Utflykt med två av barnbarnen

 

Vår tur med barnbarnen i Linköping.

240624 lämnade vi vår plats i Vånga och for till Linköping, där vi hämtade upp barnbarnen.

Vi for över Östgötaslätten till Rökstenen, efter att ha haft kaffe- och saftpaus på Mjölby rastplats, där vi också tömde Ellen.

Lite historia och tittut innan vi for vidare till

Alvastra kloster ruin. Där var också en del om munkar och vackra valvbågar.

På fältet vid infarten kunde man tro att det var Vallmo-odling!

Vi for vidare till Hästholmen ställplats, med koordinaterna N 58° 16' 31.44''  E 14° 38' 4.2''. Platsen kostade 180 kr utan el. Längst upp mot elkraftverken finns en serviceplats för att tömma och fylla på, samt en toalett och ett uteplats för att diska i kallt vatten.

Vi började med att titta runt i hamnen. Från fyrplatsen, såg vi Ellen Keys Strand på andra sidan viken av Vättern.

Harry upptäckte något spännande och frågade artigt en man i närheten vad det var. Harry och vi andra fick reda på att det var en ubåt med många kameror, som ska undersöka sjöbotten. Nu skulle de provköra ubåten i Vättern, men det var Östersjöns botten, som skulle undersökas. Det finns ca tio sådana här obemannade u-båtar runt om i världen, som ingår i olika forskningsprojekt.

Lekplatsen med bl.a. en slänggunga var en populär plats.

Badplatsen en annan, även om vattnet var kallt. Barnen värmde sig med sand mellan doppen.

Det blev en ljuvlig kväll med fin solnedgång.

Efter frukost på tisdagen kollade vi in hällristningarna som fanns rätt nära ställplatsen.

Spännande att se och känna på fördjupningarna i stenen. Sen blev det ytterligare en tur till lekplatsen, liksom fika innan

vi fortsatte upp på Omberg. Där passerade vi Pers sten innan

vi stannade och tittade på utsikten över Vättern.

Kl 14.00 hade vi tillgång till ställplatsen i Vadstena, som vi bokat i förväg. Koordinaterna dit var: N 58° 26' 40.92''  E 14° 52' 46.2''. Kostnaden var 320 kr/ dygn inkl el. Servicehuset med toaletter och dusch låg långt bort från ställplatsen, men nära badplatsen. 

Vi började med sen lunch vid Ellen innan vi gjorde oss bekanta med slottet och stan.

Det var varmt och de yngre tröttnade snart på strövtåget. Det kalla vattnet vid Hästholmen avskräckte lite, men här var det lite mer långgrunt och en helt annan badupplevelse. Det var ingen svårighet att vara en timme i vattnet! Sen smakade det bra med fika och spel under markisen på  Ellen.

Klockan 11.00 på onsdagen satt jag och barnen på plats i rundturståget. Lennart tog en tur på cykel under tiden. Det var mycket trevligare att ta en tur med tåget runt i staden, än att gå.

Det blev lite repetition och en del nya inslag. Vetgirige herrn frågar och fick svar. Därinne hade farmor och hennes kollegor varit på tyst retreat för många år sen. Det var en otrolig upplevelse. Kyrkan tittade vi på under gårdagen. 

Sen till Ellen för fika och så till badplatsen igen.

På kvällen fick vi se på många fina gamla bilar. 

En Lamborghini är aldrig fel! Minns när vi såg ett 30-tal, som kom körande i Singapore. Mäktig syn!

Lennart fick svara på en och annan fråga om cylindrar mm. Här var det lätt att se. Mycket folk och många bilar var det! Det var en överraskning för oss. Bilentusiaster träffas här varje onsdag under sommaren.

Mycket energi går åt till allt tittande. En var sin stor grillad wurst var inte fel!

På torsdag förmiddag var det åter baddags. Sen blev det fika och lite spel under markisen innan vi bröt upp för att resa över Östgötaslätten.

Vi stannade för sen lunch vid Kvarnbacken i Skänninge innan vi for till Linköping och lämnade över två trötta barn till pappa Per, när han kom från jobbet. Värmen söker!

Solen lockar

 

Solen lockade ut oss på promenader med mobilen i handen. Ett delstopp blev hos Ellen. Hon såg ut att må bra. 

På hemväg passerade vi Karl Johans park med

kaktusplanteringen. Än dröjer det ett drygt kvartal, innan det kommer dit några kaktusar.

Motala Ström flöt stilla och lugnt.

Husen på Saltängsgatan speglade sig fint i vattnet.

Morgonen därpå lyste solen in fint genom köksfönstret. Den vackra krukväxten vi fick till jul, har skjutit nya ljust gröna blad.

Förra söndagen gick vi till Himmelstalund.

Vi tittade på hällristningarna från bronsåldern.

En del skepp, liksom 

andra figurer var ifyllda med röd färg.  Färgerna har mattats genom åren och behöver snart få en upprustning.

Mina tankar for iväg och jag tänkte på dig Bev och när vi besökte Himmelstalund tillsammans 1997. Oj, vad tiden går!

Det var en ljuvlig söndag och senare  på eftermiddagen blev det kaffe med nybakad Apfelstrudel på balkongen. 

När vi varit hemma har jag ägnat mig att gå igenom drygt 1700 kort från vår drömresa till Singapore, Sydney och Nya Zeeland.

Det har tagit massor med tid, men som tur var har jag haft bloggen som minnesstöd.

Jag blev riktigt nöjd med resultatet.

Vi har försökt tvätta Rubinen under en längre tid, men tvättanläggningarna har varit trasiga, så den förste mars åkte vi till Söderköping och hade tur. Kändes lite häftigt sitta inne i bilen, när de stora borstarna för över.

Efteråt for vi från Söderköping mot Linköping. 

Där håller man på att göra en cykelbana.

Vi svängde av till Venneberga och parkerade vid Göta kanal. Gården Vänneberga skymtar i bakgrunden.

Huset är nybyggt efter en brand 2001, men är byggt efter 1700-tals modell. Det är ett vackert timmerhus med fina detaljer.

Vi gick längs kanalen mot Söderköping.

Ändpunkten blev vid gården Mariehof. Längre kom vi inte längs kanalen, för det var grävarbeten på bägge sidor om kanalen.

Slussvaktens bostad såg ut så här. Förmodligen är det numera ett fritidsboende för någon.

Det blåste, så när vi åt macka och varm choklad, satt vi i lä bakom en modernare slussvakt stuga.

När vi ätit färdigt hade vi inte så långt kvar till Rubinen. Det var skönt komma in i bilen och slippa de kyliga vindarna.

Vi fortsatte vår utflykt rakt över E 22 och tog en sväng på Vikbolandet. Höstsådden lyser härligt grön!

I onsdags gjorde vi en stadspromenad med fokus på vårblommor. Vi hittade några taniga gula krokusar.

På ett annat ställe lyste de intensivt lila.

Snödropparna gillar jag. De hade tagit sig upp ur fjolårsgräs.

Vintergäcken lyste som små solar.

Gårdagen var mulen, men dagens promenad var så kall att händerna fick vara kvar i handskarna.