På förmiddagen tog vi bussen till Playa del Águila. Tanken var att vi skulle åkt till San Agustin, men vi hann inte reagera förrän bussen hann passera hållplatsen och vi fick gå av på nästa ställe. Vi fick lite mer uppförsbackar och trappor på det sättet.
Vi tog oss först ner mot stranden och trodde vi skulle kunna följa den. Där var mycket inhägnat och i andra änden av stranden var det en mängd trappor för att ta sig vidare och kanske skulle det bara leda till en återvändsgränd.
Vi vände om och följde gångvägen bredvid stora vägen.
Solen gassade och en ödla passade på att sola vid sidan om gångvägen.
Snart kom vi upp på högsta punkten och hade San Agustin för våra fötter. Här bor många svenskar. Det var inte så många som var på stranden.
Det var en hel del trappor och lutande plan innan vi kom ner till samhället.
På en parkering stod en liten spansk husbil.
Det är många träd som blommar vackert!
Kaffepaus blev det på baren El Capitán. Vi var varma och uppskattade skuggan under markisen. När vi hade fikat och kom ut på strandpromenaden igen hade gula och på ett ställe röda flaggor hissats upp.
Vi fortsatte och vi fick många olika vyer.
Snart kom vi till Playa de Las Burras, Den här viken/stranden var lugnare och inga varningsflaggor var hissade.
Här höll man på att rusta. Det skulle flera behöva göra, för en del hus såg slitna ut. Glansperioden här var väl 70-80-talet.
Det blev ett rejälat lutande plan uppåt innan vi kom till Restaurang Guarapo och fick slå oss ned för lunch.
Det såg gott ut, sedan jag dolt snitseln med ägget. Restaurangen hade fått bra poäng på Trip Adviser, men den här lunchen levde inte upp till omdömena, även om servicen var snabb och de höll med
lunchunderhållning.
Vi fortsatte strandpromenaden längs med Playa del Inglés och förbi sanddynerna. Då blåste det upp sand på strandpromenaden.
Vi fortsatte upp i staden och där såg vi dagens andra husbil, även den i den mindre klassen.
Snart nådde vi utsiktsplatsen och kunde se golfbanan och Campo International, där vi har vår vinterlya.
