Blankaholm - Öland

 Dagens etapp.

Vi lämnade Blankaholm efter ha tagit en förmiddagspromenad och gjorde snabbt en avstickare från rutten ner till Solstadström. En vacker sjönära väg!

Vi gjorde kaffepaus i Fårbo, men det blev inga foton på nerresan, då solen lyste in i vindrutan. Första stopp på Öland blev Station Linné. Där blev det en del foton. Jag tror det här är en Johannesnycklar.

Det här vet jag att det är en Krutbrännare.

Teveronika fanns också vid stigen

liksom humleblomster 

och en smörblomma i närbild,

och så mera nycklar.

Nästa stopp blev i Eriksöre där vi såg Adam&

Eva. Den gula, Eva, missade vi förra året.

Det är mängder av vackra orkidéer 

och en hel del väderkvarnar.

Efter ytterligare stopp kom vi till Degerhamn, där vi stannade och åt lunch. Här var det ställplats tidigare, men nu får man bara stanna här mellan 6.00 - 18.00.

Vi gick en slinga runt i samhället och då blev det fokus på alla väldoftande syrener!

På återvägen till Ellen gick vi utefter stranden.

Vi åkte sen vidare ut på Stora Alvaret.

Förutom olika slags nycklar finns här

smultronblommor

och två grupper av klockhyasinter.

De senare var en överraskning.

Från Bryley i Lorraine, Frankrike till Völklinger i Saarland, Tyskland

 Dagens etapp, 230415, på mindre vägar men också en del motorväg.

Lennart har sammanställt våra dagsetapper i Frankrike, som du ser på kartan ovan. De flsta vägarna var nya upplevelser för oss. 

I morse vaknade jag vid 7-tiden att det smattrade på taket, det regnade! Vid 9.30 upphörde regnet och sen har vi t.o.m. sett blå himmel. Här passerade vi floden Mosel, som startar någonstans i Frankrike.

Vyerna var storslagna utefter vägen, även om molnen förtog en del.

När vi körde igenom den här allén, började vi se lite blått

och det gröna blev intensivt!

Motorväg och solens speglingar gör att det ofta inte blir så många kort, men här blev ett antal kyltorn förgrund till den blå himlen.

Vi svängde av från motorvägen och tog oss över gränsen till Tyskland vid Lauterbach

och åter började vi se hus med färg!

Lennart rattade till ett UNESCO's Världsarv, ett gammalt stålverk,

och parkerade på dess ställplatsen med koordinaterna N 49° 14' 48.00''  E 6° 50' 43.78'' Platsen är gratis och det finns möjlighet att tömma svartvatten för 1 € och fylla dricksvatten mot en viss kostnad. Tunna för hushållsavfall finns.

Völklinger Järnverk drevs fram till 1986 och blev ett Världsarv 1994. Vi började titta i ett pumphus. Där var också en häftig utställning/installationer av Julian Rosefeldt!

Sen gick vi över gatan och tog oss runt i övriga stålverket. Solen gjorde vackra skuggspel.

Vi var utrustade med hårnät, som skydd för hjälmen, och hjälm till skydd för våra huvuden!

Det fanns konst utplacerade i många rum.

 Gångarna blev i sig konstverk!

Det fanns hiss, så jag kunde hänga med Lennart uppåt. De här hängande vagnarna kom med malm och kol.

Jag tog inte in så mycket av tillverkningsprocessen, utan såg mer stället som ett konstverk. 

Jag kunde ändå ana hettan, bullret, ångan och dammet, som ingick i arbetarnas dagliga slit.

Rosten angriper rör och balkar

så jag kan undra hur länge platsen kommer att vara tillgänglig.

Naturen återtar/ återkommer på oväntade platser.

Här var det mark-kontakt, så lättare att förstå.

Rören av olika slag, gjorde sig fint!

Det gjorde även "transporthissen", för kol- och malmvagnarna. Där blev det också många vackra skuggor.

På utvägen passerade vi en gavel med 1920-talets dekadens.

Innan utgången fanns en Biergarten och där släkte vi törsten 

med var sin färsköl.

Både Lennart och jag var mycket nöjda med de timmar vi ägnade åt stålverket och utställningarna! Vi rekommenderar varmt ett besök här, inträde 17 €/person.

 

Från Mação till Évora

 Dagens etapp följde först väg N 3 och sen blev det den större vägen IP 2.

Den gångna natten var varm, 20,5 grader som lägst ute och varmare inne trots att fläkten gick hela natten. Det var soldis, Calima idag också, men något mindre än igår. Här åkte vi över en flod, där solen gjorde vackra speglingar.

Skogsvyerna nådde också längre,

åt olika håll.

Här är ett exempel på att man försöker ersätta eukalyptusen mot andra mer eldtåliga träd. Vet inte vad det är för sorts träd, men mer grå silvriga i färgen.

Det blev lite väntetid i en by när drickabilen lossade och sen backade  undan.

Vi kom ut på den större vägen IP 2 och så bar det utför och

över kraftverksväggen till dammen vid Rio Terjo.

När vi kom över på andra sidan såg vi dammen.

Sen gick det uppåt till en platå på ungefär 295 m ö h. Där började korkekarna visa sig, men

också stora rundade stenar.

Pinjeträdens bollar fanns här också, om än inte så tätt.

Byar och större  orter passerade vi,

liksom vinstockar på rad efter rad!

Orterna finns efter bergsluttningarna. Tidigare åkte vi bland kraftledningsstolparna!

Från kargare område kom vi ned

något grönare och bördigare område. Här var det stora ytor och större gårdar.

Vid Estremoz stannade vi och handlade. I fall du inte är van att handla kanin, så tog jag ett foto på några sådana vid charkdisken.

Staden har förstås ringmur med borg och torn!

Och söder om staden finns mängder med vingårdar. Adega stod både här och där, men vi susade förbi.

Évora Monte hade också en borg, som vi såg på håll.

Dagens höjdpunkt närmade sig, när vi såg akvedukten, staden Évora. Den finns med på UNESCO's världsarvslista.

Vi åkte till en parkering för husbilar och så gick vi in i staden. Senast vi var här var 130307, men då stod vi på ett annat ställe.

Det här var en ny ingång. Vi kom  inte ihåg att det var så mycket uppför,

det var heller inte 30 grader varmt då!

Vi kom upp till torget

Riksbankslokaler mitt emot.

Vi passerade en annorlunda korkek,

när vi fortsatte turistfällan uppåt

till de romerska resterna, kyrkan och

de vackra marmorstenarna med källvattnet. Här uppifrån var det fin utsikt över staden.

Katedralens torn sticker upp ovanför bibloteket.

Vi tog en annan väg ner igen och jag kikade in på en av gårdarna.

Det blev förstås ett kaffe-stopp och idag testade vi Queijadas de Évora. God men inte så som Pasteis de Nata.

Vi gick tillbaka till husbilen Ellen och satt ute i skuggan av henne!

Parkeringen för husbilar har koordinaterna:  N 38° 33' 48,55  V 7° 55' 0,40''.  Det kostar inget att stå här. Finns tömning av grå- och svartvatten. Det ska finnas vatten, men det fungerar inte nu. Det tar ca 20 min att gå in till centrum härifrån.