Från Bryley i Lorraine, Frankrike till Völklinger i Saarland, Tyskland

 Dagens etapp, 230415, på mindre vägar men också en del motorväg.

Lennart har sammanställt våra dagsetapper i Frankrike, som du ser på kartan ovan. De flsta vägarna var nya upplevelser för oss. 

I morse vaknade jag vid 7-tiden att det smattrade på taket, det regnade! Vid 9.30 upphörde regnet och sen har vi t.o.m. sett blå himmel. Här passerade vi floden Mosel, som startar någonstans i Frankrike.

Vyerna var storslagna utefter vägen, även om molnen förtog en del.

När vi körde igenom den här allén, började vi se lite blått

och det gröna blev intensivt!

Motorväg och solens speglingar gör att det ofta inte blir så många kort, men här blev ett antal kyltorn förgrund till den blå himlen.

Vi svängde av från motorvägen och tog oss över gränsen till Tyskland vid Lauterbach

och åter började vi se hus med färg!

Lennart rattade till ett UNESCO's Världsarv, ett gammalt stålverk,

och parkerade på dess ställplatsen med koordinaterna N 49° 14' 48.00''  E 6° 50' 43.78'' Platsen är gratis och det finns möjlighet att tömma svartvatten för 1 € och fylla dricksvatten mot en viss kostnad. Tunna för hushållsavfall finns.

Völklinger Järnverk drevs fram till 1986 och blev ett Världsarv 1994. Vi började titta i ett pumphus. Där var också en häftig utställning/installationer av Julian Rosefeldt!

Sen gick vi över gatan och tog oss runt i övriga stålverket. Solen gjorde vackra skuggspel.

Vi var utrustade med hårnät, som skydd för hjälmen, och hjälm till skydd för våra huvuden!

Det fanns konst utplacerade i många rum.

 Gångarna blev i sig konstverk!

Det fanns hiss, så jag kunde hänga med Lennart uppåt. De här hängande vagnarna kom med malm och kol.

Jag tog inte in så mycket av tillverkningsprocessen, utan såg mer stället som ett konstverk. 

Jag kunde ändå ana hettan, bullret, ångan och dammet, som ingick i arbetarnas dagliga slit.

Rosten angriper rör och balkar

så jag kan undra hur länge platsen kommer att vara tillgänglig.

Naturen återtar/ återkommer på oväntade platser.

Här var det mark-kontakt, så lättare att förstå.

Rören av olika slag, gjorde sig fint!

Det gjorde även "transporthissen", för kol- och malmvagnarna. Där blev det också många vackra skuggor.

På utvägen passerade vi en gavel med 1920-talets dekadens.

Innan utgången fanns en Biergarten och där släkte vi törsten 

med var sin färsköl.

Både Lennart och jag var mycket nöjda med de timmar vi ägnade åt stålverket och utställningarna! Vi rekommenderar varmt ett besök här, inträde 17 €/person.

 

Från Les Riceys i Champange till Bruley i Lorraine

 Fredagens etapp gick åt nordöst.

Vi vaknade upp till en sval morgon, drygt 5° och dessutom till nyanser av blått. När vi lämnade Les Riceys såg vi lite av vinstockarna, som så småningom ska ge champange-druvorna. Vi har sett förvånansvärt lite vinstockar!

Vi fortsatte väg D 452 och så småningom passerade vi La Seine!

Längre fram fikade vi på en rastplats, som de höll på att rusta. Där hade de kört och lagt högar för att jämna marken, så jag tog mig friheten att plocka några gullvivor av de massor som fanns. Solen kom fram och lyste fint på dem!

I en ort passerade vi en påskhare, där basen var halmbalar! Jag blir glad för sådana initiativ!

Ibland gick vägen uppåt genom skir grönskande skog och

ner på lägre höjder med åkrar.

På eftermiddagen ökade trafiken och det var en hel del långtradare och husbilar i trafiken. Ibland blev det trångt genom byar.

Här och där såg vi gamla korsvirkeshus, så vi kunde se tysk påverkan.

En sträcka på drygt 6 mil åkte vi på motorväg N 4,

som övergick i A 31 tog oss runt Toul och över La Moselle Canalisée!

och vidare till ställplatsen i Bruley. Vi var först på plats, men nu är vi tre husbilar här.

Koordinaterna N 48° 42' 23.31''  E 5° 51' 19.71'' Här finns en soptunna för hushållsavfall, möjligheter att tömma grå- och svartvatten, samt dricksvatten om man har en speciell pollett. Platserna är gratis och omarkerade, så jag kan inte säga antalet platser.

Sen tog vi en promenad i byn. Även här fanns vinproducenter, med möjligheter att få prova olika produkter.

På fasaden till borgmästarens tillhåll, fanns flaggor, som trasslat ihop sig.

I en rabatt i närheten fanns blommande pioner

och på ett annat ställe äppelblommor.

Naturligtvis fanns det tulpaner på många ställen.

Från Imphy i Bourgonge till Les Riceys i Champange

 Dagens etapp gick åter på mindre vägar genom vackra landskap.

Vi vaknade till en mulen och lite kylig morgon, bara 6 grader. När vi gav oss iväg på väg D 958, efter att ha tankat, var det disigt och troligen regn i bergen.

Vägen gick uppåt med vitsippor och gullvivor efter vägkanterna.

Sen gick det förstås nedför med nya vyer!

Bitvis var molnen mörka och tunga men vi fick inget regn under resan. Vi passerade många hagar med hästar, kor och får. Hagar och senare även åkrar var omgivna av häckar, som klipptes.

Vi passerade kanaler,

orter. Här i Cordigny blev vi och andra trafikanter omdirigerade av poliser, då det skulle bli demonstration mot den höjda pensionsåldern från 62 till 64 år. Allt gick bra, men kändes ändå skönt när vi var ute ur orten.

Vi passerade många Château, ofta bakom häckar eller på väldigt långt håll. Château de Villemolin fick jag ändå med tillsammans med lite solljus och en gnutta blå himmel.

Lite mer uppför och sen öppnades landskapet åter upp.

Nästa slott var Château de Bazoches.. I förgrunden  kom en kyrkogård med.

St Père, med sin pampiga kyrka,

 tog vi oss igenom. Därefter började en vinrutt.

Vi mötte några turistbussar. Kanske var det vin eller kyrkan som hägrade.

Vi körde vidare på D-951 och

och så småningom gick vägen uppåt med skir grönska vid vägkanterna.

Nya platåer med stenrik mark och mer blå himmel.

Mera uppför och jag fick en läcker bild på solbelysta moln.

Vi kom ner till Tonnerre och följde kanalen utefter väg 952.

Det kom inslag av vinstockar utefter vägen,

och vi åkte förbi ett litet runt stenhus, som förr var skydd för herdar.

Så småningom kom vi till Les Riceys utefter D 452. Har svängde vi in mot byn och champangeproducenten  Jean-Jaques LAMOUREUX, som har en ställplats.                      

Det gick bra att ta sig fram,

även om det var lite krökar genom stan, men skyltar fanns att följa.

Snart var Ellen parkerad på en av de fem platserna. Här finns vatten, samt möjlighet att tömma grå- och svartvatten, liksom en soptunna för hushållsavfall.. Koordinaterna är: N 47° 59' 23.34''  E 4° 22' 4.85''. Platsen kostar inget. Tanken är förstås att man ska besöka butiken för att provskaka och köpa champange. Sen vi ätit en sen lunch, gjordevi så.

Ingången till butiken är ett par kvarter från ställplatsen.

Vi provsmakade tre olika sorter och föll pladask för dem. Vi kick till Ellen med kartongen och sen gjorde vi en tur genom orten.

Floden La Laignes flyter genom Les Riceys.       

      Där fanns ett konstglas med mig under!