I går lämnade vi Alegondales och fortsatte vackra väg A384 nordöst innan vi svängde söderut efter Campillo. Det var också en fin sträcka!
Vi kom iväg hyfsat tidigt från Alegondales, då det fortfarande var lite disigt och svalt i luften.
Vägen gick en del uppför genom ett odlat landskap. En del fält har man kultiverat och andra finns kvar att jobba med. Det gäller att tänka på hur man kör med traktorn, både för att inte välta, men också så att regn inte ska föra bort jorden.
Jag gillar de här färgerna, varm ockra som möter de gröna oliv eller pinjeträden. De blånande bergen i bakgrunden förhöjer det hela.
På andra ställen är jorden mycket mörkare. Här är mängder av olivträd nyplanterade. Säkert är nya sorter och planeringssätt framtagna. Plantorna sätts mycket tätare och vi har sett på andra ställen att oliver träd hålls lägre och skördas med maskin.
Här har det brunnit, med svedda träd som följd. Kanske var det orsaken till de stora nyplanteringarna.
Här är vi på väg mot Olvera. Visst kan fantasin springa i väg tillsammans med den trolska dimman!
När jag lite senare vände blicken åt andra hållet var det ett helt annat ljus!
Framåt var det mycket odlingar och främst olivträd.
På en del ställen eldade man.
Naturen är verkligen varierande. Efter att åkt en stund med odlad mark på sidorna, dyker den här knallen upp!
Längre fram kommer andra kullar och hästan hela tiden har man bergen längre bort,
Många vyer blev det. Här gav traktorers färd spännande mönster på markerna.
Härligt landskap med härliga färgkontraster.
Jag älskar de här vyerna! här har vattnet grävt stora veck i berget till vänster.
Mörk jord, solcellspark och dis over trädodlingarna längre bort!
Jord som bränd umbra, ger ett helt annat bildspråk mot det gröna!
Himlen spelar förstås också in hur man upplever vyerna. Här tar himlen över landskapet.
På ett ställe körde vi över en sjö/damm. På en bro, förstås. Väldigt lågt vattenstånd även här. Här var bergen och jorden gulare.
