I går for vi från Skutesjön ner till Grimeton, Varbergs radiostation, SAQ, från 1924 och som blev med på UNESCOs världsarvslista 2004. Stationen representerar ett avgörande steg i utvecklingen av den trådlösa telekommunikationen. Långvågssändaren med sin multipelantenn är den enda i sitt slag som besvarats. Det fanns ett tio-tal liknande anläggningar runt om i världen, som uppfördes på 1920-talet.
På vägen till Grimeton mulnade det mer och mer. Här kan man knappast urskilja de 6 st 127 meter höga tornen.
De står på en rät linje från stationen ut mot USA.
Jag är ingen tekniker, så jag kanske uttrycker mig felaktigt, men jag skulle ändå vilja att ni blir så lockade av inlägget att ni gör ett besök här.
Vi började med att titta på en 20 minuter lång film, för att få historien klar för oss och sen vandrade vi runt i området. Det vita huset är stationen.
Här inne finns mycket teknik och en lätt doft av smörjolja. Allt är i topp skick och man kör anläggningen då och då. Ovan Alexanderssons alternator, en slags generator.
Lennart fördjupar sig i tekniken och
jag fastnade mer vid "snörbordet " och morsehanteringen. Påminner mig lite om hur telefonistborden såg ut när jag började på Televerket.
Ett telegram översattes till morse-signaler och sändes i väg över atlanten till USA och där togs signalerna emot och blev utskrivna till ett telegram igen. Mottagarstationen för att ta emot signaler från USA, var placerad i Kungsbacka, radio SAK.
Jag såg också vackra stolar med Televerkskrabban.
I en monter fanns olika askar med radiorör och
i en annan monter fanns stolpskor.
Utanför stationshuset fanns en fontän, som också var en kylanläggning.
I ett hus bredvid fanns "pröva-på-utrustning" för stora och mindre barn.
Vi vandrade sen runt i området bland masterna och de var verkligen höga.
Konstruktionen kom från Motala Verkstad, nästan hemifrån.
Visst är det vackert också, som ett konstverk! Jag förundras över hur de fick upp allt på plats. Då fanns inte dagens jättekranar, som kunde hjälpa till att lyfta upp delar.
På området finns också ett antal kortvågssändare.
I det här nyare huset visas filmen och en del utställningsmaterial, som man kan titta på och sen ta en fika.
Vi ägnade många timmar åt det här besöket. Senare kom solen fram och vi tog en promenad grusvägen fram. Inte nog med det utan vi valde att stanna kvar här under natten. Vi fick sällskap av ytterligare två husbilar.
