Rincón de la Victoria - Granada

Återigen en resa med många vackra vyer! Vi började med att åka N 340 utefter kusten till Torre de Mar, där vi svängde norrut på A 356. Kustvägen bjuder på blått vatten med solblänk, men framför allt hotell och reklamskyltar, så där blev det inga kort. Vägstigningen började rätt snart och de kuperade bergen avlöste varandra.

Det låg förvånansvärt mycket hus här uppe i bergen.

Här konstaterade vi att även Spanien har sin "Lapport"!

Något innan det här fotot togs, insåg vi att vi skulle passera genom den porten! Även idag blir det en hel del solblänk i fotona.

Vägen slingrar sig utefter berget, men vi hade ingen svårighet att möta lastbilar eller bli omkörda av andra.

En tillbakablick på var vi åkt, precis innan vi åker igenom passet. Otroligt mycket hus, som ligger högt uppe i bergen!

Precis bakom det här kröken ligger byn Ventas de Zafarraya på ca 895 m.ö.h. och då lämnar vi Andalusien för Granada.

Här uppe är en högplatå, där man odlar grönsaker. Det vi ser här är också en bergtäkt, som förklarar alla lastbilar vi mött.

I andra änden av platån fortsätter vägen uppåt. Vi stannade vid vägkanten och tittar ut över den snöklädda bergenkedjan Sierra de Almijara och högplatån. Under den fortsatta stigningen ser vi odlingar med oliv- och mandelträd.

När vi passerat vägtoppen på 1147 m.ö.h och är på väg ner mot Alhama de Granada, har vi en otrolig utsikt. Nu återigen med blommande mandelträd.

Vi svänger sen in på väg A 338 och kommer ner till en stor dammanläggning.

Tog den här bilden för att du skulle få se hur nära vägen går intill dammen. Otroligt fint!

Så gick det uppåt igen, innan nästa platå och dessutom med en bit rak väg.

Efter ytterligare en liten höjdstegring når vi byn Agron. Den ser sliten ut, men det fanns en skola och bar för spekulerande herrar.

Sen åkte vi utför, med Sierra Nevada i blickfånget.

Ser du ansiktet i berget? På andra sidan finns Granada!! Vi åkte direkt till Camping Reina Isabel med koordinaterna N 37° 7' 28,5'' V 3° 35' 10,6''. I morgon räknar vi med att ta bussen in till stan.

Castellar de la Frontera - Ronda - Rincón de la Victoria

I går körde vi ungefär 20 mil, men både uppför och nerför slingriga vägar, som var otroligt vackra! Det finns många "Mirador"/ utkiksplatser, att stanna vid för att fota otroliga vyer. Det blev också många kort genom vindrutan med en del blänk, som följd och andra mot solen. Fotomässigt kan det vara en nackdel med en så solig och fin dag. Mitt bekymmer i går kväll blev att rensa bort och välja bland de drygt 300 kort jag knäppte under resan.

Vi startade från Castellar de la Frontera och fortsatte åka på väg A 405. Landskapet ändrade karaktär från att först vara mjuka kullar med gräs, där en del kor och hästar betade, för att sen övergå till ekar och andra träd när vägen gick uppåt. Fortfarande ett kuperat landskap, men med högre kullar. På håll är det soldis och så var det hela dagen.

Här har vi stannat på en utkiksplats innan Gaucin.

Mandelblommorna började vara överblommade och bladen var på gång.

Gaucin ligger fint i den intensiva grönskan. Härefter byter vägen namn till A 369.

Vägen fortsätter uppåt och det blir mer mandelblommor utefter vägen. På högre höjd är blomningen senare.

En ny utsiktsplats och vi ser hus och gammal ruin på håll. Här är zoomen använd.

Innan Algatocin fanns en handikappvänlig utkikspunkt "Mirador del Genal" med bra information om bergen och orterna runt om.

Här blickade vi tillbaka från det håll vi kommit ifrån. Visst stämmer det med blåa berg i horisonten?

Genomfartsgatan genom Algatocin. Här fanns ingen tanke på att åka ner på någon sidogata!

Terrassodlingar med mandelträd och annat jag inte kan urskilja.

Ännu högre upp ändrar bergen karaktär. Här finns nästan ingen växtlighet.

Lite till uppåt och sen börjar nedfärden.

En tillbaka blick på vägen vi åkte nyss.

Vi närmade oss Ronda, men vi åkte bara i utkanten, för gamla stan i Ronda har vi tittat på vid två tillfällen tidigare.

Från Ronda for vi väg A 367. Även här fanns berg, men också mycket olivodlingar.

Planteringar, som följer kullarna i så gott som räta rader.

Skir grönska och karga berg.

Känslan av lapptäcke finns här!

Även här finns ett och annat vindkraftverk.

Efter Cerralba gick vi på motorvägen. Då hade vi kommit ner på höjdnivåer där den "gula klövern" trivdes.

Vi rundade Malaga och  körde direkt till parkeringen vid Rincón de la Victoria N 36° 42' 55,9''  V 4° 15'17,1''.

Senare tog vi en promenad t.o.r. längs strandpromenaden. Lite fler restauranger har öppnat upp mot när vi var här senast.
Tidigare inlägg från Rincón de la Victoria.

Nerja

I förmiddags lämnade vi ett grått och duggregnande Ricón de la Victoria. Men vädret har följt med oss hela vägen hit.

I går kväll bestämde vi oss för att resa vidare och då tog vi en promenad i områden vi inte gått tidigare. Där hittade vi den här fina och relativt nygjorda statyn. Taxen ser lite morsk ut!

Dagens mål var Nerja. Här siktade vi på en stor central parkering intill "Europas Balkong". Husbilar, bilar och bussar kan stå upp till 24 timmar, men förstås mot betalning. Vi parkerade och gick ut på balkongen. Därifrån tog vi den här vyn.

Här finns en variant på jordglob. Det är trångt på nordpolen!

Vi gick ner till stranden och de märkliga klippformationerna. Det ser ut som en massa rundslipade stenar, som är sammanhållna med något cementliknande, men jag antar att det är naturens cement.

Gången är belagd med rundslipade stenar, som är lagda i fina mönster.

 

Vi traskade runt bland de små trånga gränderna och blev förstås hungriga. Efter en tallrik varm soppa smakade det bra med kött och pomme. Jag valde kebab och Lennart fläskkött med pepparsås. 

Ingången till restaurangen hade lite moriska influenser.

På väg tillbaka till Ellen, såg vi den här blomman, som klänger på en ledning. Nu är den som finast, men den kommer att skräpa, när blommorna ramlar. Det såg vi i Ricón de la Victoria.

Mer helgbilder kan du se på Marits blogg

Ricón de la Victoria

I går morse hade havet stillnat och morgontidig tysk tog sig en ordentlig tvagning i det kalla havet! Det gav  inte mersmak.

Något senare på dagen, blev det rörelse på husbilarna. Polisen kom och noterade våra bilnummer och sa att vi skulle få stå tills det kom upp skyltar om annat. Samtidigt kom kommun-folk och satte upp stolpar för infarten.

Något senare kom skyltarna upp, där det framgick att vi skulle vara borta vid midnatt.

Vi bestämde oss för att ta vara på solen och inte rusa iväg. Att sitta i solen och lyssna på en god bok är inte dumt. Här njuter jag av Håkan Nesser´s bok "Levande och döda i Winsford".

Senare flyttade vi på oss, liksom Siw och Leif, till en stor grusplan bakom lekparken, där det är ok att parkera - åtminstone tills vidare. Där bjöd Siw på ärtsoppa och pannkakor! Egentligen tror jag inte att jag behöver skriva att det smakade kanonbra! Visst är deras nalle gullig och välkomnande!

Efter ärtsoppan behövdes en promenad. Vi gick en runda på stan och avslutade den med att gå in på Casa Fuerte des Bezmiliana. Fortet byggdes 1766 av Kung Carlos III, med mål att strida mot holländska och engelska pirater, som var aktiva i området på den tiden. Fortet restaurerades 1992 och nu pågår en utställning med affischer och liknande av Miro.

Färgsprakande bilder i en numera trevlig miljö!

Kvällen avslutades med några omgångar Sequens hos Siw och Leif. Den här omgången vann de röda markerna. Undrar just vem som hade dem?

Det har kommit några regnskurar i natt, men på morgonen sken åter solen. Siw och Leif far österut utefter kusten och vi tar en promenad. Granntomten till vår grusplan har en underbar häck av Bougainvillea.

'

Efter en titt in i ett antal butiker kom vi ner till strandpromenaden. Solen värmde och det började suga lite smått i magen. En toast smaskade bra tillsammans med den fina utsikten. Fiskgrytan får anstå till senare på dagen/kvällen.