Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

onsdag 28 september 2022

Från Buñuel till Rioseco de Soria i Spanien

 


Dagens resa. 

I går tog vi det lugnt i  Buñuel. Det blåste den del så det blev bara en promenad där vi tittade på floden Ebro, som flöt nära ställplatsen. De höll på att bredda och förstärka flodvallen mot staden, så den markerade promenadsträckan kunde vi inte gå. I går var det dags med betong på den höga och breda vallen, som är bakom träden. Vi kollade in hägern som kom flygande.

Från andra sidan floden hade vi en bra blick över der grå-beiga bergen.

I morse hade vinden lugnat sig och solen lyste fint på omgivningarna.

Vi åkte tillbaka och fortsatte på A 68. På vägkanterna växte en gul blomma i massor. Jag vet inte vad det är för växt.

Efter ett tag kom vi till den fina lilla staden Tarazona


med sin katedral och

gamla stad med flera kyrkor. Tyvärr var det ont om parkeringar, så vi fortsatte


vidare i det undersköna landskapet. Jag bara älskar färgerna, bränd umbra, ockra och mörk oliv! Därtill det böljande landskapet!


Vägen gick både uppåt och neråt, men det blev ändå som en ny platå. Här hade vi nått drygt 800 m.ö.h och där höll Siemens Gamesa på att leverera för en vindkraftpark, Visste inte att Siemens även fanns på detta område!


Även idag träffade vi på ett vägarbete. Killen bak på bilen i mitten, stod väldigt oskyddad, när han satte ut koner i vägbanan. Det var mycket tung trafik på vägsträckna.


Här åker vi på en högplatå. Är förvånad att säd växer så högt. Njut av färgerna!


Visst är det vackert?


Så segar vi oss upp på ännu en höjd och ser högre berg i fjärran,


men innan vi når dit blir det fler mindre fält, en del plöjda och på andra finns stubben kvar.


Vi svängde av från stora vägen och tog oss upp till Rioseco de Soria. Vi parkerade på ställplatsen och gick runt i orten.


En vacker gammal port. 


Det fanns många gamla slitna hus, men också många rustade.


Kyrkan, San Juan Bautista, hade också några år på nacken.


Vi blev nyfikna på de här målade väggarna och gick dit. Det var ett ställe där man spelade Pelota, som lär vara världens snabbaste bollsport, enl nätet. Första gången jag hörde talas om den sporten.


Senare gick vi till Restaurante Quintanares och åt en god trerätters måltid, samtidigt som vi firade Lennart-dagen!


Det smakade riktigt bra!


När jag fotade Ellen på ställplatsen var vi ensamma. Nu är vi tre husbilar på de 8 platserna. Platserna är gratis. Här finns tömning av grå- och svartvatten, dricksvatten att fylla, samt wi-fi. El finns, men kostar 3 €/dygn. Bord och stolar finns att sitta på i ena änden av ställplatsen. Koordinaterna hit : N 41° 38' 24,42''  V 2° 51' 27,12''.

Veckans blomster längs resan


Den här veckan blir det blyblomma, Plymbago auriculata.

Det är en klätterväxt, ursprungligen från Afrika.

Stora härliga blå blomklasar.

Vi har den också på Gran Canaria.

tisdag 27 september 2022

Från Valcarca till Buñuel i Spanien

 

Gårdagens resa ser ut som en omväg och det var det, men varken vi eller Ellen mådde bra av de dåliga mindre vägarna. Det blev motorväg till en del, A23 och A 68.

Vi lämnade en solig ställplats och fritidsområde i Valcarca, sen vi städat oss och Ellen.

Vi åkte förbi några höstsådda fält. Pinnarna som sticker upp på gärdet är bevattning. Överallt är det kanaler mellan fälten, som är små, även om de ser stora ut på håll. Vi har på andra ställen sett hur de lägger ner plastledningar i jorden för bevattning.

Vi passerade en borg före Monzón.

Så kom vi in i Monzón och

såg en ångmaskin.

Reklam för bodegor började komma. I vänstra hörnet ser du bodegan.

Även om det är på långt håll, så visst är byggnaden häftig? Vi vill tro att försäljningen av det vinet går bra!

Ett kloster, Monasterio Del Pueyo, som antagit moderna tidens sätt att kommunicera!

På håll ser vi de högre bergen och framför dem lägre böljande berg, som nästan ser ut som sandhögar med träd.

En del konst, som avbrott i det vackra landskapet.

Ytterligare en borg, Castillo de Montearagón, en befästning som byggdes under 1000-talet.

En kung vaktar infarten till Huerca. Besöket blev kort. Vi fyllde på i kyl och frys och sen lockade inte trafiksituationen oss. Den ståtliga katedralen får vi se på nätet.

Vi återgick till att titta på naturen, oliv- och fruktträd avlöste varandra.

Ett stort bygge och ombyggnation av A 68 tröttade ut oss, så vi svängde ned till den lilla orten Buñuel. Här var det också bevattningskanaler, som du ser till höger i fotot.

Vi åkte till ställplatsen med koordinaterna: N 41° 58' 22,38''  V 1° 26' 11,52''. De sju platserna är i anslutning till ett fritidsområde med stolar och bord nära floden Ebro. Platsen är gratis och det finns möjlighet att tömma grå- och svartvatten. 

Sen vi parkerat tog vi en promenad in i stan. Siesta-tiden var precis över, men vi fick ändå intrycket av en sovande stad.

Men så är det inte alltid. Överallt såg vi kraftiga grindar, som man kunde ha för anslutande gator till huvudgatan vi gick på. Fönster och många dörrar var också skyddade med järngaller. Här tror vi att det sker tjurrusningar! Vi är ju inte så långt från Pamplona!

En nyare kyrka, Santa Ana, fanns bland husen.

Här bor någon med intresse för blommor! Så fint!

Vi gick också en vända utanför stan och såg de ljusa högre bergen på håll och majs- och kålodling närmare oss.

Kålen hade god tillgång till vatten, även om det ser torrt ut i området.

En mindre trevlig växt såg vi också, Spikklubban. Bilden blev otydlig, då det var lite vind.

Vi sov gott på ställplatsen i natt och bestämde oss för att vara kvar ännu en natt!