Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

torsdag 6 oktober 2022

Från Coimbra till Mação

 

Dagens resa gick igenom ett tätt befolkat område, men det kan ändå vara långt till husen, då berg och skog finns där!

På förmiddagen lämnade vi campingen i Coimbra och tog bron över Rio Mondego. värmen kom snabbt och Calima-diset gjorde himlen grå.  Vi började följa !C2 och sedan IC3.

På håll såg vi ännu en stad med borg och kyrka.

Efter en stund såg vi också att elden härjat bland eukalyptusträd. Många finns kvar som svarta ruskor och yngre nyare plantor kommer.


Tänk om det inte varit Calima. Då hade vi sett en underbar vy med mängder av träd!


Trots Calima blev det många foton. I det här diset kunde en kraftledning med några kulor bli ett bra blickfång.


I ett uppförslut, passerade vi en timmerbil. Det var många uppför- och nedförslut på 6% och 7%.


Inte så långt efter kom vi till ny eldhärjade områden. Här är återväxten mer pinje och ljungarter.


Det är heller inte lika länge sen det brann här. 


Enorma områden!


Pinjeträden klarar bränder betydligt bättre än eukalyptusträden, som innehåller olja. I eukalyptusskogar är det ofta skräpigt då träden fäller sin bark i långa sjok. Vi har sett att de återplanterar med lövträd, som har silvriga blad. Jag vet inte vad det är för sorts träd. Tydligen svårt att få bort eukalyptusträden, så de självsår sig.


Vi kom förbi floden Isna. Skönt se lite vatten, då det är väldigt torrt. Här syns också att det gått fram en brand. 


Det är många hus och byar bland kullarna. Vi har också sett många förstörda hus och kan förstås inte låta bli att tänka på vad som hänt dess invånare. I förgrunden en eukalyptus-stam.


Vi lämnade den här vägen och svängde in en mindre väg till Mação.


Vi for igenom några byar, där man förberedde vintern.


Så plötsligt kom vi till den här skylten. Vad göra? Först stoppade jag en bil med två kvinnor. De skakade på huvudet, men sen kom två män. De konstaterade att vi inte kunde fortsätta framåt, då byarna var för trånga. Efter en stund föreslog de att de skulle åka före och vi efter. 


Så blev det och vi var ytterst tacksamma


då vår GPS ville ha oss åt andra håll! 


Från Penhascoso klarade vi oss själva. Då kom vi ut på väg N3. Vi tackade dem för deras vänlighet med en sedel.


Även på den här vägen kunde vi se spår av tidigare bränder.


Det kändes bra när vi såg Mação framför oss. 


Nu var det bara att komma till ställplatsen kombinerad parkering. Det gick


Vi parkerade Ellen i skuggan av muren, åt och pustade en stund innan vi tittade runt i staden.
Koordinaterna hit: N 39° 33' 25,64''  V 7° 59' 34,73'' Platsen erbjuder tömning av grå- och svartvatten, samt dricksvatten. Det finns tillgång till två eluttag, som också är gratis. Allmän toalett finns i den vitmålade delen av huset.


Vi gick först upp på höjden ovanför där Ellen stod. Där var ett frilutsmuseum men också en fin utsikt över staden. På vägen upp gick vi förbi simbassänger.


Vackra kakelarbeten fanns på många ställen.


Vi strosa runt lite kors och tvärs, men höll oss mest på skuggsidan, då värmen nådde och passerade 30 grader. Vattenflaskan användes flitigt.


Många fina gamla hus skulle behöva ha lite mer omvårdnad och kärlek.


Andra hade fått omvårdnad.


Vi tog oss tillbaka till skolan. På torget framför fanns fik och lunch-ställe.


Där pustade vi i skuggan med fika och Pastel de Nata, vaniljbakelse. Idag igen! Vad tänker vi på? Troligen bara att njuta i stunden! Sen får vi fortsätta promenera, men det blir sen.


Vid bilparkeringen framför skola och fik växte det här trädet med underbara 


rosa blommor,


som blev lila innan de vissnade! Någon som vet vad det kan vara?





onsdag 5 oktober 2022

Från Casfreires till Coimbra

 

Dagens etapp innehöll en del höjdskillnader och kurvor. 

Vi startade från Casfreires och for M 581 söderut. Det blev genom en del små byar. Himlen var gråblå, då vi fått med en del av Calima-vindarna  Det är varmt, 25 - 30 grader, men disigt.

Vi såg också byar på håll omgivna av skog. Det fanns barrträd, men också en hel del eukalyptusträd.


Innan Viseu körde vi in på IP5. Där gick det uppför i bland men mest utför. Vid den här dammen tog vi kaffepaus.

Vägarna bytte namn, som jag missade, men här åker vi över floden Rio Mondego. Här var berget annorlunda mot tidigare.


Så småningom åkte vi in på väg R 110 och följde floden. Här rundade vi en by, vi definitivt inte kunde köra igenom.


På ett ställe mötte vi två ridande poliser.


Husen var vägnära och klängde sig mot berget eller den branta dalgången.


Skogsklädda kullar. Det hade tidigare skett en del ras och bitvis höll man på att restaurera vägen.


Småbyar avlöste skog och 


så fortsatte det.


Stenekar fanns också vid vägkanten.


Här byggs en stödmur. Den här vägen fortsatt vi ända fram till Parque Campisimo de Coimbra, som vi stannade på. Den finns med på ACSI kortet. Vi åt en sen, men snabb lunch innan vi gick till busshållplatsen utanför receptionen och tog buss 38 till centrum. Kostnaden var 1,6 €/person och enkel resa.


När vi kom av bussen blev det här första kortet i Coimbra. Se huset i bakgrunden med texten "Hästens Sleep Spa"!


Coimbra är en gammal stad med mycket spännande att titta på.


Om inte hela gamla stan är med på UNESCO's världsarvslista, så är det i alla fall en massa sådana här skyltar uppsatta. Jag går inte in på historian, utan den får du söka på nätet.


Vi gick runt i staden och en hel del uppför. 


Jag klarar inte trapporna, så det blev en längre kringgående uppåtpromenad. Här hade vi kommit upp till rester av  muren. Jag trodde det var en kyrka med kloster, men Lennart uppmärksammade mig på taggtråd och vakter, så det var nog stadens fängelse.


Muren med portarna var ändå vacker


och ledde upp mot universitetsområdet. Vi fortsatte inte upp. Värmen gjorde att vi tog beslutet att gå in i skuggan


i botaniska trädgården i stället.


Där var många vackra och ovanliga växter, men det vi uppskattade mest var bambuskogen, som gav svalka!


När vi kom ut ur botaniska trädgården, kom vi rakt på en gammal spårvagn och ett spårvagnsmuseum.


Vi tog oss snabbt tillbaka till vår startpunkt med gågatan och torget med alla caféer och restauranger.
Där blev det gott starkt kaffe med var sin vaniljbakelse, Pastel de Nata. Mums!
Efter en skön vilopaus under parasollen blev det buss tillbaka till Ellen på campingen.