Efter en lugn och skön natt vaknade vi av att en tupp gol vid 7.30. Då var det lite sol, men meteorologerna fick rätt i att det skulle mulna.
Vi åkte fortsatte svängen, som vi kom intill Cacela Velha, för att se hur det såg ut. Sen fortsatte vi N 125 österut och gjorde en sväng ner till husbilsparkeringen vid Manta Rota. Där var mängder med husbilar tätt packade.
Vi fortsatte vidare till stranden Alagoa. På väldigt många ställen lystes marken upp av blommorna ovan. Jag tycker de liknar krysantemum.
Vid grusplanen vid Alagoa var det också många bilar, men det var luftigare där. Koordinater: N 37° 10' 17,3'' V 7° 29' 58,5''. På parkeringen träffade vi Britta och Lennart, liksom Marita och Rolf. De berättade att polisen gör en tur nu och då till grusplanen. Polisen markerar att det är en parkering, där det inte är tillåtet med mattor utanför dörren eller campingstolar.
Vi stannade och tog en promenad ner till stranden och sen runt i byn. Det här fina huset trodde jag i fotoögonblicket var ett bibliotek.
Väggmosaiken belystes fint av solen och speglade sig i vattenbassängen framför. Det visade sig vara ett bankhus!
Lite längre fram på gatan höll man på att fälla gamla palmer.
Utefter gatan växte några stånd med kraftiga kallor.
Vi fikade i Ellen innan vi for vidare till Vila Real St António och ställplatsen med koordinaterna:
N 37° 11' 58,7'' V 7 ° 24' 55''. Här finns vatten och toatömning samt dålig wi-fi för 4,5 €/dygn. Det blev ytterligare en promenad. Vid torget fann sen karusell för de mindre barnen.
Vi tog en runda och sen gick Lennart tillbaka till Ellen, medan jag botaniserade i några butiker. Jag hade ett par påsar med hem, så konstigt.
När jag kom, satt Lennart utanför Ellen och lyssnade på en bok. Solen har dalat och tröjan åkt på. Dagen blev inte så grå, som jag trodde på förmiddagen. I skrivande stund har vi 16°.
Tidigare inlägg från Vila Real St António
