Tisdag - söndag

I tisdags kväll, sen jag bakat färdigt, åkte vi med Ellen till Lilla Älgsjön. Där fick vi en skön kväll med vacker solnedgång. Vi var fyra husbilar, två tyskar, vi och en annan svensk, samt en norrman med husvagn, som stod på parkeringen.

På onsdagsförmiddagen gick vi en fin promenad i skogen. Det finns olika långa slingor, en på 3km, en på 7km och en på 12 km och så förstås östgötaleden, som passerar.
När vi kom tillbaka till badplatsen hade det kommit mycket bilar med folk, så efter fika åkte vi därifrån.

Lite senare på dagen hälsade vi på Erik, som fyllt år. Vi hade det skönt i skuggan på hans altan.

Senare åkte vi ut till Vånga. Det blev en skön bryggkväll, på en av mina favoritplatser.

Det blev en lugn och skön natt och vi gjorde våra promenader på torsdagen. Vi fick också besök av några nyfikna tjurdobbar. Ett tag tyckte jag att taggtråden var lite klen, men de hade mycket bete på rätt sida om staketet.

På kvällen besökte vi Gunnel och Anders och njöt i deras trädgård.

Fredagen var lika skön. Jag fotade några krikon, som ska bli lila innan de är färdiga.

På kvällspromenaden såg vi en mängd hjortar. Varningssignalen gick innan jag kom så nära att det kunde bli bra kort. Jag tog många kort och när jag tittade på dem i efterhand uppskattar vi att de tre flockarna innehöll mellan 70 -90 djur. Jag har aldrig sett så många vilda hjortar på en gång tidigare.

Efter lördagens förmiddagspromenaden lämnade vi idyllen och åkte förbi Norrköping. Vi for gamla vägen förbi Nyköping via Gnesta och Järna till Södertälje husvagns klubb.

Där besökte vi Sigge och Maggan med fyrbenta charmören Svante.

Maggan hade ordnat en bra ställplats till Ellen. Prata om sammanträffanden, men på kvällen blev vi bjudna på jättegott grillat hjortkött! Vi hade en jätteskön kväll tillsammans. I morse tog vi en gemensam fika vid Ellen innan vi tackade för oss och åkte hem till en varm lägenhet, 29,4°. Trots värmen var det skönt komma hem.

Övralid - Linköping - Norrköping - Lilla Älgsjön, Kolmården

Måndagens och tisdagens etapper

I går förmiddag tog vi en promenad runt Övralid. Vättern skymtar.

Vi tittade på blomsterprakten och

gick förbi en hage med får. Det var många fler än de här, men de ville inte vara med på bild.

På återvägen kom vi förbi farfarstugan, där det är ett café.Vi skyndadeoss förbi, då det doftade nybakat. Vi lämnade Övralid före kl 10.00, då verksamheten drog i gång och vi ville inte stå i vägen om en buss kom.

Vi for till Motala och vidare till Borensberg. Där parkerade vi Ellen och gick en promenad längs Göta Kanal. Vi vände när vi passerat Glasbruket.

När vi kom tillbaka till slussen tittade vi på när fyra båtar gav sig iväg på Göta kanal.

Vi fortsatte vidare till sonen med familj i Linköping. Där plockade barnbarnen och jag röda vinbär, som vi sen bakade en smulpaj på. På kvällen blev det en god grillmiddag.

Vi stannade kvar i Linköping över natten och i morse plockade vi med oss hem lite röda och svarta vinbär och så fick vi en rejäl bukett med bladpersilja.

Väl hemma bakade jag tre olika sorters bröd till mig i första hand. Under tiden fixade Lennart med en strulande server. När allt var klart åkte vi ut med Ellen igen. Det blev ett par mils resa till Lilla Älgsjön i Kolmården, där vi står på parkeringen. Där har vi sällskap av två tyska husbilar och,en norsk husvagn. Koordinaterna hit N 58° 42' 35,6''  E 16° 19' 27,6'' Här finns en badstrand, soptunnor och en baja maja.

Gnosjö - Åsle Tå - Övralid

Röd markering för etappen Gnosjö till Åsle Tå och grön därifrån till Övralid idag.

När vi lämnade Gnosjö på en liten väg, såg vi den här gamla vägskylten.

Lennart körde en liten grusväg på småländska högplatån och vi var uppe på en höjd av 227 m.ö.h. innan det bar utför igen. Vi kom sen ut på v 26, Nissastigen och följde den norrut, som vi gjort många gånger förr.

Vi passerade väg 40 och kom sen upp i Västergötland. Där mötte vi den här gamla Mercedesen, som gjorts om till husbil!

Vi hade målet Åsle Tå och där parkerade vi för natten på en av deras ställplatser.
Koordinater N 58° 10' 43,5''  E 13° 41' 17,1''. Det kostar 200 kr, men då ingår en entrébiljett (50 kr) i priset. Servicen är soptunnor, vatten och el. Dusch och toa under serveringen. De tillhandahåller inte tömning av grå- och svartvatten. Finns ett café med bra utbud av bröd, även för allergiker och dessutom jättetrevligt bemötande av personalen.

Här är vi inne i Majes ryggåsstuga, den minsta på området med yttermått på 6 x 2,4 m. Till höger står en liten hönsbur. Till vänster syns en antydan till en docka som finns framför spiseln. På mitten av 1700-talet flyttades stugan till Åsle Tå. Under en period bodde två kvinnor/gummor här.

I det här huset bodde två familjer, föräldrapar med 6 respektive 7 barn, samt en inhysning.
Tåar har funnits på flera platser i Sverige, men det finns ingen så väl bevarad som Åsle Tå. I samband med Laga Skiftet mellan 1841-1843 fick de som inte hade egen mark, bygga stugor på det som tidigare var gemensam plats för vattning av kreatur.

Ett av rummen i huset. Tänk dig att här  skulle nio personer sova. Inhysningen i soffan.

Två svinstior.

När du ser den här bilden förstår du att vi fick vara rejält ödmjuka och böja oss för att komma in. Stugan härstammar troligen från slutet av 1700-talet, "Backmans" eller "Skomakars stuga".

"Ståndsäng", väggfast i rummet och i förgrunden var den stora gruvespisen. Det fanns många fler hus, som du får komma hit och upptäcka.

Längst bort i området låg kvarnen omgiven av höga Askar.
Ett jättespännande område med historier om de personer, som bodde här.  Nu ägs alla hus av en hembygdsförening, som köpt in hus varefter ägarna flyttat eller avlidit. Föreningen bildades 1923.
Har du inte varit här, så gör ett besök! Det låga inträdet 50 kr/person, hjälper till att bevara husen till eftervärlden.

I går var en vacker dag och kväll, så jag iddes inte vara inne i Ellen och fixa med kort. I natt och på morgonen har det regnat ett försiktigt regn. Det höll uppe och vi tog en promenad i omgivningarna innan vi bröt upp och åkte vidare.

Vi tog en sista titt på det 50 ton tunga minnesmärket efter slaget vid Åsle 1389.
Resan fortsatte norrut och vi följde väg 46. Efter Skövde blev det väg 200 mot Töreboda.

Vi passerade över Göta kanal och fortsatte mot Halna och sjön Unden.

Vi  passerade Tived men körde inte in i Tivedens Nationalpark.

Färden gick mot Askersund och sen in i Östergötland och

till Övralid, som Verner von Heidenstam lät bygga 1923-25.
Här står vi parkerade gratis för natten. Vi har sällskap av ytterligare tre husbilar. Servicen är en toalett och soptunnor. Koordinaterna: N 58° 36' 32,7''  E 14° 56' 40,9''.

Lavendeln doftar förföriskt både för oss och mängder av insekter.

Det gör även nyponrosorna och

rosorna, samt en massa andra fina blommor.

Sölvesborg - Gnosjö

Dagens etapp.

Efter en morgonpromenad i Sölvesborg, bestämde vi oss för att lämna det turisttäta kustområdet och köra in i landet.

Solen värmde fint, men det var en del moln på himlen.

Vi kör förbi Olofström via väg 15 och sen väg 121 till Lönsboda, där vi hade te/kaffe stopp.
På vägen åkte vi förbi ett stort antal Alpackor. 

Resan fortsatte förbi Älmhult och den här rondellen.

Vi sneddade nordväst på småvägar för att komma nära sjön Bolmen.

Det blev lite av en besvikelse, för vi såg inte mycket av sjön. Antingen var skog uppväxt och skymde eller så var det fritidshus. Vi såg många fällt som gräset var slaget och stränglagt, så höet skulle torka.

Vi åkte förbi High Chaparall, där det var mängder av husvagnar, men också en hel del husbilar. Jag har varit där en gång när barnen var 10-12 år och blir det någon mer gång, så blir de i så fall, när barnbarnen är i den åldern.

Vi siktade på ställplatsen i Gnosjö. Den ligger jättefint vid en badvik. Koordinaterna hit är: N 57° 20' 22,8''  E 13° 44' 6,0''. Platsen är gratis. Har finns en soptunna för hushållssopor, samt mindre tunnor för plast, glas, metall, papper och en fin grillplats med bänkar.

Ingen trängsel här utan lugnt och skönt! Det bästa av allt att platsen är väldigt nära till  Hulténs Industrimuseum. E Hylténs Metallvarufabrik var verksamt mellan 1874 och 1974.

Ett besök på Hylténs industrimuseum är som att träda in i en metallfabrik, där tiden stått still i 80 år. 

Vi hade en mycket entusiastisk och kunnig guide som slussade oss runt i fabriken och visade hur olika produkter skapades. Här är matsalen som i praktiken aldrig användes då arbetarna ville sitta vid sina maskiner. 

Minnen väcktes till liv, när jag såg unika-boxen och termosen. Precis så hade morfar på 50-talet. I hyllorna låg modeller, som man sen använde för att kunna gjuta.

Guiden visar i en turistanpassad liten skala hur det går till att göra en form i svart sand, som man sen kan gjuta i.

En otrolig mängd uppfinningar/produkter var framtagna här under åren. Mycket rörde båtar, men också många klockor, som du kan se på övre hyllan.

Vi gick vidare till verkstaden där de gjutna ämnena bearbetades och putsades i olika maskiner drivna med remmar från en vattenturbin-driven elmotor.

Vi fick se hur en klocka svarvades och polerades i olika maskiner.

Mycket jobb innan den blev blank och fin!

På lagret fanns varor, som var färdiga att levereras.

På övervåningen fanns kontor, men också priser och utmärkelser, som uppfinnarna/fabrikörerna fått genom åren. Fadern grundade fabriken 1874 och de två sönerna kom in i verksamheten tidigt,. Bröderna drev fabriken vidare sen fadern avlidit 1934. Julafton 1974 stängdes fabriken, precis som den var då.

Det kan man se på alla verktyg, modeller och mallar som finns kvar, men det syns också på kontoret och i redovisningarna. Bröderna levde till 1980.

Ha du inte besökt Hulténs Industrimuseum tidigare, så ska du absolut göra det! Fadern och bröderna var kluriga uppfinnare till saker som fortfarande används!

I dammen, som förser turbinen med vatten finns vackra näckrosor, t.o.m. en röd.