Albaicín i Granada

Vid 11-tiden tog vi bussen in till Granada. När vi kom till Paseo del Salón var det marknad. Bästa marknaden jag varit på hitintills under resan. Bara hantverk. Det är mycket folk i rörelse, men så är det lördag och dessutom Andalusiens dag - Dia de Andalusia. Jag blev två par örhängen rikare! Härifrån gick vi Carreera de la Virgin mot centrum. Vi gick på röd mattan!

Från Katedralhållet kom de här marscherande och stannade vid ett övergångställe utefter Reyes Católicos. Vet inte vad de bar på, men tungt var det. 30 personer bar konstruktionen på sina axlar.

Vi gick till Plaza Santa Anna och tog buss C2 upp till höjderna i Albaicín, för att sedan vandra på de smala gatorna fram och tillbaka och sedan neråt till floden Darrio. Stadsdelen Albacín är ett världsarv sedan 1984. Granada har alltså tre världsarv på UNESCO´s lista. Stadsdelen klänger på bergssidan mittemot Alhambra. Här är det moriska arvet levande! Man tror att iberer bodde här redan på 600-talet f.Kr.
Pelargoniorna börjar blomma igen!

När vi gick förbi det här skyltfönstret med tapas, så gick vi inte alls förbi, utan gick in för att äta dagens första tapasomgång. Det smakade jättegott!

Det var mycket folk på serveringar och också många musikanter, som spelade och sjöng och förstås ville tjäna en slant eller två.

Gatorna var mer som gränder.

Vackra lampor!

Överallt finns restauranger och barer. På Carrera del Darro var det stånd med försäljning av tavlor, akvareller liksom tryck.

Hela tiden en ström av människor.

Det blev ytterligare ett tapas-stopp och barhäng, då alla sittplatser var upptagna.

Vid gatan efter Plaza Nueva var det massor med folk. Vi lockades dit av sång och handklappning.

Jag var lite sen med filmningen, men lite känsla av stämningen kan du få!

Vi fortsatte förbi katedralen och ner mot torgen. Här var det såpbubblekonst och barnen fick roa sig med att pricka bubblorna och bli lite blöta.

Under tiden roade vi oss med ytterligare ett mål, churros med varm choklad. Den kombinationen har vi inte provat tidigare, men är väldigt populär här.

Doppa i chokladen och sen in i munnen. Jag behöver väl inte skriva att allt försvann ner i våra magar!

Mätta och belåtna vandrade vi ner mot bussen. Vid Paseo del Salón hade det varit hästuppvisning och vi hade turen att få se en del av hästarna. Har du sett en sådan man tidigare? Förmodligen en Andalusisk häst, enligt Lennart ridit en del. Många fina hästar var där, men nu blir det inte fler bilder för idag.
Väl åter i Ellen har vi suttit med benen högt.

Granada med Alhambra och Genarlife

I går när vi kom till Camping Reina Isabel, så hjälpte de oss att boka biljetter till Alhambra. I dag tog vi bussen in till centrala stan och gick till Plaza Isabel la Catolica. Därifrån tog vi en liten buss upp till Alhambra. Det gick smidigt. Vi hämtade ut biljetterna, som gällde först med start kl 14.00.

En del av anläggningen är gratis och där kan man strosa runt tills det blir insläpp. Vi tog oss först ner till den här byggnaden, Palacio de Carlos V, där det finns museum och utställningar.

Fyrkantig utvändigt, men rund inuti.

En tjur av det modernare slaget.

Vi tittade också på kyrkan, Santa Maria de la Alhambra. Där jobbade konservatorer på en annan bild. Petigt och kallt jobb. Mycket bladguld går åt!

Vi tittade också på badhuset, med en del bevarade kakelplattor.

Innan 14.00 hade vi hunnit med lunch och var redo för Generalife, nasridernas residens på landet. Nasrider kallades den sista islamiska dynastin i Spanien. Den grundades av Muhammad ibn Nasr 1237.
Fotot på Patio de la Acequia, en kringgärdad orientalisk trädgård byggd runt en lång damm där en rad vattenstrålar bildar vackra bågar.

Här finns vackert utsirade mönster och fin utsikt ner mot Alhambra och Granada. Trädgården är vacker med sina vattenspel, men också välklippta häckar och blommor.
Härifrån gick vi till Alcazaba, en av de äldre delarna av Alhambra, men också den militära delen.

Vi hade fin utsikt över Granada och den gamla stadsdelen  Albaicín. Alhambra, Generalife och Albaicín finns med på UNESCO´s världsarvslista sen 1984. Här kom vinden åt.

I centrum av gyttret av hus är katedralen.

Efter att ha köat en stund innan 16.00, blev vi insläppta i palatset. Den tid man fått hit är jätteviktig att passa, då man bara släpper in et visst antal personer varje halvtimme. Palatset uppfördes av Ismail I, Yusuf I och Muhammad V, kalifer under nasridernas styre i Granada 1237 - 1391. De förverkligade sin föreställning om paradiset på jorden. De använde enkla material som gips trä och kakel på ett mycket vackert sätt. Alhambra har fått förfalla och utsatts för plundring, men har genomgått omfattande restaureringar.

Exempel på konstfullt arbete!

Visst är det vackert?

Många bilder blev det även här.

Avslutar med en spegelbild från Palacio Partal. Vi fortsatte en stund i trädgården, innan vi åter tog bussen ner till centrum.

Vi behövde avsluta en vacker dag med mycket motion, ca 20 000 steg, och mycket intryck, med att njuta av en god middag. Först en tapas i väntan på

en riktigt god mixed paella!! Sen var det en promenad till bussen och så var vi strax åter på campingen.

Rincón de la Victoria - Granada

Återigen en resa med många vackra vyer! Vi började med att åka N 340 utefter kusten till Torre de Mar, där vi svängde norrut på A 356. Kustvägen bjuder på blått vatten med solblänk, men framför allt hotell och reklamskyltar, så där blev det inga kort. Vägstigningen började rätt snart och de kuperade bergen avlöste varandra.

Det låg förvånansvärt mycket hus här uppe i bergen.

Här konstaterade vi att även Spanien har sin "Lapport"!

Något innan det här fotot togs, insåg vi att vi skulle passera genom den porten! Även idag blir det en hel del solblänk i fotona.

Vägen slingrar sig utefter berget, men vi hade ingen svårighet att möta lastbilar eller bli omkörda av andra.

En tillbakablick på var vi åkt, precis innan vi åker igenom passet. Otroligt mycket hus, som ligger högt uppe i bergen!

Precis bakom det här kröken ligger byn Ventas de Zafarraya på ca 895 m.ö.h. och då lämnar vi Andalusien för Granada.

Här uppe är en högplatå, där man odlar grönsaker. Det vi ser här är också en bergtäkt, som förklarar alla lastbilar vi mött.

I andra änden av platån fortsätter vägen uppåt. Vi stannade vid vägkanten och tittar ut över den snöklädda bergenkedjan Sierra de Almijara och högplatån. Under den fortsatta stigningen ser vi odlingar med oliv- och mandelträd.

När vi passerat vägtoppen på 1147 m.ö.h och är på väg ner mot Alhama de Granada, har vi en otrolig utsikt. Nu återigen med blommande mandelträd.

Vi svänger sen in på väg A 338 och kommer ner till en stor dammanläggning.

Tog den här bilden för att du skulle få se hur nära vägen går intill dammen. Otroligt fint!

Så gick det uppåt igen, innan nästa platå och dessutom med en bit rak väg.

Efter ytterligare en liten höjdstegring når vi byn Agron. Den ser sliten ut, men det fanns en skola och bar för spekulerande herrar.

Sen åkte vi utför, med Sierra Nevada i blickfånget.

Ser du ansiktet i berget? På andra sidan finns Granada!! Vi åkte direkt till Camping Reina Isabel med koordinaterna N 37° 7' 28,5'' V 3° 35' 10,6''. I morgon räknar vi med att ta bussen in till stan.

Castellar de la Frontera - Ronda - Rincón de la Victoria

I går körde vi ungefär 20 mil, men både uppför och nerför slingriga vägar, som var otroligt vackra! Det finns många "Mirador"/ utkiksplatser, att stanna vid för att fota otroliga vyer. Det blev också många kort genom vindrutan med en del blänk, som följd och andra mot solen. Fotomässigt kan det vara en nackdel med en så solig och fin dag. Mitt bekymmer i går kväll blev att rensa bort och välja bland de drygt 300 kort jag knäppte under resan.

Vi startade från Castellar de la Frontera och fortsatte åka på väg A 405. Landskapet ändrade karaktär från att först vara mjuka kullar med gräs, där en del kor och hästar betade, för att sen övergå till ekar och andra träd när vägen gick uppåt. Fortfarande ett kuperat landskap, men med högre kullar. På håll är det soldis och så var det hela dagen.

Här har vi stannat på en utkiksplats innan Gaucin.

Mandelblommorna började vara överblommade och bladen var på gång.

Gaucin ligger fint i den intensiva grönskan. Härefter byter vägen namn till A 369.

Vägen fortsätter uppåt och det blir mer mandelblommor utefter vägen. På högre höjd är blomningen senare.

En ny utsiktsplats och vi ser hus och gammal ruin på håll. Här är zoomen använd.

Innan Algatocin fanns en handikappvänlig utkikspunkt "Mirador del Genal" med bra information om bergen och orterna runt om.

Här blickade vi tillbaka från det håll vi kommit ifrån. Visst stämmer det med blåa berg i horisonten?

Genomfartsgatan genom Algatocin. Här fanns ingen tanke på att åka ner på någon sidogata!

Terrassodlingar med mandelträd och annat jag inte kan urskilja.

Ännu högre upp ändrar bergen karaktär. Här finns nästan ingen växtlighet.

Lite till uppåt och sen börjar nedfärden.

En tillbaka blick på vägen vi åkte nyss.

Vi närmade oss Ronda, men vi åkte bara i utkanten, för gamla stan i Ronda har vi tittat på vid två tillfällen tidigare.

Från Ronda for vi väg A 367. Även här fanns berg, men också mycket olivodlingar.

Planteringar, som följer kullarna i så gott som räta rader.

Skir grönska och karga berg.

Känslan av lapptäcke finns här!

Även här finns ett och annat vindkraftverk.

Efter Cerralba gick vi på motorvägen. Då hade vi kommit ner på höjdnivåer där den "gula klövern" trivdes.

Vi rundade Malaga och  körde direkt till parkeringen vid Rincón de la Victoria N 36° 42' 55,9''  V 4° 15'17,1''.

Senare tog vi en promenad t.o.r. längs strandpromenaden. Lite fler restauranger har öppnat upp mot när vi var här senast.
Tidigare inlägg från Rincón de la Victoria.