Nils-Åke och även Ulla. Det tackar vi för, då parken var något alldeles extra. Koordinaterna: N 61 29' 2,5''  E 29 28' 56,7''

Från parkeringen ledde en skogsstig in till en samling av yoga-skulpturer.

 

Alla möjliga och för mig omöjliga  rörelser! 

En del skulpturer har fått moss-beklädnad.

Det finns även andra figurer i parken. Här hur en pissoar, skulle kunna se ut.

 

En liten park inklämd mellan vägen och järnvägen och en vacker å.

En påminnelse om over-all och "mjukis-modet".

Vad sägs om en sån här tidnings- eller postlåda?

Många av figurerna hade lösgommar. Undrar var de har suttit tidigare?

 

Alla de här statyerna och många, många fler har Veijo Rönkkänen, 1944 - 2010, skapat. Idag ägs parken av entreprenören Reino Uusitalo och drivs av en förening. Här kan du läsa mera.

Strax efter skulpturparken lämnar vi "Via Karelia" och går över till att följa "Det gröna guldets kulturväg", Vihreän kullan kulttuuritie.

Att bilderna är oskarpa och suddiga beror på regndroppar, liksom att vackra Saimaa går i gråskala istället för gnistrande blått.

Vägen går på många ställen väldigt nära sjön Saimaa, med alla dess vikar och mängder av öar. Saimaa är Europas 4:e största sjö. (Enligt Wikipedia är Ladoga störst, Onega tvåa och Vänern trea.)

Efter en stunds körning gjorde vi en avstickare till Kerimäki för att bese den stora träkyrkan med koordinaterna N 61 54' 44,6''  E 29 17' 4,1''
"Kerimäki kyrka är den största träkyrkan i kristendomen och den största kyrkan i Finland. Dess längd är 45 m, bredd 42 m och höjd 27 m, 37 m till korsspetsen. Kyrkan har 3000 sittplatser och med ståplatser beräknas den ta 5000 människor. Kyrkan blev färdig 1847. Kyrkan är ett mirakel av sin tid, ett exempel på timmermanskonst."

Kyrkan har dubbla läktarrader och är verkligen pampig!

Ett gediget lås i ytterdörren.

Vi körde vidare till Savonlinna, där nästa stopp blev. Olofsborgs fästning från 1400-talet. Här ska hållas operafestival i dagarna.

Efter maten fortsatte vi resan. Vägen gick inte bara vid vatten, utan vi passerade också en och annan tall- och/eller granskog. Här kan man nästen se älvorna dansa!

Vi hade trott vi skulle åka ångbåt på Saimaa, men i det här vädret ick inga turer. Däremot blev det en kort färjetur till vägen på andra sidan viken.

Bron leder över till Puumala och här har vi parkerat på en parkeringsplats för natten. Vi har nyss tagit en promenad runt i samhället. Det har slutat regna och vi håller tummarna för att solen ska titta fram igen i morgon.

Kotka - Lappeenranta - Imatra

Efter frukost for vi åter iväg med Ellen. Efter ett stycke återfann vi Kungsvägen mot Viborg och följde den till vi träffade på väg 387. Då var vi nästan ända framme vid finsk-ryska gränsen. Vi åkte norrut och följer nu en annan turistväg - "Via Karelia".

Det började regna på förmiddagen och har fortsatt hela dagen om än inte så hårt.

Vid Lappeenranta gjorde vi ett uppehåll. Regnet hade lättat och vi tittade förutom på hamnen även på en massa otroliga sandstatyer.

Vilka uttryck!!

Ett otroligt jobb!

Hoppas bara bindemedlet i sanden, står emot regnet. Statyerna är stora.  Jämför mannen till vänster i bild.
Åskan började mullra och vi fortsatte vidare med Ellen.

Det blev inte så långt, då nästa stopp blev vid Saimaa kanal. Det såg så öde ut att vi inte trodde kanalen användes längre.

Slussportarna såg underhållna och gedigna ut. Vi gick en runda och tittade även på den äldre mindre slussen. Sen gjorde sig hungern påmind och vi återvände till Ellen.

Mitt i matlagningen fick Lennart syn på ett fartyg i slusssen. Han fick tag i kameran och gick ut och dokumenterade.

Vägbron hissades upp.

Vatten släpptes ut och så kunde

 

det ryska fartyget Ante från S:t Petersburg fara tillbaka hem. Fartyget for tom på sin återväg.

Efter maten fortsatte vi norrut till Imatra. Vi tog vägen förbi det pampiga hotellet. Det var storbandsjazz i närheten, så vi kom inte intill för alla bilar.

Vi tog oss till en badplats vid Saimaa och här var det ingen trängsel i regndugget.

Vi liksom några hundägare tog en promenad i omgivningen.

Fin grönska omkring Ellen.

Pernå - Lovisa - Strömsfors bruk - Kotka

Vi sov gott i Pernå och fortsatte Kungsvägen till Lovisa.

Vi parkerade Ellen på en gata och gick runt och tittade. Först blev det en tur ner i gamla stan och till hamnen. Där var det en del veteranbilar, som gav sig iväg på ett rally. Vi gick upp i nyare delar av staden och fann en Sibelius-staty.

Torghandel fanns och förstås kaffeservering med färska wienerbröd. Det smakade gott efter vår promenad. Solen värmde på huvudet och jag passade på att köpa en bomullshatt.

 

Däremot tyckte jag Mariomekko-tröjan var i dyraste laget - 90 € för en T-shirt-tunika!

Vi fortsatte Kungsvägen från Lovisa och gjorde en avstickare till Strömsfors bruk. Ett gammalt nedlagt järnbruk. Byggnaderna var vackra och låg i en fin omgivning. Men det som lockade mest var nog att de gamla veteranbilarna skulle komma hit så småningom, men också en massa anddra bilar och motorcyklar.

Här en ombyggd Ford cupé från mitten av 30-talet.

En Gran Torino. Kommer du ihåg filmen med samma namn, med Clint Eastwood?

Det fanns gott om motorcyklar. En del riktigt gamla och andra

var nyare.

Många amerikanare var det!

Det fanns också konstutställningar och hantverk att titta på. Lennart väntade gärna utanför.

Åskmoln tornade upp sig och våra tankar gick till olyckan på Bråvalla-festivalen i Norrköping. Men molnen fortsatte vidare och solen fortsatte skina.

 

En smed arbetade i en smedja och vi fick se hur jobbet kunde gå till. Hörselskydd ville jag ha därinne, så besöket blev kortvarigt.

I museet fanns olika exempel på vad man tillverkat tidigare.

Efter en sen lunch, fortsatte vi till Kungsvägen och sen till Kotka. Här åkte vi mot småbåtshamnen och parkerade  utefter en gata, medans vi gick runt i den vackra parken.

Det fanns mycket konst. Här en solande and.

Vi flyttade Ellen till en parkering i centrala stan och fortsatte sen vår rundvandring. Visst är det här en häftig gavelvägg? Konstnären kunde verkligen perspektivets ädla konst.

I en park fanns de här kalvarna, gjorda av gamla bildelar. Verkligen fyndigt gjorda!