I går lämnade vi Alegondales och fortsatte vackra väg A384 nordöst innan vi svängde söderut efter Campillo. Det var också en fin sträcka!
Vi kom iväg hyfsat tidigt från Alegondales, då det fortfarande var lite disigt och svalt i luften.
Vägen gick en del uppför genom ett odlat landskap. En del fält har man kultiverat och andra finns kvar att jobba med. Det gäller att tänka på hur man kör med traktorn, både för att inte välta, men också så att regn inte ska föra bort jorden.
Jag gillar de här färgerna, varm ockra som möter de gröna oliv eller pinjeträden. De blånande bergen i bakgrunden förhöjer det hela.
På andra ställen är jorden mycket mörkare. Här är mängder av olivträd nyplanterade. Säkert är nya sorter och planeringssätt framtagna. Plantorna sätts mycket tätare och vi har sett på andra ställen att oliver träd hålls lägre och skördas med maskin.
Här har det brunnit, med svedda träd som följd. Kanske var det orsaken till de stora nyplanteringarna.
Här är vi på väg mot Olvera. Visst kan fantasin springa i väg tillsammans med den trolska dimman!
När jag lite senare vände blicken åt andra hållet var det ett helt annat ljus!
Framåt var det mycket odlingar och främst olivträd.
På en del ställen eldade man.
Naturen är verkligen varierande. Efter att åkt en stund med odlad mark på sidorna, dyker den här knallen upp!
Längre fram kommer andra kullar och hästan hela tiden har man bergen längre bort,
Många vyer blev det. Här gav traktorers färd spännande mönster på markerna.
Härligt landskap med härliga färgkontraster.
Jag älskar de här vyerna! här har vattnet grävt stora veck i berget till vänster.
Mörk jord, solcellspark och dis over trädodlingarna längre bort!
Jord som bränd umbra, ger ett helt annat bildspråk mot det gröna!
Himlen spelar förstås också in hur man upplever vyerna. Här tar himlen över landskapet.
På ett ställe körde vi över en sjö/damm. På en bro, förstås. Väldigt lågt vattenstånd även här. Här var bergen och jorden gulare.
Här var det också ljus ockra i vyn, men då är sädesstubben kvar.
Vi rundade Ardales på vår väg uppåt.
Senare passerade vi en stor fårflock med en ridande vaquero, "cowboy".
Nerfärden mot kusten vi en del långa utförslöpor på både 10 och 12%. Det gäller då att låta motorn bromsa.
Det är också en del uppför innan
vi till slut tog oss ner till parkeringen i La Cala de Mijas. Vi knep sista lediga hålet just då.
Koordinaterna hit är: N 36° 30' 17,12'' V 4° 41' 1,55'' . Platsen är gratis. Det finns möjlighet att tömma grå- och svartvatten, samt fylla dricksvatten. Soptunnor finns också.
Man får ta sig över en väg för att nå byn och stranden. Aldi ligger nära parkeringen.
På onsdagar och lördagar är det marknad framför bilarna och då får ingen parkera där.
Vi har gått några turer ner till byn. Ett restaurerat torn från morernas tid.
Därifrån är stranden och havet rakt fram.
Det finns en del planteringar med vackra blommor.
Också en liten fontän vid kyrkan, som ger illusionen av svalka.
På massor av ställen finns hibiskus i olika färger. Den här matchade både flaggan och Lennart!
