Minas de Riotinto/Nerva - Sanlúcar de Barrameda

I morse kom vi i väg tidigt, så solen stod lågt.

Vi startade från ca 300 m.ö.h 4° som lägst, men när vi kom upp på drygt 600 m.ö.h. var det frostigt. Solen lockar fram ett dis över bergen.

Vi tog motorvägen förbi Sevilla, som vi besökte förra året. Söder om Sevilla blir det en helt annan typ av landskap. Här är mycket platt landskap och markerna är utdikade. På många ställen är det sandjordar, där det går åt mycket bevattning. Här är ex.på bevattningskanaler.

På långt håll kunde vi se en husbeklädd kulle. Det var Las Cabezas de San Juan. Där åkte vi in och fikade. Det var dåligt med rastplatser efter vägen.

Resan fortsatte vidare på A 471 och det blev återigen mer böljande landskap. På håll tyckte jag den här vyn speglade ett nyplöjt landskap, men på närmare håll var det vinstockar i räta rader.

Här har jorden mer färg av sand.

Jag får känslan av stora vackra sanddyner! Det är inte mycket grönt, men jag hoppas det är tillräckligt för att binda jorden.

Det är helg så många motorcyklister är ute ute och far. Tyvärr tror en del att de är odödliga!

Så nådde vi dagens mål, Sanlúcar de Barrameda, och tangerar gamla stan på vår färd ner till ställplatsen/parkeringsplatsen med koordinaterna: N 36° 47' 4,1'' V 6° 21' 31,3''  Här finns brunnslock och vattenpost som service.

Mycket folk var i rörelse i gamla stan. Det var ett helgon, som firades, så det var "festival". Vi hittade ett bra tapas-ställe och blev mätta.

Vi hörde glad musik och sång från en kyrka och gick in. Där var det dop eller välsignelse av barn.

Portalen till en annan kyrka.

Där innanför stod den här dekorerade likbilen. En lika fin krans på andra sidan. Vi vände efter den här bilden och gick vidare.
På återvägen till husbilen träffade vi Inger och Ingemar med bloggen: Ingers blogg
Åter vid Ellen plockade vi fram stolarna och tog vår dessert där i solen. Det blev fruktsallad och lite glass.

På vår kvällsrunda passerade vi bl.a.det här fina huset. Jag fotograferade genom järngrindarna och blev med all säkerhet fotograferad själv. Det finns många stora och en del mycket fina hus. Andra har behov att upprustning.

I kväll har det kommit en del moln. På den här platsen är vi nu fem svenska husbilar av totalt 76.

Fler helgbilder kan du se hos Marit.

Wincents dop i Finspångs slottskapell

 

I dag har vi varit till Finspång slottskapell på dop för vårt barnbarn Wincent. Jag passade på att ta några bilder på slottet och parken innan dopet. 

Finspångs slott uppfördes av Louis de Geer d y mellan 1668 och 1685 efter ritningar av den holländske arkitekten Adriaan Dortsman.
Slottet ägs idag av Siemens, som använder det som huvudkontor för turbintillverkningen. Slottet är inte tillgängligt för allmänheten, däremot är slottsparken öppen för alla. Slottskapellet finns i bottenvåningen till slottet - härifrån på höger sida.

Tre kanoner finns framför slottet och påminner om den kanontillverkning, som var en gång i tiden. Det är en frodig grönska!

Orangeriet är också en vacker byggnad som är från 1832 och ritat av arkitekt L.J. von Röök. På byggnadens norra långvägg finns två väggmålningar av konstnären Per Berggren. Dessa är kopior efter italienska förebilder. Det jag kunde se genom rutorna var pelargonior.

Detalj av orangeriet.

Längre bort i parken finns små broar över vattendragen.

Med lite god vilja kan man skymta Auroratemplet från 1791 i bakgrunden. Slottsparken anlades i olika etapper mellan åren 1690 och 1820. Under 1790-talet utvidgades trädgården med en vidsträckt engelsk park. En del av den parken har man genom åren använt till vägar och husbyggen.

Slottskapellet används som gudstjänstlokal av svenska kyrkan. Altartavlan i kapellet är målad av Per Hörberg (1746-1816), som var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Hörberg vistades ofta på Finspångs slott.
Brukspatronen Carl Ekman förvärvade Finspångs bruk 1856. I samarbete med arkitekten Helgo Zettervall, bl a känd för ett stort antal kyrkorestaureringar, lät han omgestalta slottskapellet 1891. Det fick då det utseende det har idag

Dopförättare var Bo Lindell. Efter inledande klockringning sjöng Anna ”Vart du än går” av N Strömstedt, samtidigt som hon höll Wincent. Kantor Kristin Svensson ackopanjerade.

Faddrar är Paulina och Fredrik. Paulina läste evangeliet om Jesus och barnen. Senare läste Susanna en dikt, ”Krama mig ofta” av Stina Norén. Vi sjöng också psalmerna 606 "Det gungar så fint" och 791 "Du vet väl om att du är värdefull".
Under första psalmen ”sjöng” Wincent med, men sen tog nyfikenheten överhand och ceremonin gick fint. 

Efteråt samlades alla, släkt och vänner, till kaffekallas i församlingshemmet.