Kamminke - Stolpe - Anklam - Friedland - Neubrandenburg

 Gårdagens etapp gick till många vackra orter.

Natten tills igår regnade det och blåste, men på morgonen hade blåsten mojnat och vi kunde se lite blått på himlen.

Vi svängde in på en väg mot slottet Stolpe. Standarden var sådär med gjutna hjulspår.

Det kunde bli sämre,

men som tur var inte så länge. Vildginsten lyste fint på sidorna av vägen.

Slottet var stängt för upprustning, men vi tittade utifrån och på en informationstavla.

Så såg det ut 1949 och

och 1989. En hel del har hänt sen dess.

I en damm på andra sidan vägen kväkte paddor och vackert målade grisar balanserade på en planka. Olika konstnärer har målat de olika grisaarna.

Vi fortsatte från slottet på en bättre väg.

Så småningom lämnade vi ön Usedon och

for över ett vattensjukt och fågelrikt område.

Nästa stopp blev på en gratisparkering nära gångbron in till centrum. Koordinaterna dit var: N 53° 51' 37,46''  E 13° 41' 23,17''. Några husbilar hade stått där ett tag kunde vis se. 

Himlen var grå, så vi tog på regnjackorna.

Från gångbron kunde vi se andra husbilar på andra parkeringar.

Rosenhacktorn blommade vackert på träd upp mot centrum.

Nikolajkyrkan höll på att rustas. Den ska så småningom få en spira på tornet.

Das Steintor var en del av försvarsanläggningen. Det återstår inte så mycket mer. Tornet är 32 m högt och är ett museum, som var stängt. Vi vandrade runt i staden och for sen vidare.

Utanför stan hade det varit en Trabant-träff över helgen. Några bilar såg vi på håll.

Vid Friedland tittade vi på mera delar av ringmur och försvarstorn.

Senare passerade vi det här färggranna och informativa huset. En härlig kontrast på alla gamla hus vi tittat på tidigare under dagen.

Vi kom till Neubrandenburg och stannade på en parkering nära den här porten/försvarstornet i ringmuren runt gamla stan. Ringmuren är sen 30-åriga krigets dagar.

Kyrkan är restaurerad efter 2:a världskriget och används nu som konsertlokal.

Det finns många Wiekhaus av korsvirke i i stadsmuren. Några används av företag som reklamplatser tror jag och någon är omgjord till restaurang med uteservering.

Det finns inte så många gamla korsvirkeshus kvar, då många förstörts under krig.

Efter att gått runt stadsmuren och också gjort några gator in mot centrum, återvände vi till Ellen. Vi for med henne till småbåtshamnen och ställplatsen där. Koordinaterna till ställplatsenn i Neuburger är: N 53° 32' 15,43''  E 13° 15' 20,84''. Det kostar 15€/natt. Servicen är tömning av svartvatten och påfyllnad av färskvatten. I närheten finns ett fik som även serverar smårätter och öl.

Greifswald - Peenemünde - Kamminke, Tyskland nära polska gränsen

 

Dagens etapp.

Det regnade i natt, men i morse strålade åter solen. Vi sov gott på parkeringen vid Greifswald. Det var lugnt hela natten.

Resan gick vidare österut på mindre vägar. En del hus var väldigt vägnära.

Här hade man för säkerhet skull satt upp en markör.

Det fanns en del husmålningar och många lyktstolpar! Det blev mindre av den blå himlen.

Vid Wolgast tog vi oss över en klaffbro med pågående underhåll.

På andra sidan bron var det en slänt med blommande vallmo!

Vägen går mot Peenemünde och dess museum.

När vi kom dit kl. 10 visade det sig att museet öppnade först kl 13, så vi bestämde oss för att bara se området utifrån.

Museet och dess område skildrar rymdresans utveckling, som den här forskningsstationen banat väg för sen 1936.

Under andra världskriget tillverkades V1, som var ett aerodynamiskt robotvapen. (Bilden tagen från långt håll.) Inledningsvis var målet London.

Det tillverkades även långdistansrobotar drivna med flytande bränsle, V2, som användes mot London och Antwerpen. (Bild fotad på långt håll med staket och andra hinder för). Efter kriget arbetade den tekniske chefen Wernher von Braun för NASA och blev en av pionjärerna bakom Apollo-raketerna.

Vid hamnen fanns ett mysigt café, men blåsten drev oss vidare mot Ellen.

Vi hade tänkt stå på ställplatsen i anslutning till hamnen och musee-området, men vi valde att fortsätta resan österut.

På ett ställe längs vägen passerade vi de här kraftiga nötkreaturen.

Vid Bansin blommade syrenhäcken vackert!

När vi närmade oss Swinemünde/Swinoujcie, var Ellen för tung, så vi fick göra en extra tur upp i en

vacker blandlövskog.

Höjden under järnvägen var 380 cm, så det gick bra.

Målet var nu fiske-orten Kamminke, med sina vackra hus med vasstak.

Här var husen färggranna.

Ställplatsen ligger vid vägens slut precis vid vattnet. Koordinaterna är: N 53° 52' 3,05''  E 14° 12' 17,49''. Det kostar 15 € för 24 timmar. Servicen är papperskorgar och 

närheten till fiskrökeri och restaurang. Väl värd att pröva!

En av de lokala fiskarna som pysslar med sitt nät. 

Det har kommit några regnskurar och det blåser fortfarande, så vi kommer nog sova gott!