Vånga hembygdsgård

 

I söndags pågick Östgötadagarna och vi valde vi att åka till Vånga hembygdsgård. 

Vid  brygghuset tog Gunnel emot oss i sin vackra Vångadräkt.

Förr i tiden användes brygghuset till mycket bl.a. till att brygga öl, tvätta kläder, slakta och förstås att tvätta sig själva! Gunnel pratade en del om vridmaskinen och om de fina tunnorna i bakgrunden.

Vi gick sen upp till storstugan och till övervåningen där en kronbruds klänning visades. Klänningen avbildades 1846 i Restad av folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. En tolkning av Vångabrudens klänning har sytts upp av Folkungagillet i Linköping och var utlånad till hembygdsgården. Mycket annorlunda än andra dräkter!

På nedre botten var ett bord dukat och där fanns min mormors sammetsask med mässingbeslag. Där hade hon sina käraste ägodelar. Det var mammas önskemål att asken skulle till hembygdsgården, när hon slutade sina dagar.

Smedjan från Horksäter var öppen. 

I augusti 2012 var mamma Asta med och satt utanför smedjan. Hon berättade då att hon som barn på tidigt 1920-tal, satt på tröskeln och såg på när "farbror Olle" smidde olika saker på hennes mormors gård.

En vacker dag, där de röda husen gjorde sig vackert mot den blå himlen.

I ett annat hus satt kvinnor och spann och vävde. Dräkten som spinnerskan har är en vardagsdräkt från Vånga.

Vi tittade runt i de olika husen och på de olika aktiviteterna. Vi blev förstås också kaffesugna och lät oss väl smaka. Jag träffade två gamla bekanta, som jag inte träffat på många år. Det var kul!

Jag körde sen vidare mot Grensholmen, här ladugården. 

Vi parkerade och gick ned till sjön Roxen. När jag var liten var det en badplats här. Det fanns också en kiosk, som hade lite godis och glass.

Lite längre fram skymtade vi Åls borgsruin, men vi gick upp dit utan vände tillbaka

förbi en vacker grind och upp till bilen.

Sen for vi genom den vackra lindallén mot Skärblacka och Norrköping.

En skön sommardag

I dag var det ännu varmare än i går. Skogssniglarna har dragit till skogs, men vi hittade en vinbergssnäcka med innehåll!

När ändå blicken var i backen, såg jag de små teveronikorna, skira och blå.

Även en liten fjäril fick jag med på bild, men jag vet inte vad det är för sort. Efter vår promenad har vi haft det skönt i solen. Vid lunchtid drog vi oss in i skuggan av Ellen, för solen brände oss.

I kväll tog vi en promenad tillsammans med Gunnel. Det fanns mycket hjortar i markerna. Hjortarna är skygga, så det blev bara på långt håll jag kunde fota dem. De hör oss väldigt bra på långt håll.

Vi gick till ett gammalt torpställe, där bara ett "nyare" uthus/sommarhus finns kvar. Där drack vi kaffe och åt medhavda smörgåsar.Vad det smakar bra efter en skogspromenad!

Här växer fortfarande äldre väldoftande dubbla narcisser.

På hemvägen gick vi över stora stenhällar klädda med snustorr toppmossa. Det behövs inte bara bi och humlor utan även regn, för att det ska bli några lingon och blåbär.
Vi plockade upp en tom glasflaska, som någon slängt. Det kan innebära katastrof i den här torkan, om solen får lysa genom den en stund.

Vi träffade på ännu en hjortflock, som låg och vilade i kvällssolen. Det dröjde inte många sekunder förrän de stod upp och var redo att springa in i skogen.

Den här turen har Gunnel och jag gjort flera gånger med våra mödrar. Nu finns ingen av dem kvar. Mamma Asta avled idag för ett år sen och Alice den 14 april i år. Tankarna gick förstås till dem bägge.

Skannade foton

I dag har det regnat och varit allmänt ruggigt. Då passade jag på att gå igenom en del fotografialbum efter mamma. Jag skannade in en del bilder för att bevara.
Det här kortet är från 1937, då mamma Asta i rutig klänning och väninnan Ann-Marie var 17 år. Fotot är tagit vid Prästens äng i Skärblacka och det är Motala ström som rinner i bakgrunden.

Här är Asta 18 år och ska ut på en cykeltur. Cykeln, en monark, fick hon som konfirmationspresent 1934. Den har hon cyklat på under många semestrar både i Småland och i Värmland. Cykeln skötte hon om, så den finns fortfarande bevarad och är funktionsduglig. Numera finns den på Kullerstad-Skärblacka Hembygdsförening.

Redan torsdag

I tisdags var vi till Skärblacka-Kullerstad hembygdsförening med cykeln som min mamma Asta fick när hon konfirmerade sig 1934. Hon har cyklat mycket på den. Bl.a. cyklade hon och väninnan Eva till Tranås och runt sjön Sommen. Ett annat år blev det en cykeltur till Värmland under deras sommarledighet. Cykeln har under åren förstås fått nya däck, ny sadel och inte att förglömma en stingpinne. Orinalringklockan fungerar fortfarande!

Så här såg mamma ut när hon konfirmerades 1934-05-21. Fotot taget i rummet i Skogaborg, Skärblacka. Bollkudden i soffan hade min mormor gjort tidigare.Den har jag nu i vår soffa.

Vi har tagit några turer i Norrköping och kastanjer har en tendens att följa med hem. Tycker de är så fina när de öppnar sig.

Vi har också hunnit varit ett par gånger till Linköping och lekt med barnbarnet, som gillar Duplo.

Vi har också ägnat en kväll till att fräscha upp de två köksstolarna efter mamma. Hon vävde tyget till soffan och köksstolarna för många år sen och ena stolssitsarna var nötta. Jag hittade ytterligare en bit av tyget och  nu var det dags att göra något åt dynorna.

Det behövdes en ny stoppning. Dynor hade jag fått tillskurna på Dynakuten.

Lennart skruvar fast sista stolsdynan.

Jag tycker det blev riktigt bra.

På förmiddagen skulle jag ha gått till Torsdagsgruppen och målat, men min högra axel och arm värker, så jag kunde inte tänka mig hålla i en målarpensel. På lunchen tog vi i alla fall en promenad med ett stopp vid Restaurang Hantverkaren. Det blev god ärtsoppa och pannkakor.

Efter maten fortsatte vi promenaden förbi en uppställd spårvagn och upptäckte då att i huset bakom finns ett spårvagnsmuseum. Tyvärr var det stängt för säsongen.

Vi följde ringvägen runt Risängen. Oxelbären lyste vackert i solen.

Vi fortsatte ner till hamnen. Där kom så många långtradare och lastbilar att vi valde gå upp mot Sylten. Här har Norrköpings kommun stora växthus. Jag antar att kaktusarna från Karl Johans park övervintrar här. För en del  år sen var en härlig fjärilsutställning här i ett sommartömt växthus. Då fick vi se stora vackra levande fjärilar på nära håll. Så hem och vila i solen på balkongen.

Astas begravning

I dag har vi haft begravningsgudstjänst för Asta i Skogängsgårdens kyrka i Skärblacka. Det blev ett vackert avsked med Johan Lamberth som präst och Ola Fagrell som organist. Efteråt samlades släkt och vänner för minnesstund med mat. Lingon & Dill levererade en god buffé. Det blev en bra stund att minnas Asta på. Mamma har levt ett långt och innehållsrikt liv och får nu vila i frid. Med på begravningen var snart 3 veckor gamla Albin. Kändes så fint med det nya lilla livet. Liv och död går hand i hand!

Senaste tiden har bloggandet fått stå tillbaka för annan aktivitet.

Vi hade en bra midsommarhelg i Finspång, där vi umgicks med barn och barnbarn. Det kunde ha varit varmare och soligare ute, men vi hade det skönt ändå.

På lördagen fick vi besök av Siw och Leif, som varit och firat midsommar vid Brevens bruk. Det var jättekul att återse dem och också få titta in i deras nya husbil. Barnen var förstås också nyfikna. Noelle fick sen sova över i husbilen Ellen med mormor och morfar. Det var spännande. Jag tror att det absolut kommer att bli fler gånger.

Min väninna Barbro avled en 21 juni efter en längre tids kamp mot sin kroniska leukemi. Det har också varit en tung process.

Jag hoppas nu att vi snart ska kunna åka ut med Ellen och bara ta dagen som den kommer.

Asta har somnat in

.
I går kväll klockan 21:39 avled mamma. Jag höll i hennes hand när andningen blev svagare och svagare och till sist upphörde. Hon har haft ett långt och innehållsrikt liv. Nu får hon vila i frid!

Blommor

I tisdags var jag först till Asta på Hallegården i Skärblacka innan jag for till Linköping och hämtade minstingen från dagis. Då passade jag på att fota en del i deras trädgård.

Har glömt vad blomman heter, men växte upp med den i barndomen och hade den vid fritidshuset. Jag tycker den är vacker och rådjuren vid fritidshuset tyckte de var saftiga och goda. Bergenia har jag fått reda på att blomman heter.

Förgätmigej växte i en annan bergsskreva. Solen lekte fint i dem.

Den nyplanterade clematisen har precis börjat blomma.

De amerikanska blåbärsbuskarna har precis börjat blomma. Både blommor och blad är vackra.

Det ser ut att kunna bli bra med röda vinbär!

Klinten är också färgsprakande. Här har blomman fått påhälsning av en myra.

I onsdags hade jag besök av väninnan Gunilla och då blev det bland annat en tur genom Strömsparken, där den här blå blomman, som jag också glömt namnet på, finns i massor.

På väg till Torsdagsgruppen och målningen kunde jag inte motstå att fota en kastanjeblomma.

Ginsten var verkligen i topp!

Många små små blommor ger ett gult hav.

Knallröda pioner prydde rabatten vid Hemgården.

Vid entrén till Hemgården var det en kaskad av blåregn.

Jag målade klar en tavla jag påbörjade när det var skillatider.

På eftermiddagen for jag till Asta på Hallegården. Då blev det ett brytpunktssamtal. Mamma blir sämre och sämre och hon kommer ta mer och mer av min tid, så inläggen här blir mer sällan.