Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

måndag 24 juni 2013

Grimeton, SAQ


I går for vi från Skutesjön ner till Grimeton, Varbergs radiostation, SAQ, från 1924 och som blev med på UNESCOs världsarvslista 2004. Stationen representerar ett avgörande steg i utvecklingen av den trådlösa telekommunikationen. Långvågssändaren med sin multipelantenn är den enda i sitt  slag som besvarats. Det fanns ett tio-tal liknande anläggningar runt om i världen, som uppfördes på 1920-talet.


På vägen till Grimeton mulnade det mer och mer. Här kan man knappast urskilja de 6 st 127 meter höga tornen.
De står på en rät linje från stationen ut mot USA.


Jag är ingen tekniker, så jag kanske uttrycker mig felaktigt, men jag skulle ändå vilja att ni blir så lockade av inlägget att ni gör ett besök här.
Vi började med att titta på en 20 minuter lång film, för att få historien klar för oss och sen vandrade vi runt i området. Det vita huset är stationen.


Här inne finns mycket teknik och en lätt doft av smörjolja. Allt är i topp skick och man kör anläggningen då och då.  Ovan Alexanderssons alternator, en slags generator.


Lennart fördjupar sig i tekniken och


jag fastnade mer vid "snörbordet " och morsehanteringen. Påminner mig lite om hur telefonistborden såg ut när jag började på Televerket.


Ett telegram översattes till morse-signaler och sändes i väg över atlanten till USA och där togs signalerna emot och blev utskrivna till ett telegram igen. Mottagarstationen för att ta emot signaler från USA, var placerad i Kungsbacka, radio SAK.


Jag såg också vackra stolar med Televerkskrabban.


I en monter fanns olika askar med radiorör och


i en annan monter fanns stolpskor.


Utanför stationshuset fanns en fontän, som också var en kylanläggning.
I ett hus bredvid fanns "pröva-på-utrustning" för stora och mindre barn.


 Vi vandrade sen runt i området bland masterna och de var verkligen höga.


Konstruktionen kom från Motala Verkstad, nästan hemifrån.


Visst är det vackert också, som ett konstverk!  Jag förundras över hur de fick upp allt på plats. Då fanns inte dagens jättekranar, som kunde hjälpa till att lyfta upp delar.


På området finns också ett antal kortvågssändare.


I det här nyare huset visas filmen och en del utställningsmaterial, som man kan titta på och sen ta en fika.


Vi ägnade många timmar åt det här besöket. Senare kom solen fram och vi tog en promenad grusvägen fram. Inte nog med det utan vi valde att stanna kvar här  under natten. Vi fick sällskap av ytterligare två husbilar.

8 kommentarer:

  1. Visst var detta en intressant plats. Helt i min smak.

    SvaraRadera
  2. Spännande plats! Vi såg skylten, men klockan var för sent på eftermiddagen för att svänga in... så det får bli en annan gång...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Där har vi varit några gånger.

    Nisse & Birgitta

    SvaraRadera
  4. Vad spännande! Tänk ändå vad utvecklingen har gått fort...
    :-)

    SvaraRadera
  5. Grameton? Är de utomlands igen, tänkte jag när jag läste rubriken, men nu ser jag ju inte ni inte var så långt borta. Det verkar vara ett intressant utflyktsmål!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  6. Tack för den fina rundturen, som även den var helt i min smak. Älskar sådana miljöer. Påminner mycket om Goonhilly Earth Station för satellitkommunikation som är mest känt för den första transatlantiska satellit tv-sändningen i samband med Telstar 1962.

    SvaraRadera
  7. Ja det var mycket jag inte hade en aning om. Jag kände bara igen "stolpskorna". Kram.

    SvaraRadera
  8. Ni gör som vi! Hittar roliga och spännande platser som ibland verkar vara borta för alltid. Det är kul att se att man bevarat något från gammal tid. Det behövs nog idag när utvecklingen går så himla fort. Säkert väldigt intressant. Det är bara det att när man läser om det vill man se det. Men det är bra då har man många nya mål. Tack för att ni ger oss dem! Kram 3 M

    SvaraRadera