Från Deudesfeld i Tyskland till Sittard i Nederländerna

 I går hade vi en städ- och återhämtningsdag i Deudesfeld. Det hade regnat hela natten till tisdagen och det var skurar fram till lunchtid. Sen blev det en promenad i det backiga landskapet.

Idag, 230418, har vi åkt nordväst på mindre vägar och till slut hamnat några km in i Nederländerna.

I morse sken solen och värmde bort den något svala morgonen, ca 8°. Molnen fanns där men inte så tätt som under gårdagen. Vi följde L-24 med backe ned och backe upp med många vackra vyer.

Många traktorer var i rörelse både på åkrarna och på vägarna.

Vid Mürlenbach var en borg och floden Kyll,

som i följde i dalgången. Då var vi nere på ca 330 meter över havet.

Vi följde B 410 och när vi nådde vindkraftverken var vi uppe på 540 m ö h. Vi passerade en del vacker blandskog och åkermark.

En bit följde vi B 51 och en del vägarbeten. Många långtradare 

och traktorer av olika slag.

Många branter, upp till 14 % lutning, kurvor och en och annan hårnålskurva.

Vi passerade förbi många orter, vackra hus och blommande buskar.

Nationalpark Eifel dök upp i en kurva. Där och lite längre fram gick många vandringsleder.

Strax efter passerade vi en vägskylt vi inte sett tidigare. 

Uppe på toppen fanns tillgång till en större parkering, men med många bilar.

I Düttling såg vi vackra korsvirkeshus blandat med stenhus. Jag gillar Tyskland med sin variation på hus och färger. I Frankrike var de flesta hus beige eller grå stenhus, som sällan var putsade eller målade i någon färg.

Färger piggar upp och det gör åkrar som de här!

Bråda tider för grönsaksodlare. Den här med ett enormt växthus. Måste kosta mycket att värma upp det.

Vi passerade en rondell med flaggor och strax därefter tror jag gränsen till Nederländerna var.

Efter några km i NL parkerade vi Ellen på ställplatsen i Sittard. Den ligger i anslutning till simhallen och en del andra aktiviteter. Här finns 9 gratis parkeringsplatser för husbilar. Det finns tillgång till att tömma grå- och svartvatten, samt fylla dricksvatten utan kostnad. Det finns också några papperskorgar.

Koordinaterna hit: N 51° 00' 31.68''  E 5° 52' 52.22''

Efter sen lunch i Ellen, hemgjorda hamburgerbiffar till färskt bröd, gick vi till centrum av Sittard. Det var ca 2 km att gå.

Vi gick genom villaområden med blommor som Magnolior.

Vi gick genom en park, som var en gammalt klosterområde.

Jag tror det var päron, som var spaljerade där.

I centrala stan fanns många gamla pampiga hus och kyrkor,

men också många olika blommande tulpaner. Jag gillar papegojtulpaner, med sina kraftiga blad och ojämnheter.

En riktig färgkaskad!

Vanliga tulpaner i formen, men ovanliga för mig i färgerna!

Jag gillade också den här upphöjda skulpturen! Fanns ingen skylt, som talade om vem som gjort den. Påminner lite om skulpturer vi såg i Portugal.

Vi kom till ett torg, med många serveringar,

kyrkor och

och andra vackra hus.

Vi tittade också in på några olika försäljningsställen

och lite mer konst när vi gick andra gator hemåt till Ellen. Ser du målningen på gavelväggen?

I trädgården i anslutning till huset fanns en del konst, samt blommande japanska körsbärsträd.

Jag kände mer för de blommande röd Rhododendronbuskarna vid en annan tomt

och förstås de krispiga tulpanerna!

Julafton

I dag har det varit bättre väder. Det blåser fortfarande, men idag passerades 20 graders strecket på termometern. Vi satt i ena hörnet på altanen och lyssnade/läste böcker och njöt i solen.

Vi gick ut en vända och kom till en vandringsled, som vi följde en liten bit. Vi hade bara sandaler på och det blev mycket stenar, så vi gick tillbaka och upp till

marknadsplatsen. Det hade varit marknad och de höll på att plocka ihop. Julafton är en vanlig arbetsdag här. Julklappar kommer de tre vise männen med till barnen på Trettondagen.

Vi promenerade vidare upp i San Fernando. Här en vacker orange Bougainvillea.

Det här var ännu en ny blommande buske, som jag inte vet vad det är. Vacker högt över våra huvuden.

Så småningom kom vi upp till fotbollsplanen.

Mitt emot var en stor parkering, där det var en husbil parkerad.

Vi passerade ett konserthus och snett mitt emot var en kyrka och park.

Vi kom ut till en rondell med skulptur, som vi kände igen och sen blev det välkända gator hem.

Väl hemma gjorde vi i ordning lite småplock till mat. Det smakade bra, men inte så gott, som i går kväll!

Det har varit en väldigt annorlunda julafton. Första gången som vi firar helt själva! Visst saknar vi barn och barnbarn, men man kan inte få allt och vi har fått del av dem via sociala medier.
Vi kan konstatera att det varit en lugn och avslappnad dag.

Del 10 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön - Nordön

Lördagen den 28 november lyste solen igen och vi körde söderut på Highway 6.

Det var vackra gröna kullar och betesmark vid sidan om vägen. Förstås fanns det en hel del får i hagarna.

Det fanns också en del lite mer veckade formationer, lika grönt och fint. Så småningom tog vi Highway 62 mot kusten.

Vi åkte i en dalgång med konstbevattning och en hel del vinstockar samt andra fruktbuskar. Vid Spring Creek kör vi norrut igen.

Vi stannade och fikade på ett ställe och fick känna doften av fläderblommor, samtidigt som massor med fåglar drillade.

Därefter gick vägen upp till Picton, men vi stannade inte där utan for ut till hamnen och

vidare upp i bergen på en liten väg till Karaka Point Reserve. Där hade vi en otroligt vacker utsikt över Queen Charlotte Sound.

När vi var mätta av utsikten for vi ner till Picton Caravan Park med koordinaterna: S 41° 17' 19,5''    E 174° 0' 5.3''. Det kostade 42 NSD inkl. wi-fi och var mycket fräscht och fint, men det var också trafik utanför.

Vi gick in till Picton och åt en riktigt god fisklunch i solen.

Senare flanerade vi nere i hamnen,

 där vi också kollade in en del andfåglar.

Vi var inne på ett valmuseum och på återvägen till Campervan Park tittade vi på den här trä-valen med sin kalv.

 
Söndagen den 29 november och 1:e Advent åkte vi på färjan, för transport till Wellington.

Vi gick direkt upp på däck och satt där och njöt av färden genom Queene Charlotte Sound. Det dröjde inte länge innan tröjorna kom på.

Ju längre vi kom ut mot Pacific Oscean, desto mer vind blev det. Visst är det vackert?

Så närmade vi oss de yttre kobbarna. Molnigheten ökade och det var dags att gå in.

Resan från Picton till Wellington tog tre timmar. Snart kom vi in i bukten, där Wellington är belägen och husen syns på håll, även om det var lite disigt.

Vi kör Highway 2 nordöst genom Lower och Upper Hutt och efter ett tag kommer vi till Te Marua Lookout, där vi tar en paus. Där var två stora konstgjorda dricksvattenreserver.

Vid bilparkeringen var det buskar, som var översållade av små vita blommor.

Vi fortsatte vägen upp i bergen och

kom därmed in i moln och dimma. Tänk så fina de här skogsklädda kullarna skulle vara i sol!

Vi följde utefter berget Rimutaka och kom upp till utsiktspunkten, men där såg vi inte mycket. Dimman gjorde sitt, men så hade det också börjat regna. Molnen pressades uppåt.

Vägen blev lite smalare när vi kom högre upp, men det gick bra att mötas.

Det var tur, för det var mycket bilar, som skulle ta sig mot Wellington på söndagseftermiddagen.

Vi stannade inte i Featherstone, marginellt bredare än en öländsk radby.

Lite gröna fält med hagar, innan v kom till nästa ort.

Då med det passande namnet Greytown.

Efter Greytown var det skördat med gott om traktorägg.

Vi stannade för kvällen i Masterton och Mawwley Holiday Park med koordinaterna: S 40° 56' 41''    E  175° 40' 2,4''. Här betalade vi 43 NSD inkl. 1 GB wi-fi.

Vi tog en promenad på stan. Det fanns många höga rosbuskar.

Affärerna var stängda, men det verkade finnas många olika mindre butiker och många i äldre hus.

På återvägen till campingen såg vi den här broskylten. Alla broar, stor som liten  på Nya Zeeland har ett  nummer och merparten också ett namn. Vi har åkt över massor av broar! Undrar hur många som finns i hela landet.