Från Rioseco de Soria via Arabal de Portillo till Simanca, Spanien

Vår dagsetapp, som avslutades med att hitta ställplats för natten.

Efter en lugn och skön natt, vaknade vi till en frisk och sval morgon, Det var bara 8,4 grader ute, när vi tog morgonpromenaden, men det utlovade regnet kom inte.  Vi for vidare över den röda jorden, som till en del täckdes av sädesstubb.

Vi kom åter tillbaka till N 122 och blev snart omkörda av ett stort gäng från Gardia Civil Trafico. Jag har aldrig sett så många motorcykelpolicer på en gång tidigare! Kändes bra att se dem.

Vi åkte förbi många vinstockar. Här var det relativt nysatta i den ljusa jorden! Omgivande berg är ljusa. Däremot är det mörka moln på himlen och solen går bara igenom då och då.

Det finns en del vackra bergsformationer. Det här berget innehöll en grotta.

Vid orten Lanaga de Duero påminde berget och formerna på Gotlands raukar! De var till stor del fristående från det bakre berget.

Vägen gick genom många orter och

förbi massor av vinstockar och Bodegor.

Vi kom också igenom ett område med massor av vackra pinjeträd, som växte i mager sandjord. Platsen påminde mig om ett område söder om Lissabon och floden Tajo i Portugal.

Före Valladolid började vi söka ställplatser. Första vi kom till hade bara en tömningsplats och sen alldeles för löst underlag för oss. Det kändes som om platsen inte var färdigtställd. Vi gjorde ett nytt försök och tog oss till Arabal de Portillo. Vi följde GPS´n och en smal väg slingrade sig uppåt och

så hade vi borgen framför ögonen. Vi hade lyckats komma bakvägen in till gamla stan!

Jag blev spänd när vi rundade borgen och såg markeringarna med stenkulor! Det hade inte funnits några markerade begränsningar på vägen upp!

Lennart rattade vidare och jag gömde mig bakom kameran.

Bort från torget, men det känns onekligen smalt med en del balkonger som stack ut!

Så kom vi till ett litet torg där två bilar var parkerade. Den gatan visade GPS att vis kulle ta. 

Tveksamt, 

men det ska gå enligt Lennart. Det finns ju speglar där framme

och stopptecken! Det gick, men det var inte många cm till husväggar och tak! När vi svängde kom vi inte till någon ställplats, bara nedanför borgen och några parkeringsplatser. Lennart vände och fick fram justerade koordinater. Jag vägrade vara med på att åka in där vi kom ut, så det blev hårnålskurvor nedåt.

Det var säkert en underbar stad att gå runt och strosa i, men....

Vi tog oss ut till ringvägen runt Valladolid och åkte den tills vi kom till en avfart mot Simanca. Vi for till ställplatsen där, som finns i anslutning till den gamla bron Puente de Simancas över Rio Pisuerga.

Här finns 6 platser. Det finns möjlighet att tömma grå- och svartvatten och fylla på dricksvatten. Soptunnor finns också. Platserna och vattnet är gratis.

Vi kom som andra bil, men nu  är platserna upptagna. 

Koordinaterna hit är: N 41° 35' 14,37''  V 4° 49' 23,90''.

Vi tog en promenad över bron och hade tänkt oss upp i gamla stan.

Himlen mörknade snabbt och

det kom en och annan regndroppe. Vi hann precis in i Ellen innan himlen öppnade sig!

Vånga, Norsholm, Norrköping

I söndags gjorde vi en tur med Rubinen. Vi åkte mot Vånga. Här passerar vi över Motala ström. Tidigare kunde man se Tångsta härifrån, men nu är växtligheten för hög och kompakt.

Vi tittade på de återskapade våtmarker, där det fanns gott om fåglar innan vi körde mot Trälsätter och så småningom kom till vår favoritplats. Vi gick en promenad mot Denseln och så fikade vi i solen.

Efteråt gick vi åt ett annat håll. Så tyst och skönt i skogen. Janne hade släppt ut årsgamla tjurar i en hage och på ett annat ställe fanns 2-åriga stutar. Även om vi vet det, så inger de respekt.

Vid gården blommar pionerna vackert.

Senare for vi till Norsholm och Göta kanal. Vi stannade på Kapten Billes för lunch på uteserveringen. Vyn från terrassen var helt ok.

Det var maten också.

Väl hemma igen satte jag liljekonvaljerna i vasen, som min mamma alltid hade till liljekonvaljer. Var det tidigt fick Asta liljekonvaljer, när hon fyllde den 20.5. I år hade jag svårt hitta några, som inte var överblommade. I bakgrunden min mormors gamla kökssoffa, med de kuddar som min mamma hade på den. En minnenas bild!

I går var Lennart och besiktiga Ellen samt Rubinen. Bägge bilarna gick igenom besiktningen utan problem, så nu är det bara köra vidare!
Lennart hann precis hem innan vi fick ett kärt besök av Yvonne och Mikael. Det blev fika tillsammans innan de fortsatte hemåt till Stockholm.

Efter lunch tog vi en promenad till polishuset,där jag hämtade mitt nya pass. Nu är jag redo för 5 års nytt resande.

På hemvägen gick vi Kungsgatan och senare Västgötebacken ner mot Swartzens valv. Där höll man på att renovera Swartzska huset, som uppfördes 1842 till John Swartz. Arkitekt var Carl Theodor Malm.

Senare på kvällen var vi på Aktiespararnas café-kväll, där vi fick lära oss om breda makro indikatorer. Vi tyckte det spretade och inte var så lätt att säga var i cykeln vi är.
Vi fick tips på några bra och lättlästa böcker, bland annat

denna bok. Vi hade några trevliga timmar med bra diskussioner och tips för oss nybörjare.

Nytt beslut inom Murcias domäner

I natt har det varit den varmaste natten hitintills, som lägst 18°, men det var mulet på förmiddagen och sen kom solen och värmen steg betydligt.

I morse hörde vi att det tagits ett beslut inom Murcia-regionen, vad gäller fri-camping. Man får inte parkera närmare än 100 meter från stranden och inte närmare än 5 km från ställplats eller camping.
När vi gick förbi stora grusplanen var det bara 5 bilar kvar. Tidigare har det säkert varit 40 - 50 husbilar.

På gatan i närheten, där det också stått många husbilar, höll polisen just på att informera husbilsägare.

Vid grusplanen vid strandpromenaden var det bara två husbilar kvar.

Här brukar det stå 4 -5 husbilar. Nu har de målat tvärgående sträck, så det ska vara svårt att parkera inom sträcken.

Här är en husbil kvar, men målningen av parkeringsrutor är i full gång.

Vi gick halvvägs in till Los Alcázares utefter strandpromenaden och sen in bland husen. Här en intensivt blommande buske.

Även i dag träffade vi på graffiti. Den som målar det här, kan måla för att lura ögat. Skickligt! Påminner om Reutersvärds omöjliga figurer.

På eftermiddagen var vi till Mona och Charlie och fikade, gamla bekanta från Albufeira. De kom hit i förrgår. Kul att träffas igen!

Rocha Baixinha - Olhão

Vinden avtog under natten och temperaturen steg. Som lägst hade vi 10° och under dagen har det varit som max 18°,men då har inte solen visat sig många minuter.

Vi for N125 österut. Strax innan Faro var det trafikkontroll med en transportabel våg. Det verkade som man kontrollerade mindre skåpbilar. Hur som, blev vi inte invinkade.

Vi åkte direkt till grusplanen utanför polisen i Olhão, med koordinaterna N 37° 1'32,2''  V 7° 50' 9,9''
Då tog vi sista platsen. Det står bilar i tre rader. I kväll är här 69 husbilar, men några står då på personparkeringen. Därtill kommer 13 husbilar på motsatta sidan vägen. De flesta husbilarna kommer från Frankrike. Det verkar som en del återkommit från Marocko, med tanke på de mattor, som de har stuvade bak på bilarna.

Vi fikade i Ellen och så tog vi en promenad längs stranden. En vacker parkbänk, som beskriver ett uppror mot fransmänen.

Då var det ebb och många personer var ute på bankarna och letade musslor/snäckor.

Ser kul ut, då båtarna ligger långt under den stora bryggan.

Även här borta vid hotellet, står det nio husbilar. Här sägs det att man brukar bli bortmotad. Där stod det här läckra engelska hembygget!

Stege upp och ned är inget som lockar mig. Däremot var träarbetena vackra!

Vi gav oss in bland de smala gränderna i gamla stan.

Det sägs, att det medvetet byggdes så här, för att bilda mur och skydd från fientliga kanonkulor från fartyg i hamnen.

En del hus är rustade, men det finns massor av gamla hus, som behöver rustas upp. År av fascism och sätter sina spår.

Många hus har tjusiga dörr- och fönstervalv. Det syns att det har varit pampigt här en gång i tiden.

Vår andra promenad på eftermiddagen, gick från hamnen och under järnvägen. Även i det här området fanns gamla hus, som varit fina, men som borde bli underhållna.

När benen blev trötta, stannade vi och tog varsin kaffe och delade på tårtbiten. Allt för 2,7 €! Det var ett mysig fik, ungefär som det kunde se ut i Norrköping på början av 60-talet.

På återvägen till Ellen gick vi ned till hamnen och då var det flod och vattnet hade kommit tillbaka.