Nu njuter vi av naturens synupplevelser

I söndags tog vi en promenad mot slottet och trodde vi skulle kunna flanera i slottsparken. Fortfarande är det högt vattenstånd, så det lär dröja, men vi fick en bra runda ändå.

I tisdags mellan 17.00-19.00 var vi med till Wincents skola, där han visade runt oss. Skolan erbjöd en massa olika aktiviteter och Wincent kunde känna segerns sötma på en del ställen. Kul att vi kunde få vara med.

Senaste dagarna har träd och buskar exploderat i sin blomsterprakt. Överdådiga körsbärsträd,

knoppiga häggblommor när vi åkte från Finspång i torsdags, men utslagna när vi kom till Lindköping. Så vackra och med en ljuvlig doft!

Det dröjer inte länge förrän även  äppelträden blommar.

Lennart har fixat med Ellen under senaste tiden. I morse packade vi in våra saker och for i väg nordväst.

Vi lämnade Finspång och for mot Örebro.

Kvigorna hade många nyanser av grönt runt sig.

Örebro har verkligen förändrats, sen jag läste här i början av 1970-talet. 

Vi for igenom stan och över Svartån med sina vackra speglingar.

Målet för dagen var Tysslingens ställplats med koordinaterna: N 59° 20' 7,43''  E 15° 3' 51,79''. Där vi står är servicen en soptunna. Det finns andra platser med el och toalett.

Vi började med att äta sopplunch innan vi gick på en fotoutställning i gamla ladugården.

Det var Anders Ström, som visade vackra foton från sin drömresa till övärlden runt Antarktis. Albatrossen gillade jag, men också vackra pingviner fångade i olika ljus!

Vi gick ner till fågeltornet. Här skulle vi varit för en månad sen. då var det invasion av sångsvanar, som mellanlandade här på sin väg norrut! Nu kunde vi njuta över en vacker vy över sjön Tysslingen och Kilsbergen i bakgrunden.

Ellen har en bra parkering och här har vi ätit gott grillat ikväll.

Hemma igen

I dag blev sista etappen på den här resan och då gick turen från Örebro till Norrköping.

Vi hade en lugn och skön morgon vid Alnängsbadet, innan vi promenerade längs Örebro kanal. Många personer motionerar här!

Vi gick till Wadköping och tittade bland annat in i Kajsa Vargs hus. Det var snett och vint och väldigt lågt i tak.

Ett rum var dukat med porslin och kryddor och lite andra ateraljer.

I ett annat hus hade Kristina Waldenlöv utställning med många vackra akvareller. Du kan se några av hennes tavlor på hemsidan. Granatäpplena ovanför hennes huvud blev jag väldigt förtjust i.

I det här rummet stannade jag länge och såg på hur en kvinna sydde sådana här vackra arbeten med nål och tråd. Tekniken kallas Keranje. Otroligt många timmars arbete för att göra en liten duk!

Ett annat ställe, som jag fastnade på var Återbruk.

Där fick örhängena och broschen följa med mig hem.

Efter lunch körde vi så hemåt. Vi gjorde ett stopp vid Pålsboda, då vi såg en skylt om bilmuseum. Dit får vi göra en ny utflykt, då det bara var öppet 1:a söndagen i månaden.

Nästa stopp blev i Hjortkvarn, där vi stannade och åt var sin bamseglass på Go´ Glass. Har du inte stannat och smakat den glassen, så rekommenderar vi ett stopp, nästa gång du passerar Hjortkvarn. De har en otrolig mängd olika smaker och de tillverkar glassen själva.

Nu är vi hemma igen och kartan ovan visar sträckningen vi åkt.

Det här är mitt 1000 inlägg på den här bloggen.

Jag tänker kanske inte precis göra som Kronblom, men jag ska låta min axel och arm vila ett tag från kamera och pc. Jag kanske får abstinens och återkommer, men jag ska satsa på att bli smärtfri först.

Sala - Köping - Valskog - Örebro

I dag blev det en del nya småvägar och jag återgick till kameran och pc:n.

I dag kom vi in på en grusväg. Det är inte så ofta. Vägen gick genom ett fint öppet landskap och sen genom skogslandskap, där man höll på att avverka. Vi kom ut vid bruket Gunnilbo.

Alléer är jag alltid svag för!

Vi åkte förbi Liesjö gård.

Även en asfalterad väg kan vara rätt skruttig. Å andra sidan kör vi sakta då, så vi hinner se mycket.

Vetet har börjat böja nacken, så det är snart dags att skörda.

Det fanns också en hel del kornfält, liksom havrefält. Jag tyckte det var ett vackert landskap med många gamla timrade hus.

Lunchpaus hade vi i Köping och passade också på att gå en runda i stan.

Det var en del vägarbete och jag fotade grävskopan och tänkte på barnbarnen.

Det dröjde inte länge förrän det blev ett nytt stopp. Nu i Valskog vid Albins husbilar. Vi tittade, men fortfarande känner vi att Ellen är bäst!

När vi kom till Örebro sökte vi en ställplats, som man inte når längre p.g.a. nybyggnations. Sen blev vi stående en lång stund vid järnvägens rödljus. Tåget gick förbi utan att bommarna gick ner och sen fortsatte det lysa rött. Men allt har ett slut!

Vi åkte runt lite i stan, men åkte sen till en parkering, där vi stått tidigare år. Koordinater hit är: N 59° 16' 41,3''  E 15° 15' 13,2''. Det här är parkering till en liten konstgjord sjö och till en beachwolly-bana.

Vi parkerade Ellen och följde kanalen in till Örebro. Där fanns två husbåtar, en färdig och en under uppförande.

Vi gick 1700 m in till Wadköping. Allt var stängt efter klockan 16, men det var ändå kul att titta och minnas.

Det blev en jätteskön kväll med värmande sol.

På återvägen fotade jag de här vackra husen. Det visade sig bl.a.vara ett seniorboende.

Norrköping - Hjortkvarn - Örebro - Nora

Efter en del provtagning på vårdcentralen, packade vi in lite mer mat och kläder i Ellen och så gav vi oss iväg.

Vid Hjortkvarn - Sveriges demologiska mittpunkt - tog vi en sen lunchpaus. Härligt äta ute i solskenet!

Vid Örebro dök Svampen upp i vårt blickfång.

Vi hade målet inställt på Nora. När vi kom hit visade sig vara marknad i dagarna tre. Det hade inte jag någon koll på och definitivt inte Lennart. Vi åkte och parkerade bilden på den allmänna parkeringen. Koordinater: N 59° 30' 56,2''  E 15° 2' 19,1''. Det var rätt många husbilar här när vi kom.

Den centrala delen av marknaden handlar om "Antikt och kuriosa" och det har vi haft mer än nog av sista tiden, så vi tog en tur på stan under tiden vi åt Nora-glass. En vacker grind fångade mitt fotofinger.

Vi gick förbi Maria Langs gränd.

Senare kom vi förbi bysten av Dagmar Lange, som skrev under pseudonymen Maria Lang. Hon skrev 49 böcker och de flesta var deckare, där handlingen ofta var förlagd till Skoga - Nora.

Det var både skönt och vackert vid sjökanten.

Vi passerade museejärnvägen. Vi har åkt med de gamla tågen några gånger, så idag blev det ingen tur.

Vackra fåglar finns vid järnvägsstationen.