Fortsättning på vår tur runt Vänern

 240725 var vi i Brunskog och ägnade stor del av dagen till Gammelvaala på hembygdsområdet.

En doft av kolmila tog emot oss och var med oss under hela dagen! Det var tändkulemotorernas dag liksom  gårdagen varit veteranbilarnas. Det fanns förstås även annat spännande att titta på.

Det fanns många demonstrationer hur man jobbade förr i tiden. Här gröper man ur en stock till en båt.

Kvinnosidan visade hur man tvättade med tvättbräda och manglade liksom hur man färgade garn med växter och svampar, allt vid sjösidan.

På flera ställen spann kvinnor fibrer av olika slag, förstås från får, men också från kanin, hund och en speciell vit koras! Olika tekniker på bandvävning visades upp, liksom annan vävning och quiltning /vaddstickning. Observera den vackra väggmålningen!

Vacker konst av olika slag fanns också, både i trä, halm och järn.

Höjdpunkten för Lennart, liksom många andra, var förstås olika tändkulemotorer som drev olika maskiner. Det speciella ljudet hördes lång väg och nära maskinerna vibrerade marken! En upplevelse i sig. 

Det fanns också mopeder och motorcyklar från förr, liksom mycket, mycket annat. Vi hann bl.a. med att äta kolbullar. Riktigt gott!  Det var en jättetrevlig dag! Hit kan vi verkligen återkomma med glädje.   När vi kom till Ellen märkte vi hur inrökta vi var!

Vi fortsatte senare den blå sträckan på kartan mot norska gränsen och Töcksfors gränshandel. Vi stod på köpcentrets parkering för husbilar över natten tillsammans med fem andra husbilar. Vyn framför oss var helt ok. Vi gjorde en rundtur i mataffärerna. Det som hägrade var norsk brunost! En besvikelse var att det inte fanns någon gjord på getmjölk, men det nästbästa fick vara gott nog!

Efter en lugn och skön natt för vi vidare söderut 240726 utefter den cerisa sträckningen på kartan. Himlen antog en mer och mer gråblå ton när vi for över kanalen på

vår väg till Dals Långed. Där kan man mot ersättning tömma grå- och svartvatten samt fylla på dricksvatten på deras ställplats. Där har vi stått över natt tidigare.

Vi åkte tillbaka en bit och rastade utefter vägen, med en fin vy.

Så småningom kom vi till Gaddesanna, en gratis parkering för husbilar nära en badplats vid foten av Hunneberget. Då hade vi passerat genom Vänersborg och Vargön. Vi blev tre bilar här över natten. Koordinater: N 58° 23' 18.38''  E 12° 29' 51.43'' . Servicen var en soptunna.

Himlen var mörk och det kom några regnstänk när vi tog en promenad i omgivningen.

Upplevelsen av platsen blev ett strå vassare med blå himmel och sol!

Vi fortsatte  240727 den turkosa sträckningen på kartan,

förstås på mindre vägar över ett öppet och vackert landskap.

Hällekis var ett delmål.

Här har vi varit många gånger och fortsätter man verksamheten med konst- och konsthantverk, så kommer vi igen.

Här njöt vi stort och hittade som alltid något att ta med hem och något att stoppa i munnen. Caféet med otroligt goda bakverk kan vi rekommendera.

Lennart styrde vidare mot Göta kanal. På vägen mötte vi ett frifräsande fordon!

Andra mer klassiska.

På väg ner till Tåtorp för vi förbi den nostalgiska mjölkpallen.

Vi parkerade på ställplatsen och 

det blev dags för slussning.

Det blev en ljuvlig kväll med grillat. Vi hade samtidigt utsikt över stora och större båtar som kom över sjön Viken för att slussa upp i Göta kanal.

Efter god mat behövde vi en tur ut till Viken.

240728 tog vi en promenad längs kanalen innan vi for vidare den gula sträckningen på kartan.

Vi åkte via Uddenäs i Tiveden till Askersund och vidare till Åmmeberg och dess ställplats vid småbåtshamnen. En plats vi återkommit till genom åren. Det var en dramatisk himmel, 

men solen lyste fint på vackra gamla MG-bilar. Närmaste bilen hade en ljuvligt grön färg!

Åldringen från 1938 glänste otroligt! 

Vacker, men vilket jobb! 

Det kom en regnskur med några åskknallar när vi satt vid kajkanten och åt. Som tur var fanns ett tak över bordet. Senare gick vi och tittade på förfallet av de gamla industrilokalerna. Naturen återtar med kraft. Otroligt att björkarna kan finna någon näring på den gamla tegelbyggnaden.

240729 var åter himlen blå, när vi tog en morgonrunda.

Vi tömde och fixade till Ellen innan det var dags att ta sista etappen, den blåa till Finspång.

Vägen gick som alltid tätt mellan husen i Dalby!

Linet började blomma

och det var riktigt vackert mot den blå himlen!

Från Völklinger till Deudesfeld

Söndagens resa gick norrut, till stor del på väg 51. Vi följde Saarfloden till Trier och sen  blev det väg 53 och B-257 och L-16. 

Vi såg bara lindarna genom rutan men kan inom mig känna den goda doften av dem. 

Vi följde Saar-floden länge utan se den ordentligt för alla buskar och träd som växte vid floden och vägen. Vid Mettlach kom vi ner till  och såg floden ordentligt.

Därifrån gick floden och vägen in i en dalgång.

Verkligen vackert med den skira och intensiva grönskan.

Längre fram såg vi skylt om slussar. Vi var fikasugna, så det passade jättebra att göra stopp där. Här är slussarna betydligt större än de vi brukar se utefter Göta kanal.

Slussvakten har hög placering för att kunna ha koll på bägge slussarna.

Det är kyligt i luften om inte solen är framme, bara ca 10°. I bakgrunden syns vinstockar och bredvid Ellen 

blommar slån.

Resan gick vidare och solen tittade fram kortare stunder.

På håll såg vi höjder klädda med vinstockar och

en och annan Weingut åkte vi förbi.

Så kom vi fram till Saarmündung, där Saar går in i Mosel.

Inte så långt därefter kommer vi in i Trier. Vi körde över Konrad-Adenaur Brücke och kom till en vacker stadsdel och följde då också 

Mosel och järnvägen. Turistbåtarna kör fram och åter på Mosel.

Vi lämnade de stora floderna och körde uppåt via väg 53 och hade då följe av en liten bäck.

Högre upp låg många träd omkullvälta.

Vi kom upp till en platå på ca 400 m.ö.h.

Hade det varit en blå himmel hade vi sett miltals! Helt ok nu också!

Senare åkte vi förbi  en flygplats och stor anläggning, som visade sig vara en amerikansk flygbas.

Det blev en kort snutt motorväg innan det på nytt blev en mindre väg uppåt.

Där träffade vi på UNESCO Geopark, Vulkaneifel. Eifel är en kullig högplatå, som i söder kantas av Mosel och i öster av Rhen. I norr blir platån en fortsättning i Hautes Fagnes och i väst av Ardennerna.

Vi åkte lite nedåt och stannade på 

ställplatsen i Deudesfeld.

Här finns 9 markerade husabilsplatser. Nu är 5 av dem upptagna. Platserna är gratis, men det kostar någon eller några € att fylla dricksvatten och bli av med svartvatten. Servisen är dricksvatten och bli av med grå- och svartvatten. Det finns 4 elanslutningar till en kostnad. Man får max stå här 14 dagar.

Koordinaterna: N 50° 06' 1.99''  E 6° 43' 44.06''

På eftermiddagen gick vi en runda i byn. Det blev både nedåt och uppåt.

Det blev ett energitillskott på Gasthaus. Apfelstrudel smakar alltid!!