Från La Pobla de Segur, Spanien till Mauléon - Barousse, Frankrike

 

Påskaftonens etapp från La Pobla de Segur i Spanien till Mauléon - Barousse i Frankrike.

Vi gav oss i väg på väg N-260 och det gick snabbt uppför. På en hel del kort blev det tyvärr blänk och skuggor. Naturen är storslagen och det vill jag visa dig.

Det finns en del byar högt upp i bergen. Slån blommar efter vägen.

Efter att ha passerat utanför byn på förra bilden, kom nötkreatur i förgrunden. Lite grönt och så en brant nedför. Men de har en fin vy, när de ligger och idisslar.

En hel del hårnålskurvor senare stannade vi på 1335 m.ö.h. och fikade. Då var Ellen ansträngd och kylarfläkten gick en stund efter att vi stannat. Kaffet smakade gott här uppe och det blev också några kort på vyerna härifrån.

Slån blommade och lyste vitt på många ställen. Det låg långa längder med timmer och vi var glada att det var helg och att timmerbilarna stod stilla. Skulle inte ha varit kul att möta någon timmerbil. Räckte gott med personbilar och husbilar.

Färden gick utför och sen kom nya utmaningar uppför. På håll såg vi byar.

En och annan självplågare, var också ute.

Nästa topp var strax efter byn Vlu, då på 1230 m.

Sen bar det nedåt och motorn fick bromsa! De stora kraftledningsstolparna ser små ut nere i dalgången.

Så var det dags för en signalstyrd tunnel. Den var så liten att man kunde inte mötas därinne.

Så blev det många kurvor nedåt från 1060 m.ö.h.

Vi kom ner till dalen och vägen slingrade efter floden.

Ett säreget berg med en massa vassa kammar utefter sidan!

Så småningom kom vi till El Pont de Suert, en av flera turistorter med vandringsleder och säkert skidåkning på vintern. Strax därefter gick vi över på  väg N-230.

Snöklädda berg visade sig till och från. Pyrenéerna är maffiga!

Flera tunnlar, vi passerade ett tiotal under resan.

Vi passerade också ett antal dammar med turkosfärgat vatten. Vi såg också många kraftverk i änden på dammarna.

Flera berg 

med toppar klädda i snö.

De lyser vackert i solen.

Jag trodde vi skulle över en hög passage, men det blev in i en tunnel och lika glad eller gladare var jag.

Vi gick in på 1530 meters höjd

och kom ca 5 km senare ut på 1380 meters höjd. Därifrån fortsätter vi utför

på väg N-230.

Pyrenéerna fortsätter visa sin mäktighet.

Långt där nere bakom buskar är Viehla,

med mycket hotell och annat boende, samt affärs- och restaurangutbud.

Resan går vidare neråt och

sen är vi i jämnhöjd med floden La Garon igen.

En bit nedanför Pontaut kommer vi in i Frankrike och

då ändrar vägen namn till N-125.

Vid Saint Beat, skulle vi korsat floden, men billängden var max 8 m, så vi valde att köra en omväg till ställplatsen vi tänkt oss.

Det blev en mindre väg men vi fick se vackra hus,

Syrener och

Magnolior, som blommade.

Vägen var smal styckvis, men vi hade bara ett möte och det gick bra.

Vi åkte till ställplatsen och parkerade Ellen. Vi åt sen en sen lunch innan vi tittade på orten.

Vägen till höger kom vi ner och kunde förstås inte svänga direkt till höger utan fick först köra upp i byn en bit, innan vi kunde vända. Sen gick det galant. Vi kom, som så många gånger förr, in bakvägen till ställplatsen. 

Mauléon-Barousse har en gammal borg med ett torn.

Sammanbyggt med kyrkan fanns den här korsvirkes-passagen, som vi gick under.

Vattnet rinner genom orten och förbi ställplatsen. 

Koordinaterna till ställplatsen är: N 42 57' 40.18''  E 0 34' 3.21'' Platsen är gratis. Det finns möjlighet att tömma gråvatten gratis. Det kostar att tömma  svartvatten och fylla på färskvatten. Det finns 8 platser.

Le Chambre till St Bonnet-en-Chamsur via Col du Glandon

 Gårdagens resa 220916.

Det regnade under natten till gårdagen och på morgonen gick molnen lågt. Jag var tveksam till åka upp i bergen med tanke på den smala väg vi kom ut på i förrgår. Men vi tittade på google och vägen hade mittmarkering, så jag sa ok till väg D 927.

Molnen gick lågt och fällde ut små, små vattendroppar på vindrutan.

En bit upp låg vallhunden på vägkanten.

Bitvis påminde det om regn!

Vägen blev sämre ju högre upp vi kom, men begränsningen på vägen var 19 ton och där var vi ju långt ifrån. Här noterade jag att mittmarkeringen försvunnit.

Det fanns en del hotell

några hus, men så här såg mittmarkeringen ut! Det stämde säkert, men vägens totala bredd var inte vidlyftig.

Det blev torrare, men molnen gick lågt. Skulle ha varit jättevackert om solen tittat fram.

Vägen slingrade sig uppåt och vi mötte en personbil och några cyklister.

Långt där framme såg vi vita bilar, till vänster i bild. 

Vi såg en cyklist och en bil som var på väg nedåt. Vi tog oss dit där cyklisten befinner sig på bilden. Där stod vi en stund och väntade in den bil vi sett. Vi hann åka ca 30 meter när nästa bil dök upp i en hårnålskurva. Vi fick backa  och det kändes hemskt! Men det gick!

Vi hade ett gäng smala hårnålskurvor att komma igenom och då välde molnen ner över vägen. Då höll jag mig ologiskt fast i bilensätet och tänkte att vi skull åka över kanten. Vi klarade de kurvorna och sen fram med kameran - den är ett visst skydd. Här syns ju vägen tydligt, men jag tror ingen av oss upplevde den så tydligt.

Vi kom upp till en parkering till Col du Gladon! Vet inte när jag varit så spänd någon gång. Det blev kaffe och sen gick vi upp några meter bland får och mycket fårskit till

toppen på 1024 m ö h.

Benen kändes darriga, men skönt röra sig. På parkeringen var det många, som förberedde en cykeltur ned för den väg vi just kommit. 

Väg D 927 skulle jag rekommendera för cyklister, personbilar och "plåtisar". 

När vi var på topp-parkeringen kom solen fram och molnen drog sig uppåt. Vi fortsatte sen nedåt på väg D 926, som var i mycket bättre skick.

Här fanns två filer och en vacker utsikt.

Det myllrade av får och lamm utefter vägkanten.

En damm med ljuvlig färg på vattnet!

Moln-suddar fortsätter gå lågt. Vi gjorde ett stopp vid dammen och så fortsatte vid nedåt.

På många ställen hade bergen vittrat och stenar rasat. Nät var uppsatta för att fånga in dem på många ställen.

Det var också en del vägarbeten för att stärka kanterna.

Så småningom kom vi till en ny damm, Central de Grand Maison, som låg 810 m ö h.

Där gick vägen över dammväggen och vi for till andra sidan och sen ner i byn Allmond, som låg nedanför dammen. Det kändes lite kymigt. Tänk om dammen av någon anledning skulle brista!

Lite senare gick vi in på väg N 85, Route Napoléon.

Den vägen gick också uppåt och nedåt i olika typer av kurvor, men också med många raksträckor och genom orter, men framför allt var vägen bred.

Bergen blev mer klädda av barrträd och kullarna mjukare.

Ängar med solrosor väntade på att bli skördade och

fortfarande fanns en del branta alper på håll.

Vi passerade åter en damm, men även här var det lågt vattenstånd.

Vi kom åter upp på högre höjder och närmare de höga bergen.

Vi körde till ställplatsen vid St Bonnet-en-Champsaur. Där fanns 10 platser, som är gratis och det finns tömning. Vatten kostar några €. I går kväll var alla platser fyllda och några husbilar stod på parkeringen ovanför ställplatsen. Koordinaterna är: N 44° 40' 36,65''  E 6° 4' 55,54''. Vi var på ungefär 1000 meter höjd och temperaturen gick ned till 9,5° under natten.

Sen vi parkerat, gjorde vi en tur i den lilla staden med sina smala gator. Den här var bred.

Sen jag handlat lite blev det kaffe och god körsbärskaka på torget!