Från Évora till Silves i Portugal

 

I dag blev det nog resans längsta etapp med 21 mil. Men det var en större väg och planerna på att stanna i Castro Verde ändrade vi på. Vi hade ju redan sett stan och det var alldeles för varmt för att vara ute och titta på olika ting. 

Efter en varm natt med som lägst 19,5 grader gav vi oss i väg söderut. Vi åkte IP2 och senare IP1. De vägarna hade vi inte åkt tidigare. Även i dag är det disigt, men lite mindre. 

På håll såg vi en luftballong, samtidigt som vi såg mängder av nyplanterade fruktträd. Längre fram var det ett område med massor av fruktträd i olika storlekar. Vi funderade länge på vad det kunde vara, men tror att det var granatäppleträd. Blandat med de här odlingarna var grönsaker, samt majs. Där var tillgång till bevattning.

Längre fram var det torrare och olivträden tog över marken. Där blev det också mjuka kullar.

Lite högre kullar och där växte korkek och pinjeträd.

Vidsträckta vyer. Synd bara att diset var där.

Det var en del långa nedförslut, men också en del uppåt. Även här var det bevattning, för att fåren skulle få något bete.

Vi svängde av från vägen och tog kaffepaus nära korkekar.

På en del ställen avlöste byarna varandra liksom vinstockarna.

På andra ställen var det stora Adegor med ansenlig areal.

På flera ställen såg vi att de nyare olivträden var planerade mycket tätare, än de äldre. På ett område såg vi till och med att träden var klippta. Troligen testade de med någon maskin, för att kunna plocka oliverna.

Ytterligare längre fram på resan var en platå med mycket boskap. Stora områden och mängder nötkreatur.

Det blev torrare och inte skymten av bevattning.

Så  kom vi till relativt nyplöjd mark. 

Ett och annat träd och

på håll blev det sen mer kuperat och flera utströdda korkekar.

Vi nådde avfarten till Messines och väg R124. Där svängde vi av.

Jag började titta på de vackra skorstenarna, som finns här ner. Jag siktade på den, men fick också med bilarna. Dem noterade Lennart, bl.a. Austin A30.

Så bland skyltar och annat såg vi borgen och vi kände det som att återse en gammal vän. Silves besökte vi första gången våren 2013 och sen återkom vi 2014 och 2015.

Vi parkerade Ellen på grusplanen vid simhallen, där vi stod första gången vi var i Silves. Nu är där en ställplats. Sen gick vi bort till den andra ställplatsen, där vi stått de två senare gångerna vi var här. Vi passerade en stork, som var hemma i sitt bo.

Vi träffade inte på någon gammal bekant, så vi gick tillbaka och jag fotograferade en stor nerium på återvägen.

Vi har boat in oss på ställplatsen och söker skugga i värmen. Solen dalar och  jag blev en skuggfigur.

Koordinaterna hit är: N 37° 11' 6,26''  V 8° 26' 42,27'' Det kosta 8,5 €/dygn att stå här. Vill man ha el kostar den 4,5 €/dygn. Dusch kostar 0,5 € för 7 minuter. Toa finns liksom tvättmaskin. 

Prognosen för morgondagen är att värmen ska minska till 21 grader. Det ser vi fram emot.

Några fåglar

I morse tog vi en promenad ut till Parque Natural da Ria Formosa och stranden Barril. I dag var det inte så mycket folk, som när vi var ute sist. Vi såg inte så många fåglar, men vi hörde desto fler. Det var ebb, så vattnet drog sig tillbaka och en del vadare passade på att fånga mat i det grunda vattnet.

I dag hade jag bara med lilla kameran, så ni får hålla tillgodo. Tycker det blev mysiga skuggor på den här bilden.

Vi gick direkt ner till stranden Barril. I dag hade inte vattnet hunnit dra sig ut, så man kan se hur sandmönstren bildas.

Jag älskar de här mönstren!

Det här var sista bilden för den här gången på stranden. 

När vi kom ner till stranden var det disigt mot Olhão, men solen tog strax över och diset lättade.

På återvägen, såg vi några fler vadare. Jag kan inte fågelsorterna, men man kan ju njuta ändå, eller hur?

 Efter att ha suttit ute i solen vid Ellen, tog vi en tur längs strandpromenaden i Santa Luzia.

I en av palmerna satt den här duvan och balanserade.

Jag tyckte den var så fin, att det blev en bild till. Duvor är onekligen lättare att fotografera än snabbfotade vadare, som gärna döljer sig i gräs och annat.

Vi gick så in bland husen. Ibland när man tittar uppåt kan man få se annorlunda saker, som här. Någon samlar på fina skorstenar.

Men det kan vara nog så fint att se mogna citroner mot den blå himlen!

Tittar man lite mera på gatuplanet kan man få se mysiga små mopedbilar!

Den här rymde två personer. Kanske lite trångt, men .... hjärterum och stjärterum du vet!

Tidigare inlägg från Santa Luzia

Soliga dagar

Efter att ha tagit hand om lite handtvätt, satt jag och gottade mig i solen i går. Under tiden fick fötterna en välbehövlig omgång, medan jag lyssnade på Håkan Nessers bok "Styckerskan från lilla Burma". Jag gillar att lyssna på Håkan Nessers behagliga röst och till de berättelser och intriger han skapar. Det är  bekvämat att kunna ha böcker inlagda i mobilen, däremot far inte mina örongångar väl av de små hörsnäckorna, så jag får ha utanpåliggande hörlurar i stället.

Vi hade en riktig slappardag igår. Det blev inga 10000 steg, men ibland behövs vila. Vi laddade upp inför kvällen. Här väntar vi på att gästerna ska komma och dela ostbrickan och vin med oss.
Gästerna får ta med glas och bestick, eftersom vi inte har med så många uppsättningar.

 Det var första gången vi testade att sitta sex personer runt bordet. Med lite vilja går allt. Vi lyckades även spela några omgångar Sequence. Kvällens segrare blev Leif och Lennart. Vi andra kom som goda tvåor.

I dag har det åter varit soligt och skönt, som mest 16,5° i skuggan, men där behöver man ju inte vara!
Jag tog med kameran idag, när vi gick för att handla. Graffitin finns på muren bakom saluhallen.

Det blev också några kort på skorstenar, som stod i fin kontrast till den blå himlen.

På kvällsrundan fotade jag de här taggiga bären på en storbladig buske. Visst lyser de i kvällssolen?
Jag har fått reda på av Ursula, att det är Recin. De bären/fröna är giftiga, men användes till recinolja, starkt laxerande.

På återvägen till ställplatsen, stod solen så lågt att Ellen kommit i skugga.

Ännu en fin dag i Alte

Det regnade stor del av natten som gick, men på morgonsidan lugnade det ner sig och solen bröt igenom. Däremot var det bara 12 grader, men så är vi ju ca 200 m.ö.h. Vi började dagen med att fylla på en flaska med dricksvatten från brunnen. Det var snabbt gjort.

Jag tog med bägge kamerorna, när vi gav oss ut på morgonpromenad. Jag trodde det skulle finnas en del vattendroppar på blommor och blad, innan solen hann att torka bort det hela.

Vi följde återigen floden. Fåglarna kvittrade och det var hög klar luft. Vi fick en känsla av vår, även om det är siste november.

Vi följde den lilla kommunala vägen, som också är en cykel och vandringsled.

Begränsningen på vägen är 7,5 ton, men den var i sämsta laget, även för oss. Däremot är omgivningarna kanonfina. Lennart kollar in var vi är. Det är moln åt det här hållet.

Vackert, men jag tror att det t.o.m. är kargare än i Småland. Ägarna här kan benämna sig stenrika.

Ser du katthuvudet i den här stenen?

För att ha något att jämföra med får du se den här bilden på en katt, som kom fram när jag fotograferade rosemarin-blommorna. Visst verkar den väl lite nyfiken på vad jag höll på med?

Bina var flitiga i rosemarin-blommorna.

Tänk vad jobb, för att få fram lite jord att plantera olivträd eller eller andra tåliga växter.

Vet inte om det här är järnek eller vad. Bladen är väldigt vassa.

Ollonethar också ett taggigt fäste. Här med en vattendroppe. Ser du myran?

När vi kom tillbaka hade solen torkat de regnvåta blommorna.

 

När vi kom till Ellen smakade det bra med advents-kaffe och pepparkakor.

Senare tog vi en promenad förbi kyrkogården och ner till vattnet. Här fanns en liten fors.

Sen vi kommit uppför backarna igen, blev det fika på stan. I formarna låg ljumna mandelkakor i ett frasigt hölje! Vi njöt stort! Här kan man fika ofta. Allt kostade 2,8 € inkl wi-fi.

Solen lyste på de vackra Algarve-skorstenarna.

 

Dessutom hade månen kommit fram, så berget bakom oss var verkligen belyst.

Fler Helgbilder finns hos Marit