Efter frukost for vi åter iväg med Ellen. Efter ett stycke återfann vi Kungsvägen mot Viborg och följde den till vi träffade på väg 387. Då var vi nästan ända framme vid finsk-ryska gränsen. Vi åkte norrut och följer nu en annan turistväg - "Via Karelia".
Det började regna på förmiddagen och har fortsatt hela dagen om än inte så hårt.
Vid Lappeenranta gjorde vi ett uppehåll. Regnet hade lättat och vi tittade förutom på hamnen även på en massa otroliga sandstatyer.
Vilka uttryck!!
Ett otroligt jobb!
Hoppas bara bindemedlet i sanden, står emot regnet. Statyerna är stora. Jämför mannen till vänster i bild.
Åskan började mullra och vi fortsatte vidare med Ellen.
Det blev inte så långt, då nästa stopp blev vid Saimaa kanal. Det såg så öde ut att vi inte trodde kanalen användes längre.
Slussportarna såg underhållna och gedigna ut. Vi gick en runda och tittade även på den äldre mindre slussen. Sen gjorde sig hungern påmind och vi återvände till Ellen.
Mitt i matlagningen fick Lennart syn på ett fartyg i slusssen. Han fick tag i kameran och gick ut och dokumenterade.
Vägbron hissades upp.
Vatten släpptes ut och så kunde
det ryska fartyget Ante från S:t Petersburg fara tillbaka hem. Fartyget for tom på sin återväg.
Vi tog oss till en badplats vid Saimaa och här var det ingen trängsel i regndugget.
Vi liksom några hundägare tog en promenad i omgivningen.
Fin grönska omkring Ellen.
