Castellar de la Frontera - Ronda - Rincón de la Victoria

I går körde vi ungefär 20 mil, men både uppför och nerför slingriga vägar, som var otroligt vackra! Det finns många "Mirador"/ utkiksplatser, att stanna vid för att fota otroliga vyer. Det blev också många kort genom vindrutan med en del blänk, som följd och andra mot solen. Fotomässigt kan det vara en nackdel med en så solig och fin dag. Mitt bekymmer i går kväll blev att rensa bort och välja bland de drygt 300 kort jag knäppte under resan.

Vi startade från Castellar de la Frontera och fortsatte åka på väg A 405. Landskapet ändrade karaktär från att först vara mjuka kullar med gräs, där en del kor och hästar betade, för att sen övergå till ekar och andra träd när vägen gick uppåt. Fortfarande ett kuperat landskap, men med högre kullar. På håll är det soldis och så var det hela dagen.

Här har vi stannat på en utkiksplats innan Gaucin.

Mandelblommorna började vara överblommade och bladen var på gång.

Gaucin ligger fint i den intensiva grönskan. Härefter byter vägen namn till A 369.

Vägen fortsätter uppåt och det blir mer mandelblommor utefter vägen. På högre höjd är blomningen senare.

En ny utsiktsplats och vi ser hus och gammal ruin på håll. Här är zoomen använd.

Innan Algatocin fanns en handikappvänlig utkikspunkt "Mirador del Genal" med bra information om bergen och orterna runt om.

Här blickade vi tillbaka från det håll vi kommit ifrån. Visst stämmer det med blåa berg i horisonten?

Genomfartsgatan genom Algatocin. Här fanns ingen tanke på att åka ner på någon sidogata!

Terrassodlingar med mandelträd och annat jag inte kan urskilja.

Ännu högre upp ändrar bergen karaktär. Här finns nästan ingen växtlighet.

Lite till uppåt och sen börjar nedfärden.

En tillbaka blick på vägen vi åkte nyss.

Vi närmade oss Ronda, men vi åkte bara i utkanten, för gamla stan i Ronda har vi tittat på vid två tillfällen tidigare.

Från Ronda for vi väg A 367. Även här fanns berg, men också mycket olivodlingar.

Planteringar, som följer kullarna i så gott som räta rader.

Skir grönska och karga berg.

Känslan av lapptäcke finns här!

Även här finns ett och annat vindkraftverk.

Efter Cerralba gick vi på motorvägen. Då hade vi kommit ner på höjdnivåer där den "gula klövern" trivdes.

Vi rundade Malaga och  körde direkt till parkeringen vid Rincón de la Victoria N 36° 42' 55,9''  V 4° 15'17,1''.

Senare tog vi en promenad t.o.r. längs strandpromenaden. Lite fler restauranger har öppnat upp mot när vi var här senast.
Tidigare inlägg från Rincón de la Victoria.

Grazalema - Ronda - San Pedro

Vi startade vid nio-tiden från parkeringen vid Grazalema på 777 m.ö.h.till ännu en solig dag. Vi åker A372 mot Ronda. Vi passerar uppför till 820 m.ö.h. och genom en skog med korkek. Vi kommer också förbi en korkindustri strax innan skogen (det gröna på kartan) tar slut.

Vi kommer sen ut på A372 och här är mer jordbrukslandskap med böljande kullar. Solen gör att det ångar från den kalla marken och ger ett disigt men spännande foto.

Vi stannade i Ronda på en parkering vid norra infarten och gick runt i staden. Här är vi utanför tjurfäkningsarenan.

Bar och restauranggatan, men allt är stängt, så här på söndag fm. Obs att gatstenarnas mönster är skyddade av trätrall. Vi hittade ett öppet fik och fick en stor kopp Café con leche med något gott till. Vi gjorde ju stan förra våren, så jag hänvisar till mitt inlägg då för att se bron mm. http://husbilen-ellen.blogspot.it/2013/02/var-fortsatta-fard.html

Den fina söndag lockade ut många cyklister. Vi tog väg A397 mot San Pedro.

Det var även en mängd motorcyklister ute på vägen. En del trodde de var dödliga, så det gällde att hålla ut i kurvorna.

Vi tankade gasol i Marbella och så åkte vi tillbaka till San Pero. Platsen som är markerad på husbilsklubben gäller inte längre - nu markerat med "endast personbilar", men vi hittade en tvärgata en bit därifrån där det stod ett gäng husbilar. Ellen smälte bra in där också.

 

Härligt att träffa på havet igen och varma vindar. Vi gick strandpromenaden först österut och sen hela västerut. Det slutade förstås med att hungern slog till.

En god tonfiskspizza med lök och mozzarella-ost. Det var någon timmes väntan innan vi serverades, men så var det också många gäster.

Ronda - Gibraltar - Tarifa

Efter en natts sömn på Camping El Sur i Ronda, fortsatte vi via väg A369 till kusten. Nerfarten blev nästa lika tjusig som uppfärden till Ronda. Natten var lite kylig och det var dis över bergstopparna men solen sken när vi startade vid 10-tiden.

Jag gillar det blåa ljuset över bergstopparna på avstånd.

På andra sidan av vägen stannade vi och fikade. Jag gick över för att fota bergen och då fanns de här husen med trädgård på bergsidan.

Många motorcyklister, av olika slag, tog en lördagstur på de här slingriga vägarna.  Här är vi på väg uppåt och grönskan är härligt fräsch.

Här är det träd, där de nya löven går i röd ton. Stötte på dem på vår väg neråt. När vi kommer in i provinsen Cadiz, finns det en hel del kor, med långa spetsiga horn. Tidigare har vi bara sett får och getter utefter vägen.
Efter att ha passerat staden Los Angeles, kom vi in i ett storklandskap. Vi såg ett 30-tal storkar i eller nära sina bon. Mina foton genom bilrutan, blev inte bra, så ni får bara tro mig.

Så småningom kom vi ner till kusten och vi körde mot den här klippan, Gibraltar. Vi parkerade bilen på en gata inte långt från passkontrollen. Efter att ha kommit in i Gibraltar, som gick snabbt, hyrde vi en guide med bil och så tog han oss runt på småvägarna samtidigt som han berättade och var öppen för frågor.

Aporna var förstås en begivenhet och

en annan var den fantastiska droppstensgrottan. Lummelunda når inte riktigt samma nivå.

Utsikten var fin, men det började bildas moln. Bilen är den vi åkte med. Chaffören fick backa för att ta sig runt i en del kurvor.

 

Vi tittade också på utställningen i de gamla försvarsgångarna i klippan.

 

Från en kanonglugg kunde vi titta ner över kyrkogården, flygfältet, tullstationen och Spanien, där vi också skymtade Ellen på gatan. Vi valde sen att bli avsläppta vid shopinggatan och gick tillbaka till husbilen.

På promenaden passerade vi den här brevlådan, som har några år på nacken. Den har inte Elisabeth II monogram, utan pappans.

Färden gick så vidare, åter på väg 340, till Tarifa - Spaniens sydligaste udde. Vi stannade på Camping Valdevaqueros, 9 km norr om Tarifa.

Idag söndag har vi fått ett väderomslag. Bara 17 grader idag och mulet. Konturerna i bakgrunden på bilden är Afrika. Det är inte långt dit härifrån. Många båtar går från Tarifa. Utefter den här kusten håller många vindsurfare till, men när vi var nere vid stranden såg vi inga. Det blåste nog för dåligt. Jag såg istället vackra snäckor, som jag inte kunde låta bli.

På väg upp från stranden fanns de här blommorna, som påminner om baldersbrå.

Vår fortsatta färd

Vi har fortsatt längs kusten från ställplatsen i Rincón de Victoria, där vi stannade två nätter, till Camping Cabopino 12 km från Marbella. Vägen dit var nästan en enda sträcka med hotell och lägenheter att hyra eller köpa.

Här har vi stannat strax utanför Fuengirola på en utsiktsplats. Vi passade på att ta kaffepaus där.

 

Fika gjorde vi också igår på campingen, då vi firade Lennarts födelsedag. Turligt nog kom en brödbil och for runt på gatorna. Det var inte bara baguetter han sålde, utan även goda tårtbitar. 

På Camping Cabopino fick vi träna vår engelska. Här fanns massor med engelsmän, även om det fanns många andra nationaliteter också. Merparten tror vi gillar golf, för campingen var omgärdad av en golfbana. Campingen är terrasserad och där fanns förutom de vanliga bekvämlighetsinrättningarna både en utomhus- och en inomhuspool, restauranger, pub och affär.

Vi tog in på camping för att tvätta och få lite service. 

Vi tog promenader inom och utanför campingen och njöt av blomsterprakten.

Mimosan är ljuvlig, men det blir mycket frömjöl, så det kan inte vara bra för allergiker.

På vår rundtur i området fanns också seniorredskap, allt för att hålla oss i form. Det är inte bara barnen som ska ha lekplats!
I går kväll var vi till en indisk restaurang och åt bl.a. gott kryddigt lammkött.

I morse fortsatte vi så till San Pedro där vi valde väg A397 upp i bergen till Ronda. Här var också serpentiner och vägen gick upp på hög höjd, som mest 1047 m.ö.h., men den här vägen var bredare än vår förra tur upp i bergen.

Bergen är kargare här.

 

Ronda är en av Spaniens mest dramatiskt belägna städer på en mäktig klippa högt över en bråddjup kalkstensklyfta.

Vi hittade en parkeringsplats på en gata och tog oss in i den gamla stadsdelen.

 

På 1700-talet byggdes "Puente Nuevo över Tajos nästan 100 meter djupa ravin. Ett mäktigt byggnadsverk.  I närheten av bron finns utsiktsplatser åt olika håll, där man kan se de fina omgivningarna.

 

Det är svårt få fram djupet i bilden, men det känns som det är väldigt långt ner till gården och mandelträden som vi ser uppifrån.

I dag var det dags att fira  min födelsedag och det gjorde vi med en paella på ett av stadens torg.

Ronda har mycket att titta på, byggnader, kyrkor och museer. En stad som vi kan rekommendera. Vägen hit hade många parkeringsfickor, så det blir många ställen att fotografera ifrån. Vi hoppas att väg A369 åter till kusten kommer att vara lika slingrig och fin.

Tack för alla grattishälsningar!