Nådendal - Långnäs - Sund

I morse åkte vi med Finnline från Nådendal till Långnäs på Åland. Det kom några regnskurar på efternatten och det var helmulet när vi åt brunch på färjan, men så ljusnade det och solen kom fram. Vi fick en turistkarta över Åland på färjan.

Vi kom i land på ön Lumparland och fortsatte över en bro till Lemland. Solen glittrar i vattnet och ett gammalt båtvrak tittar upp i vattenytan. Vi har ju tidigare åkt gamla vägar i Finland och tog nu en blå väg märkt 3. Jag var övertygad om att det var en äldre väg, som kom ut på landsväg 3 lite längre fram.  Efter ett tag blev det grusväg, men det har vi ju åkt tidigare. Vägen blev smalare och smalare. Vi mötte en personbil och det gick bra, men sen blev vägen för smal även för Ellen och det blev vår återvändsgränd, där Lennart med lite trixande vände.

Flagan var hissad och här var grusvägen lite bredare.

När vi kom till Lemströms kanal, fann vi en turistkarta, som beskrev området. Det vi åkt på var tänkt som en cykel- och vandringsled! Men det fanns inga sådana skyltar utefter vägen.
Lemströms kanal invigdes 1882. Kanalen är 350 meter lång. När vi sedan åkte över kanalen var vi i Jomala kommun. Vi tangerade Mariehamn, men åkte norrut till Sund och Jan Karlsgårdens Friluftsmusseum, där vi parkerade Ellen. Tack för förslagen Ninni, med bloggen Vi och vår husbil

Vi tittade runt i friluftsområdet och gick sen till slottet Kastelholm, som ligger i närheten.

Det är Ålands enda slott med anor från medeltiden. Slottet, som ursprungligen var en försvarsborg, grundlades i slutet av 1300-talet. Borgen byggdes sedan om i olika etapper enda in på 1600-talet och utvecklades till ett slott med i huvudsak administrativ funktion. Från slutet av 1600-talet lämnades slottet att förfalla. Slottsruinen har nu till större delen restaurerats och är öppen för besökare. Läs mer här

Slottsruinen från ett annat håll. Vi tittade också på fängelsemuseet Vita Björn. Häktet uppfördes 1784 och var i bruk fram till 1975, som kronohäkte och reservfängelse.

I det här området finns inte bara trevligheter för ögonen utan också för gommen. Smakbyn har krog, bränneri och en affär. Här bränns äppelbrännvin, andra snapsar och likörer. Under sommaren anordnas provsmakning av produkterna!
Så klart vi stannade här över natten.

Kapellskär - Nådendal

I natt sov vi gott bland långtradare och bussar.

Kl 7:45 var vi ombord på Finnlines färja. Väl där, tog jag kort mot den plats vi stod på i natt.

Frukostbuffén var klar kl 8:00 och vi lät oss väl smaka. Vi testade förstås både äggröra, grovt bröd och rispiroger, förutom janssons, korv och köttbullar. De här turerna får inte åkas utan bil, så de flesta passagerare var långtradarchaufförer, men vi var säkert ett tio-tal husbilar.

Vi hade en fin bordsplacering i fören av båten, så vi hade koll på öar och mötande fartyg.
Båten startade 9:15 och kom till Nådendal 19:00 finsk tid.

Vi stannade i Långnäs och tog på flera långtradare och husbilar. Till höger kan du se hur väl packad färjan är med långtradare. Ellen var parkerad på nedre däck och el ingick i priset, liksom frukost och middagsbuffé samt kaffe.

Resan tar ju en stund, så jag hann läsa boken ovan och Lennart lyssnade på boken "Spetsad" av Kjell Eriksson. Bägge tyckte vi böckerna var bra.

Väl i Nådendal, stannade vi på en parkering i småbåtshamnen. Vi tog sen en promenad utefter udden och kom till gamla stan. Här var många uteserveringar, men vi var rejält mätta efter den goda buffén på båten.

Utefter Mannerheimkattu finns många vackra gamla trähus, men

också det här konstsmidet, som var både vackert och kul!