Från Casfreires till Coimbra

 

Dagens etapp innehöll en del höjdskillnader och kurvor. 

Vi startade från Casfreires och for M 581 söderut. Det blev genom en del små byar. Himlen var gråblå, då vi fått med en del av Calima-vindarna  Det är varmt, 25 - 30 grader, men disigt.

Vi såg också byar på håll omgivna av skog. Det fanns barrträd, men också en hel del eukalyptusträd.

Innan Viseu körde vi in på IP5. Där gick det uppför i bland men mest utför. Vid den här dammen tog vi kaffepaus.

Vägarna bytte namn, som jag missade, men här åker vi över floden Rio Mondego. Här var berget annorlunda mot tidigare.

Så småningom åkte vi in på väg R 110 och följde floden. Här rundade vi en by, vi definitivt inte kunde köra igenom.

På ett ställe mötte vi två ridande poliser.

Husen var vägnära och klängde sig mot berget eller den branta dalgången.

Skogsklädda kullar. Det hade tidigare skett en del ras och bitvis höll man på att restaurera vägen.

Småbyar avlöste skog och 

så fortsatte det.

Stenekar fanns också vid vägkanten.

Här byggs en stödmur. Den här vägen fortsatt vi ända fram till Parque Campisimo de Coimbra, som vi stannade på. Den finns med på ACSI kortet. Vi åt en sen, men snabb lunch innan vi gick till busshållplatsen utanför receptionen och tog buss 38 till centrum. Kostnaden var 1,6 €/person och enkel resa.

När vi kom av bussen blev det här första kortet i Coimbra. Se huset i bakgrunden med texten "Hästens Sleep Spa"!

Coimbra är en gammal stad med mycket spännande att titta på.

Om inte hela gamla stan är med på UNESCO's världsarvslista, så är det i alla fall en massa sådana här skyltar uppsatta. Jag går inte in på historian, utan den får du söka på nätet.

Vi gick runt i staden och en hel del uppför. 

Jag klarar inte trapporna, så det blev en längre kringgående uppåtpromenad. Här hade vi kommit upp till rester av  muren. Jag trodde det var en kyrka med kloster, men Lennart uppmärksammade mig på taggtråd och vakter, så det var nog stadens fängelse.

Muren med portarna var ändå vacker

och ledde upp mot universitetsområdet. Vi fortsatte inte upp. Värmen gjorde att vi tog beslutet att gå in i skuggan

i botaniska trädgården i stället.

Där var många vackra och ovanliga växter, men det vi uppskattade mest var bambuskogen, som gav svalka!

När vi kom ut ur botaniska trädgården, kom vi rakt på en gammal spårvagn och ett spårvagnsmuseum.

Vi tog oss snabbt tillbaka till vår startpunkt med gågatan och torget med alla caféer och restauranger.

Där blev det gott starkt kaffe med var sin vaniljbakelse, Pastel de Nata. Mums!

Efter en skön vilopaus under parasollen blev det buss tillbaka till Ellen på campingen. 

Fortsättning på gårdagens inlägg

Vi sov gott på Bosvedjans parkering i Sundsvall och sen tog vi en morgonpromenad i omgivningen, innan vi sa hej då till Birgitta och Göran.

Vi for E 4  norrut. Här passerade vi Transportstyrelsens runda hus i Härnösand.

Här passerade vi Ångermanälven och

Högakusten bron. Där gjorde vi ett längre stopp, då vi njöt av solen, samt åt lunch.

Ångermanälven åt ett annat håll. Verkligen en bred och mäktig älv!

Färden gick vidare längs E4, men vi svängde av ut mot Häggvik och då passerade vi den här sjön. Det var en till ochfrån moln på himlen, men solen dominerade.

Färden gick till Mannaminne. Konstnären Anders Åberg och hans hustru Barbro började bygga upp stället på 80-talet tillsammans med konstnärsvännerna Lisa Carlsson och Dag Wallin. Tanken var ett café,  som skulle bli samlingspunkt för bygden, med konst, konsthantverk och musik. Mannaminne växte, i sammarbete med många konstnärer och snickare till ett allkonstverk.

Här finns teknikhus med ångpannor och gamla bilar till mötet med ett draken-plan i naturen.

Ett 50-tal hus i olika former från när och fjärran eller byggda på plats. Alla var fyllda med olika innehåll.

Där fanns också en spårvagn från Norrköping och tåg.

Dragspelets hus var i form av ett skepp.  Träskulpturen, dragspelet, där bälgen var en himmel över en sittsoffa till andra delen av dragspelet! I bottenvåningen var många dragspel samlade, liksom historien över många svenska dragspelare, de flesta okända för mig.

En stor hand och i bakgrunden tavlor som visar Anders Åbergs fantastiska konst.

Hus fanns ofta med i hans konst.

Djupet, många bottnar, finns där

I ett annat hus satt den här mannen.

Norska stavkyrkor inspirerade till att bygga den här lilla kyrkan

med vackert snidat altare och predikstol

samt snedställda bänkrader, där tio Guds ord prydde bänkgavlarna. Texten var förstås på norska!

Den stora fiolen! Ja, det finns massor att titta på och

ställen att meditera och smälta alla intryck. Ofta finns ställningstaganden i konsten eller föremålen som är samlade. Ett exempel är Speer-stenen, som skulle ingå i ett monument, som Hitler skulle bygga över tappra tyska soldater. Stenarna blev liggande i Bohuslän och en av dessa här på Mannaminne, för att minnas.

Vi åkte tillbaka mot E4, men nu en annan väg och då passerade vi den här vackra vyn.

När vi kom till Skuleberget, svängde vi in och här parkerade vi för natten. Koordinaterna hit: N 63° 4' 12,3''  E 18° 19' 53,8''.

Där blev det skönt i kvällssolen.

Jag avslutar med en bild av vår husbilsblomma.

Venedig, del 4

Fredagen den 19 maj gick vi åt andra hållet i Venedig. Då tittade vi på en del byggnader, som kyrkor t.ex. Basilica di S. Maria Gloriosa dei Frari, när vi vandrade genom staden.

Museer fanns det också gott om. Leonardo da Vinci museet gick vi förbi.

Ytterligare en kyrka, San Nicolada, med grekisk inspiration.

Så småningom kom vi till Rio Nuovo.

Vi gick över till busstationen, dit vi kom och såg spårvagnen, som rullade fram på en skena.

Vi följde Canal Grande en bit på återvägen. Här närmade vi oss järnvägsstationen.

Lite längre fram blev det glasspaus. Glassen smälte snabbt och lämnade droppmärken efter sig.

Nästa ställe vi vilade benen, var i den här kyrkan, som var utställningslokal. Här var en en labyrint utlagd med stora rosenkvarts-stenar, som man kunde gå i. Här upplevde vi en meditativ stillhet och vila.

Vi blev mer på alerten när vi gick in i  Palazzo Mora. Här njöt vi av Andrew Rogers skapelser!

Inne i palatset fanns mycket vacker och spännande konst. Rene Rietmeyer, Nederländerna har skapat tavlorna. Spiralen var en vacker kontrast till dem.

Det här tyckte jag var en underbar tavla av Laina Hadengue från Frankrike.

Här är en annan talande skapelse av henne! Miljön verkar vara ett av hennes teman.

Det fanns också stora broderade, fantastiska tavlor!

Fåtöljen kan se vacker och skön ut, men jag skulle passa mig för att sitta i en enorm stålborste.

Innan Rialtobron, passerade vi det här torget med solur.

Bara ett kvarter från hotellet stannade vi på trevliga Bussola Cocktail Lab. Så klart vi testade Spritz Veneziano i två varianter, jag med Campari och Lennart med Aperol. Mycket läskande och gott!