Bilutflykt på Gran Canaria, del 2

Efter lunch i Playa de la Aldea i fredags, fortsatte vi motorvägen genom en tunnel. Molnen går lågt över berget.

Efter tunneln pågår arbete med att förlänga motorvägen. Många lastbilar och andra maskiner är igång.

Vi fortsätter GC 200 tills vi kommer till byn El Risco. 

Lennart svänger upp mot byn.

Vi åker upp till en plats att vända och parkerar utefter gatan. Sen kommer mina stavar fram och vi går i riktning mot Charco Azul.   

   Inget fel på utsikten, när vi tittar ut mot det håll vi kom ifrån.

         Vi tar oss ner till dalgången och passerar det här vattnet och följer stigen framåt.

Jag stannade här och Lennart fortsätter en bit framåt.

Där jag stannade rann en liten fors, som gav den tidigare vattenspegeln.

Lennart fotade nästa vattenspegel, innan han vände. Hit rann en liten bäck. Andra fortsatte högre upp, men den stigningen avstod vi och en del andra. 

 På återvägen njöt vi av vyerna och en del växter som  Euphorbia regis-jubae, en törtelväxtart.       

På håll lite oansenliga buskar med sina ljust gröngula blommor,

men vackra när man stannar till och tittar på dem.

Lennart hann iväg en bit mot byn. Här var stigen bra.

Jag pustade ut när vi var uppe på bygatan igen. Så glad att jag hade stavar!

Vi tittade ner över en mur och såg var nästa tunnel mynnade ut. Än återstår mycket anslutningsarbete!

En bild på där vi vände med personbilen tidigare och

nedanför backen stod bilen och väntade på oss.

Lennarts devis är: Det ordnar sig alltid! Det gör det ju, men jag skulle nog rekommendera, att man parkerar efter GC 200, där det finns parkeringsplatser i anslutning till caféet.

Hur som, en fin utsikt.

Vi fortsatte GC 200 och såg mer anläggningsarbete.

Smal väg men vacker omgivning,

eller hur?

Det känns som om Buskmargeriten, Argyranthemum frutescens, växer direkt ur berget.

Små vitgula solar i bergskrevorna!

Under eltrådarna syns Agaete och Puerto de las Nieves.  Det ser nära ut, men vi vet att det är många kurvor innan vi når dit.

Lastbilarna tar upp stor del av vägen, men det går att mötas. Gäller ta det lugnt! Vi hade lastbilar både framför oss, liksom vi mötte en hel del.

Det här berget har jag fotat förr. Jag fascineras av det berget, med sina snedställda stenar.

 Flera tunnelingångar.

Nu har vi kommit ned en bit, ser nära ut, men fortfarande är det långt till vattnet och Puerto de las Nieves.

Ännu en tunnelöppning, men

sen når vi Agaete, där det blir kaffepaus.

Fortsättning följer.

Tredje utflyktsdagen med hyrbil, del 1

Hur vi åkte i fredags.

Vi startade med att ta oss upp till El Tablero och åkte sen väg GC 604. Här passerar vi hus som inte är turistanpassade. Ännu längre fram blev det större och lyxigare hus.

Vägen bar uppåt

och vi fick vidunderliga vyer när vi stannade och tittade runt.

Bitvis åkte vi på ryggen av en ås och

vägen kunde bli ännu smalare.

På håll såg vi hus och att det fanns odlingsterasser, men merparten av husen vi passerade var till salu.

Vi hade precis stannat för att titta på utsikten när en lastbil kom körande. Vi var glada att vi stod still!

Det här gula huset låg på kanten med en dalgång rakt under sig. Åt andra hållet var en inhägnad med någon slags plantering.

Vi fortsatte norrut några kilometer till, men så kom vi till det som för oss blev vägs ände. Den spåriga grusvägen lockade oss inte. Det var nog många år sen vägarbetare var på den delen av vägen. Jag gick en bit utefter vägen, men den blev inte bättre. Fram till den här skylten var vägen i gott skick, även om den var smal.

Där vi vände hade katolska kyrkan ett hus. De bjöd in till bön. Säkert stilla och lugnt för retreat.

Även om vi tänkt vi skulle kommit ut mycket längre norrut på väg GC 60, så var det inte så tokigt åka tillbaka samma väg. Blev ju helt andra vyer än vad vi sett på vägen uppåt.
Här i kröken låg en vingård, som fortfarande brukades.

Vi mötte en ensam kvinnlig cyklist lite längre ner, som vi tidigare kört om.

Återresan gick också bra med bara ett par möten av personbilar.

När vi kom tillbaka till El Tablero, var det hög tid för kaffe. Vi hittade ett ställe som serverade gott kaffe med nybakad sockerkaka till. Smakade riktigt bra.
Fortsättning på resan följer.

Den gågna veckan

Vi har tagit många kortare promenader under veckan och har kunnat konstatera att det grävs överallt i stan.

Vi har njutit en del på vår balkong. Här mumsade vi på rabarberspaj till kaffet.

Skulpturparken bakom Konstmuseum är vacker och

graffitikonst på plast mellan björkarna var ett roligt inslag.

Men roligast var ändå gårdagens biltur till Arkösund

och vännerna Gerd och Lennart.

Där var även Sigge, som passade på att fylla 81 år.

Hustru Maggan fick Svante att sitta fint i väntan på en godisbit.

Födelsedagsbarnet försåg sig av den goda smörgåstårtan och vi andra följde snabbt efter.

Vilka som var mest sugna syntes tydligt.

På bordet fanns en bukett med vackra astrar. Eftermiddagen och kvällen försvann väldigt fort och så är det ju när man har trevligt.
När vi åkte hem, fick jag förmaningen att köra lugnt med tanke på djur, som kunde komma i nattmörkret. En bra uppmaning! När vi kom till Reseberga sprang en älg över vägen. Kändes skönt att den var ca 100 meter framför oss.

För en dryg timme sen, när jag höll på med korten, blev det plötsligt väldigt mörkt och

en stund senare började det regna. Det håller fortfarande på!