Luz

I går utforskade vi Luz till fots i några olika promenader under dagen.

 

Förmiddagspromenaden gick ner till dammanläggningen i Luz, se det blå på kartan ovan. Där finns gångspänger ut till vattnet. Här kan även rullstolsburna ta sig fram.

Regnet har lockat fram späd grönska men också vackra blommor. De har inte mycket till stjälk, men lyser rosa/lila.

En bit ut finns en bänk för trötta ben. Jag tror det är en korkek, jag vilade under. Även om jag inte doftade på en blomma, så kunde jag se fina framför mig. En tanke gick till tjuren Ferdinand. 22 -23 graders värme gör också att det är skönt vila en stund.

Ekollen, även om bladen inte ser ut som vår ekars.

Spångkonstruktionerna gav fina speglingar i vattnet. En mulen himmel gör också sitt avtryck.

Eukalyptusträden börjar knoppas. Massor av småfåglar trivs i dem. I Sverige tystnade småfåglarna till stor del efter midsommaren,  men här är de i full gång att sjunga. Tofslärkan drillar och staren följer efter.

 

Träden är speciella med sin "flagnande bark".

Åter vid Ellen smakade det gott med te och macka.

Under nästa prommenad fångade jag de här frukterna på bild. Vi tror att det är Ugly, men de är fotade på håll, så ...  Stora är de.

Merparten hus är likadana i den här byn. De byggdes upp för de som bodde i gamla Luz, som sen dränktes av dammen. En del hus ser tillbommade och tomma  ut.

Några hus har raffiga skorstenar.

Idag har vi gjort en utflykt till våra bloggvänner Anna och Jan - Man ser floden

Jan kom och hämtade oss i Frasse vid bensinbaren och så bar det ut i naturen. Lennart fick vara grindpojke, och öppna elstängsel, så att korna fortfarande var på rätt sida om detsamma. När vi kom hem till Anna och Jan, så har de den här vidunderliga utsikten.

Solen tittade fram när vi satt på uteplatsen och fick kall dryck.

Senare åt vi av Annas goda köttfärssoppa, samtidigt som de berättade om sina äventyr som nybyggare i Portugal.

Efter maten gick  vi ut och besiktigade en del av ägorna. "Ejran" (stavas säkert på annat sätt) låg högt. Här uppifrån var det miltals utsikt åt alla håll. Förr i tiden torkades fikon och andra nyttigheter på Ejran.

Idag fick vi lära oss att det inte bara finns korkek utan också stenek, som ovan. Stenekens blad var vassa i kanterna och påminde om järnekens blad.
Innan skymningen förde så Frasse oss åter till Ellen, förstås med Jans hjälp.

Stort tack för en jättetrevlig dag tillsammans!

Castro Verde - camping innan Castela de Vide

I tisdags startade vi från Castro Verde för att så småningom ta oss upp till trakten av Moura och träffa blogg-vännerna Jan och Anna. Yr.no visar att det ska bli fortsatt regnande, men inte så intensivt som prognosen visade för några dagar sedan. Vi lämnar den trevliga campingen och tar väg Ip2 till Beja.Utefter vägen är det stora kuperade fällt och närmare Beja är det plattare. Vi hade tänkt fylla på gasol i Beja, men det gick inte, så vi fortsatte istället till Serpa.

På vägen dit stannade vi vid en bro och gick en promenad. Fotade bl.a. den här nedlagda järnvägsbron.
I omgivningen finns det gott om korkek.

Serpa har också en gammal stad, med ringmur och akvedukt.

Här bodde vi på den kommunala campingen. Där fanns bara wi-fi vid receptionen, så jag avstod. Campingen låg bra till för en promenad in till gamla stan. Vi betalade 9,20 € för en natt inkl. el - hälften av priset som är i turistorterna. Väderprognosen såg så där ut, men vi bestämde med Jan att vi skulle göra ett försök att ta oss ut till vildmarken, så vi åkte från Serpa i onsdags morse. Vi tog väg N 255 till Moura. Det kom en en del regn på vägen dit och vattendrag, som vi passerade var väl fyllda.

Det kom inte som en överraskning, när Jan ringe och sa att han inte tog sig ner till Bensinbaren. Vi stannade ändå där och tog en fika.

 

Det var trist att vi inte kunde träffas, men vi är väldigt förtjusta i det vi sett av Alentejo, så vi kommer tillbaka och hoppas på bättre tur då!

Vi fortsatte mot Luz. En ort som blev dränkt, när man gjorde den stora dammen Barragem do Algueva och som man byggt upp på nytt. Vi läste någonstans att det här är Europas största konstgjorda damm.

Många träd står rejält i vatten. Vet inte hur länge en korkek eller olivträd klarar att stå med "fötterna i vatten", innan det ruttnar och bryts ner av vattnet.

Det var växlande väder. Ena stunden störtregn och nästa solsken.

Korkekarna är vackra, eller hur?

Det här kortet har jag fotat från museet i Luz. I Luz finns en bra ställplats med möjligheter att fylla på och tömma vatten. Dessutom är det gratis. Vi fortsatte trots det till bergstaden Monsaraz. Här finns en ställplats utan service.

Utsikten var vidunderlig, trots den sämre sikt som regnet och de låga molnen gav. Vattnet är gräns mellan Portugal och Spanien.

En del lätta regnskurar kom under natten och på morgonen gjorde vi oss redo att fortsätta.

Vi for först till Reguengos de Monseraz. Där gjorde vi bl.a. inköp ev lokala viner. Tack för tipset, Jan!
Sen fortsatte vi till Evora - sen stad som finns med på UNESCOs världsarvslista. Det förstår vi för stan var jättefin. Innanför en vidsträkt ringmur, fanns många pampiga byggnader.

Här fanns en del turistgrupper och massor med turistfällor. Jag föll för ett par örhängen med korkinslag.

Lämningar efter romarna kan man också hitta här. Ser ni att solen skiner!

 

Katedralen var också pampig och annorlunda. Jag associerar till en saga, när jag tittar på tornet. Ser ni också Jungfrun, som sitter i ett fönster, med sitt långa hår hängande ut genom fönstret?

När vi kom åter till Ellen, åt vi och då passerade det här fordonet.

Vi har sett ett antal liknande under vår resa i Portugal.
Vi fortsatte resan mot Portalegre via Estremoz. Det blev några dramatiska foton genom bilfönstret. Mörka moln och sol ger härlig dramatik.

 

Vi kom så småningom till Portalegre och Lennart hade prickat in en parkering, där vi skulle kunna stanna. Vägen gick uppför och uppför och dimman kom svepande över den smala vägen. Där var en dramatik, som gjorde att jag höll mig fast i stolen och inte förmådde ta några kort. Hur som var parkeringen inte något för vår stora bil, så vi fortsatte ner en smal väg på andra siddan. Vår paroll är ju att inte vända och det gjorde vi inte här heller. Frågan är om det gått!

Vi fortsatte så mot Castelo de Vide och hittade en trevlig liten camping 7 km innan. Här står vi över natten. Ett plus är wi-fi, även om det inte är så snabbt.