Sista etapperna för den här gången

På gårdagens morgonpromenad fotade jag några vinbergssnäckor. Det var många blötdjur på de stora bladen av Pestskråp.

Vi hade en skön morgon vid Helgenäs med Syrsaviken i blickfånget.

Sen lämnade vi kusten och åkte in i landet till Idhult.

Bönderna hade full fart för att slå vall till ensilage. Här hade vi turen att komma före en av alla traktorer, som vi träffade på. Vi följde en vacker väg med ett antal sjöar.

När vi kom till en skylt med Idhult naturreservat svängde vi upp.

De har gjort i ordning parkeringen, sen förra gången vi var här, liksom bytt grindar i området och

placerat ut nya bord med bänkar. Platsen ligger högt med vacker utsikt över vatten och skog.

Hagmarkerna vid Idhult har en artrik flora, som är beroende av att marken betas.

I en torr hällmarkssluttning finns växter som man förknippar till kalkrikt kustområde. Adam och Eva växer här, men var nu överblommade liksom gullviva och mandelblom.

Getrams var vacker liksom

Tjärblomster och

Ärenpris.

Hagmarkerna är stenrika.

En del bumlingar utför balanskonster,

andra har blivit hjälpta på traven.

Det här var hela familjen, som fanns i den här hagen från den kraftiga tjuren med ryggen häråt, till Di-kor med sina kalvar och också kvigor. I den här hagen avstod jag från att gå in. I andra hagar var det bara ungdjur.

Lennart tar inte ofta upp sin mobil för att fotografera, men den här gamla lyften och transportören för stora stenar förevigade han från många vinklar. Man kan förstå att den använts flitigt en gång i tiden för att få fram några åkrar här uppe på morän-platån.

Kulturmarkerna vid Idhult har gamla anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Byn har brukats under många århundraden och behållit sin ålderdomliga prägel ända in i nutiden.

Vi stannade kvar på parkeringen över natten. Senare kom ytterligare en husbil. Under tiden vi stod här kom ett 10-tal personbilar. De flesta hade kaffekorgar med och gick ut och satte sig vid något av borden.

 

Efter en förmiddagspromenad i omgivningen, där jag fotade smultronblommor,

fortsatte vi vår resa hemåt.

Vi åkte förbi BP-macken i Björkfors,

innan vi fortsatte norrut genom ett vackert ene-landskap.

Vi tog fikapaus i Åtvidaberg innan vi åkte till Linköping och fyllde på gasol.

Sen blev det en extra-sväng till Skärblacka, där vi stannade på Lingon&Dill och åt var sin gormet-lunch. Jag stekt strömming och Lennart pannbiff med lök. Salladen och det hembakade surdegsbrödet hade vi redan ätit upp när varmrätten serverades. Vi var där 13.30 och då hade de flesta matgäster redan lämnat lokalen. Ett ställe vi varmt kan rekommendera.

Vadet Hannäs - Målsjön

I natt sov vi gott vid Vadet, Rumma, Hannäs.

Frukost ute i solen och sen läste vi en stund.

Vi åkte drygt 6 km med Ellan innan nästa stopp

vid sjön Målgölen. Koordinaterna hit: N 58° 9' 58,4'' E 16° 16' 27,7''

Vi följde vägen och tittade på den närmaste omgivningen.

Vi kollade in Målens väderstation och sen fortsatte vi njuta i solen.

 Efter lunch bytte vi till vandringsskor och

följde Östgötaleden en bit.

Det gick en del uppför och sen nerför och då lämnade vi Östgötaleden och gick vidare runt sjön.

En bro var utlagd över Målbäcken.

Blåbärsriset blänkte vackert i solen.

När vi gått runt sjön fortsatte vi till vägkorset varifrån vi kom. Där fanns ett naturreservat med en Reservatslinga. Ibland är det lite klurigt när både Östgötaleden och Länsstyrelsen använder samma orangea färg, som markering på lederna. Vi gick inte den här då det var ungdjur i hagen.

Vi tog en fika vid ett utplacerat bord innan

vi kollade in de uppdämda dammarna, där det en gång i tiden var fiskodling. Nu var det två familjer vitkindade gäss, som höll till här med sina gässlingar.

Det fanns en nybyggd bänk, som man kunde sitta och se ut ifrån. Det var många fina speglingar i dammen. Verkligen en meditativ plats!

Vi fortsatte sen uppför till Ekdamm inom Åsens naturreservat. Här fanns en rastkåta med kamin, bord utanför samt grillplats. Allt häromkring är väldigt välordnat.

Den intensivt gula Vildginsten trivdes bra i backarna!

I dag hade jag "fel" objektiv med till kameran, men Tjärblomster lockar fjärilar!

På återvägen hade ungdjuren kommit fram. Det var åtminstone 5 tjurkalvar och jag kände mig nöjd med att vi inte hade gått in i den hagen.

Nästan tillbaka till Ellen fotade jag den här stora stubben, som nu var omgiven och fylld med blommor. Senare fick vi reda på att det var Sveriges näst största al, som föll när stormen Gudrun drog fram.

En vallmoknopp fanns nära stubben. Snart öppnar den sig!

Efter vägkanaten växte många blå aklejor, som blommade för fullt.

Väl åter vid Ellen har vi tagit det lugnt i var sin solstol. Vi hade ett intressant samtal med tillsynsmannen för området och hans hustru.

Fallingebergssjön - Vadet i Hannäs socken

I morse hade vi åter en skön frukost i det fria i anslutning till Fallingebergssjön.

Sen blev det bara en kort bilresa med Ellen, 11 km till nästa fina ställe.

Vi stannade vid Vadet mellan Västersjön och

 Storsjön på andra sidan vägen. Koordinaterna hit är: N 58° 11' 44,4''  E 16° 19' 16,1''

Östgötaleden går förbi. Här finns också en badplats, vindskydd med eldstad, torrdass och en soptunna samt två bord med bänkar. Det är en parkering, men med möjlighet att stanna med husbil på de väl klippta gräsmattorna. För den här pärlan swischar man de pengar man tycker det är värt att stå här för. En man, som bor tvärs över vägen håller stället så fräscht!

Efter att ha njutit i solen gick vi en slinga på ca 3 km,

lite uppför med fin utsikt och sen nedför.

På dikeskanterna växte många fina blommor, som hundkex

smultronblommor,

smörblommor,

teveronika,

vitklöver och

mera hundkex.

Vi passerade genom kalhyggen, men det är då man kan se vägkantens alla blommor.

Det fanns också en del mossbelupna stenar.

Den här blomman kan jag inte, men den påminner om grobladsblommor. Det jag hittade på nätet, som jag tycker den liknar mest var Plantago maxima.

Ytterligare ett annat exemplar.

Vid en ekbacke växte också några nyutslagna liljekonvaljer.

Kärringtänder, i det här formatet, kan ju också vara vackra liksom

den här gula solen, som skulle kunna vara någon slags fibbla.

Väl åter vid Vadet har vi suttit i solen, halvskugga och skugga, när vi läst, ätit och bara varit!