Regnskurar i Castro Verde

Regn skulle det bli, men det blev inte så ihållande som väderspåmännen förutsåg. Det har mer varit skurar och vindar, även om de varit rätt varma - drygt 16 C.
Idag har vi mest varit inne och läst och sett en film - "Hypnotisören". Den var nästan lika bra som boken.

I morse kom brödbilen till campingen och vi försåg oss med gott frukostbröd, men också lite gott till kaffet! Inger, fortfarande har vi svårt att motstå det söta.

Om det är blogger eller wi-fi, som inte vill, det vet jag inte, men jag får inte upp några bilder.

Blommor på resan till Castro Verde

Om det var djur på gårdagens inlägg, så blir det mer blommor idag. Tidigare har det mest varit gula blommar, men nu blir det vita, med gult inslag. Den här busken fotograferade jag vid dammen, men den finns lite överallt. Busken påminner om en stor Azalea, men blommorna liknar inte dem. Den har precis börjat blomma och den har stora vita blommor. Det kommer att bli jättefint om någon vecka eller två, när alla knoppar slår ut.

Den gula färgen lockar till sig massor av små insekter, typ vår rapsbaggar.

På vägen mellan São Martinno das Amôreiras till Santana de Serra såg vi den här, som vi tycker ljungväxten. En buske, säkert en meter hög. Den här växte på 330 meters höjd.

Strax innan tog jag den här bilden på de bökande svinen. Påminner om min barndoms Lövnäs, där grisarna också gick ute och bökade. Grisar kanske inte ska ha roligt, men visst måste det här vara ett mycket härligare liv, än att trängas i en trång svinstia! Här ger korkeken en behaglig skugga åt grisarna.

Apropå korkek, så kan man här och där se sådana här högar av korkekens bark ligga och vänta på att någon ska ta hand om den. Vi har förutom korkar i flaskor, sett både skor och handväskor gjorda av kork.

Från en av de ställen, där vi stannade och tog kort, kunde vi se den här utsikten. Massor av gamla korkeksträd och så en damm på håll.

Tidigare har jag visat att de vita fälten har blommor, som liknar Baldersbrå, men här uppe bland bergen hittade jag vilt växande Bellis eller Tusensköna. Bellis har varit en favorit, sen jag var liten. Det var ok, att plocka dem i gräsmattorna, medan andra blommor i rabatterna skulle vara ifred.

Den här blomman ser ut som en Pärlhyasint i knoppstadiet, men mer som Skilla, när den är utslagen. Vacker och skir och tillsammans med andra blir det blått.

Framme i Santana de Serra fanns det gott om storkar och storkbon. Det här boet var nästan i jämnhöjd med vägen, även om det var placerat i toppen på en el-stolpe. Vi har sätt många storkbarn, som gapar stort när föräldrarna kommer med byten.

Efter Santana de Serra åkte vi ut på en större väg IC1. Här började de böljande kullarna igen med korkek och vita  och röda blommor i mängd på marken. Det dröjde inte länge innan vi såg Castro Verde på håll.

 

Städerna dyker upp som vita oaser i ett grönt landskap! Väl här handlade vi, innan vi åkte till Parque Campimo Castro Verde. En camping, med inte allt för många år på nacken. Här tänker vi vänta in det annalkande renovädret, som man utlovat. När vi kom igår var det sol, om än lite moln på himlen. Vi hann att tvätta och få det mesta torrt.

I morse vaknade jag av att det smattrade på taket 04:45. Det var den första regnskuren, som varade någon halvtimma. Under dagen idag, har vi haft ett  antal regnskurar, men vi har varit ute på ett par promenader. Bland annat har vi sett den här fina rondellen, som hedrar de frigående grisarna.

I morgon och på tisdag ska det bli rikligt med regn. Vi är rustade för det!

Flera Helgbilder finns här

Castro Verde

 

Visst ser det ut som vi drar oss norrut och så är det, men ibland när vi ser markeringar om vackra vägar gör vi avstickare åt syd. Det vi hitintills har sett av Portugal, sen vi lämnade badorterna, ger mersmak. Havet är vackert och dramatiskt eller lugnt och stilla, men vi vill se mer av landet. Eftersom vi inte åkt inne i Spanien kan vi inte riktigt jämföra länderna, men vi upplever att Portugal är mycket grönare.

 

I går åkte vi endast 5 mil utefter en vacker väg. Det blev en del stopp för att fotografera och njuta av den fina naturen. Vi for från havet och Vila Nova de Milfontes, norrut efter v N 390. Vid Cercal svängde vi av till en mindre väg, N389. Det är vackert böljande kullar, som på många ställen är välbetade av djur.

Här är det terrakottafärgade getter som betar.

På andra ställen var det betande kor i samma färgskala.

Vi förstås inte glömma fåren. Oavsett djurhållning, verkar det vara stora besättningar. På det här fotot ser ni de blånande bergen i bakgrunden. Enormt härliga vyer.

 

Det finns också gott om korkek. När jag ser ett sånt här majestätiskt träd, kan jag inte låta bli att tänka på tjuren Ferdinand!

 

Det som färgar marken vackert röd är den här blomman, som det finns gott om. Påminner om syra, som vi har hemma.

 Målet för dagen var en parkering vid dammen Barfagem de Monte da Rocha. När vi kom dit möttes vi av frigående pärlhöns.

Gårdagen blev så småningom solig och lugn och vi njöt av den fina utsikten vid damman. Vi gick förstås utefter dammen åt bägge håll. Omgivningarna är jättefina. Det finns också en liten restaurang vid parkeringen, men annars ingen service.

Visst är det vackert! Här en järnvägsbro på håll. Det går tåg, men inte många, däremot kan man under den ljusa tiden höra ljudet av koskällor. Varje ko har en bjällra runt halsen. Kossorna måste bli hörselskadade.

I morse var det mulet och vi fortsatte söderut, tillbaka till väg N 123. Vid São Martinno das Amöreiras svänger vi in på en liten nummerlös väg. Smalt men inte så krokigt. Här växer mycket eukalyptusträd och ännu mera korkekar. Vackra växter som vi inte sett tidigare.

 

En vackert vit blommande buske och nedan en närstudie av blommorna, som är små.

Påminner om körsbärsblommor, men ändå inte.

Nu strular Blogger, så jag fortsätter i morgon med resten av resan. Vi kommer att stå på Camping Castro Verde en tid.