Vår resa fortsatte norrut från Westerqvarn och tanken var att vi skulle stanna i Ängelsberg, för det är rätt många år sen vi var där senast. Nu blev det inte så, då parkeringen var fylld av personbilar, så istället fortsatte vi mot Sala.
Det dröjde inte länge förrän vi kom till ett märkligt landskap. Det var här den stora skogsbranden härjade för ett år sedan. Måste ha varit hemskt för dem som var i det röda huset och för dem som förlorade sin egendom.
Det låg massor med timmertravar med eldskadade träd. Träden har fällts för att inte bli dödsfällor vid blåst. Som du ser är det förbjudet att stanna utefter vägen.
Det fanns några parkeringsfickor i anslutning till skogsvägar, som det åtminstone så här på söndagen var möjligt att parkera på. Så gjorde vi och en hel del andra trafikanter. Vi följde en körväg. Det är ändå otroligt hur fort marken återhämtar sig. Här blommar rallarros och en del lövsly har kommit upp i form av rotskott.
Ett bränt träd, men det lyser grönt i rotänden! Landskapet är väldigt stenigt och kargt. Kan verkligen förstå att det var svårsläckt och att vindarna kom åt att föra elden framåt.
Några svampar och mossa har också kommit igen.
När vi kom tillbaka till bilen åt vi lunch innan vi fortsatte.
Det är verkligen ett stort område som eldhärjats!
När vi kom ut på väg 256 mot Sala såg landskapet ut så här med de röda husen. Det är så det ska vara!
Det är vackert med de öppna landskapet med skog i bakgrunden!
Vi åkte in i Sala och stannade på en parkeringsplats med koordinaterna: N 59° 55' 21,3'' E 16° 35' 49,7''
Vi tog en promenad genom parken in till stan. Jag passade på att fota några fina rosor, som doftade gott.
Det var en del mysiga gamla kvarter. Vi har aldrig gått i stan tidigare, bara besökt silvergruvan och rastplatsen vid genomfartsvägen.
Vid ett bostadsområde träffade vi på de här skrotskulpturerna.
Först trodde vi det fanns någon konsthall eller liknande, men vi träffade inte på något sådant, så de var nog en lokal utsmyckning.
Fler Helgbilder kan du se hos Marit.
