Brosundet - Tidaholm - Husqvarna

I dag har vi åkt på små vägar, som var nya för oss.

Vi sov gott vid Brosundet och vaknade till en solig och fin dag. Vi tog en promenad innan vi fortsatte resan.

En del skog men också vackra öppna landskap. Lite svarta prickar i gräset är en utspridd flock kanadagäss.

Vi åkte förbi en vacker och säregen kyrka - Beatebergs kyrka.

Trevligt att se kor och kalvar, som betade eller vilade i hagen. Tyvärr är alltför många gårdar nedlagda och slyn eller skogsplanteringar börjar ta över hagmarken.

Vi körde över Tidan, med vackra speglingar.

Vi kom in i Tibro kommun och där började ett vägarbete. Vi fick testa att köra vänstertrafik, medan höger körbana fick ny beläggning.

Det var mycket maskiner i arbete.

Vi hann knappt förbi vägarbetet innan vi föll in i en lång kö, där vi fick vänta. Det var en långtradare som kört ner i diket och det dröjde innan bärgarna fick bort släp och tradare. Hoppas att chauffören inte blev skadad. När vi kom in i Tibro blev det kaffepaus.

Efter Tibro fortsatte vi småvägar till Tidaholm. Det blev en del blänk i bilderna, men mormor/farmor är på hugget att fota traktorer och vägmaskiner till barnbarnen!

Så var det dags med blommande raps i Sverige. Här tyckte jag det böljande landskapet bidrog till en bra bild trots fönsterblänket.

Vi parkerade på en plats för två husbilar centralt i Tidaholm. Det finns ytterligare två sådana parkeringsplatser. Vi satt en stund i solen och sen in i skuggan av Ellen, då det blev alldeles för varmt.

Vi åt lunch och sen tog vi oss till Vulcanön och museet.

Vi tittade på den permanenta utställningen med bl.a. hur tändstickstillverkningen gått till, lanthandel, cyklar, motorcyklar, fängelsecell och mycket mer.

Sen var det en tillfällig utställning om Mods. Den perioden kom vi ihåg. Då passade Twiggy-modet mig, som smal och med långa ben! Jag härmade henne en hel del vad gällde sminkning, kläder och örhängen. 

Lennart njöt mest av utställningen när vi kom in till de gamla Tidaholm-bilarna. Här en vackert restaurerad lastbil från 1927. Bilen har gått i Hudiksvall.

Där fanns också brandbilar och

en buss, 

som Lennart fick provsitta i.

Pärlan i samlingen var en av de första svensktillverkade långtradarna med sovhytt, 1933! När vi tittade på bilarna hade vi en bra guide i Kjell-Åke Storm. Stort tack! 

Mer kan du se på Tidaholmsmuseum

Vi hade tänkt stanna kvar i Tidaholm över natten, men det blev så varmt på parkeringen att vi valde fortsätta på småvägar till Husqvarna och fricampingen vid "Oset". Nu har vi åter Vättern framför ögonen. Koordinater hit är: N 57° 47' 33,8''  E 14° 15' 31,6'' Enda servicen här är soptunnor.

Norrköping - Arboga - Valskog - Köping - Finspång

Gårdagen ägnade jag åt mamma Asta. På kvällen åkte vi iväg med Ellen. Vi åkte norrut och stannade på ställplatsen i Arboga.

Vi gick en tur utefter ån och såg bl.a. det här lutande huset. Lutningen syns mer i spegelbilden!

De gamla husen i Arboga är vackra, men som du ser skiljer de sig en del från de finska i ungefär samma ålder.

Rosor av alla de sorter lyser vackert i rabatterna.

Skulpturerna "Langen går - Ge gjärnet" av konstnären Lasse Nilsson

finns vid ån när den gamla brandstationen.
På kvällen kom en trevlig husbilsägare från Arboga, som jag tyvärr glömt namnet på, och hälsade på oss.
I morse fortsatte vi till Vallskog för att få en del garantiarbeten utförda hos Albins husbilar. Ett trevligt bemötande, men tyvärr blir det ytterligare ett besök.

Efter det blev det lunch i Köping. Oxbringa och rikligt med pepparrot i såsen smakade bra när vi satt ute vid ån.

Efter Hjälmarsund blev det en lång kö. Så småningom kom vi så långt i kön att jag kunde zooma in den här bilden och vi förstod att en olycka skett - varken GPS eller radion meddelade något.

Polis, bärgare var kvar på platsen.

Det var ett tanksläp som vält. Man känner sig olustig efter olyckor.
Vi fortsatte resan vidare över Vingåker och Rejmyre till dotter Anna med familj i Finspång. Nu väntar barnbarnen.

La Mata - Santa Pola

Igår var det så återigen dags för en kort bilfärd. Turen gick från La Mata förbi Torrevieja  och senare saltbassänger med Flamingos, innan vi kom till Santa Pola. I år stannade vi på ställplatsen istället för Camping Bahia.

När vi kom backen upp, för att svänga in till ställplatsen stod Guardia Civil på pass. De stoppade oss och ville se registreringsbeviset. Det fick de förstås. Tog en stund och så kom ett befäl fram och fordrade att vi skulle ta bort den personliga skylten ELLEN och sätta dit orginalskylten. Personliga skyltar är inte tillåtna i Spanien, trots att namnet står med på registreringsbeviset. Han förhörde sig noga om att vi förstod hans engelska. Det intygade vi. Då kunde vi åka till ställplatsen - ett kvarter bort och byta skyltar.
Det var vår turdag, för egentligen skulle han rapportera oss. Vi har träffat på Guardia Civil tidigare, utan att de reagerat - men det var vår turdag - så nu är ELLEN tillbaka i sin gamla skepnad.

Framför Ellen blommar ett relativt nyplanterat mandelträd.

Efter att ha fikat i solen tog vi fram cyklarna och åkte ner till Camping Bahia och hälsade på gamla bekanta. Inger o Jerry finns kvar på gamla svenskgatan. I år finns det många svenskgator, då det varit betydligt fler svenska husbilar än förra säsongen. Till slut hamnade vi hos Lizzy och Ove, där det blev en trevlig fikastund.

Vi cyklade ner till strandgatan, där vi åt på en restaurang. Det var skönt i solen, men inte riktigt så varmt som den här skylten visar. Vinden är kall och kyler en del.
På hemvägen gjorde jag en cykelvurpa, så jag är väldigt färggrann idag. Turligt nog hade jag hjälm, annars hade det säkert blivit en ambulansfärd. Jag landade på höger sida, huvud och ansikte. Glasögon och solglasögonen över dem gick sönder. Därtill skrapsår på händer, ben och fötter och så något revben, som gör det tungt att andas idag. 

Jag kan inte minnas att jag haft någon blåtira tidigare, men idag behövs ingen ögonskugga. 
Jag hade sett fram emot att gå på marknaden och vara med på Nordiska rådet, men Lennart fick åka ner på egen hand.