Överraskningarnas man

I går kväll fick jag reda på att vi skulle lämna hotellet 10.30 idag, då det var utcheckningstid. Det gjorde vi och tog kanalbåten/kanalbussen förbi hållplatsen till buss-stationen och gick av vid nästa  såg jag fartyg! Vi ska ut på en kryssning, men fortfarande vet jag inte vart!
Kan bli dåligt med blogginlägg under en tid.

Internationella konstbienalen

När vi slog upp luckorna och tittade ut från vår lilla balkong hade vi en fin utsikt över båttrafiken på kanalen.

Vi tog oss till Marcusplatsen och tittade på katedralen och Dodgepalatset utifrån. Långa köer av turister gjorde att vi valde gå vidare längs kajen. Solen lyste på oss riktigt skönt!

Vi närmade oss stadsdelen Arsenalen och den 57:e Internationella konstbienalen.
Det här är min andra bienal i Venedig, min första var 1966 med mina föräldrar!

Vi gick runt i de flesta paviljonger. Det fanns ett stort utbud av olika konstinriktningar, mycket filmer och installationer samt musik. Vi var många timmar här, men det var skönt att vara en del inomhus, då det blev rejält varmt i solen.

På hemvägen gick vi förbi gamla militärområdet och vidare på små gränder och över små broar. Vi fick se och uppleva många fina miljöer. När kvällen kom och vi varit ute och ätit en god middag, hade jag gått 20600 steg!

Venedig

På eftermiddagen i går packade vi in resväskorna i personbilen och Lennart styrde till Skavsta, Stockholm syd. När vi checkade in fick jag reda på att slutmålet var Treviso. Flygresan gick bra och se blev det buss till utkanten av Venedig. Här väntade vi på båtbussen.

Vi hoppade av vid Rialtobron och promenerade till det gamla och romantiska hotellet Al Vagon.

Sen vi installerat oss på hotellet tog vi en nattpromenad ner till Rialtobron för att snabbt komma in i atmosfären.

Efter en god natts sömn vaknade vi av kyrkklockor ock båttrafik på kanalen . Nu ska vi ut och se stan i dagsljus!

Sammanfattning av vår höstresa 2015

Jaa, så ser vår höstresa ut, när den komprimeras till en kartbild. Vi reste 477 mil under tiden 150813 - 0920 och många av milen gick på mindre vägar. Mycket foton blev tagna. Jag gick igenom och sorterade kort i stort sett varje kväll, men ändå hade jag med ca 2000 nya foton hem.

Vi upplevde många fina vyer i skördetid. Den här fotade vi på utresan på Rügen. Vi fortsatte österut

och upplevde fina små städer. Greifswald blev en favorit. Sen fortsatte vi söderut, inte så långt från polska gränsen.

Vi hittade många intressanta företeelser, bl.a. ett Schiffshebenwerk.

Gränsfloden Oder hade vi inte träffat på tidigare.

Lübbenau med sitt nät av kanaler hade vi tangerat tidigare, men inte ägnat någon tid. Det gjorde vi nu.

Gränsstaden Zittau var en trevlig överraskning och inte minst smalspåret med sin ånglokstrafik.

Vi fortsatte in i Tjeckien och tittade på en del kyrkor, några fanns med på UNESCO´s världsarvslista.

Staden Telc var en annan favorit, som också hade UNESCO status.

I Österrike blev förstås floden Donau förevigad.

Alplandskapet är otroligt. Några dagar gick molnen lågt och vi fick någon regnskur, men vi hade varmt och de flesta regnskurar av de som kom, kom nattetid.

Smala vägar och kurvor testade vi på många ställen. Lennarts paroll var "finns inga skyltar om begränsningar, så är det inga". Jag var skeptisk ett antal gånger.

Vi hittade många trevliga ställplatser, en del i kombination med ett värdshus.

Vi fick chans att pröva lokala ölsorter

och olika lunchrätter, som här kryddig korv förstärkt med senap och riven pepparrot!

Ljubljana och Slovenien var en mycket trevlig överraskning.

Tågturen in i Postojna grottan var en höjdpunkt, långt under markplan!

Kroatien med Crikvenica och det vackert blå Adriatiska havet var en fantastisk vändpunkt på vår resa.

Till middagsavdelningen, hörde färsk tonfisk till en av favoriterna!

En hel del blommor har också fastnat på fotona. Här är det Nerium

På återresan åkte vi mindre vägar norrut och passerade genom italienska byar.

På väg  upp genom Pölckenpasset blev det en hel del hårnålskurvor.

Så var vi inne i vackra Österrike igen!

Krimmler Fälle, Europas högsta vattenfall med sina 380 meters fallhöjd, var en utmaning.

Gerlos Alpenstrasse på väg ner mot Zillertal och Zell am Ziller var också hissnande, både i bråddjup och vackra vyer!

Vallfartsorten Altötting var en positiv överraskning både vad gäller kyrkor och

inte minst mat!

Vi hade inte planerat att vara med på någon "oktoberfest", men så blev det!!

Vi har också passat på att smaka en del lokala bakverk under resans gång.

I Lütsen friskade vi upp historiakunskaperna!

I Wörlitz fortsatte vi det rojalistiska inslaget, som också en del på UNESCO´s världsarvslista.

Så småningom kom vi upp till Stralsund och mästerverken i gamla stan.

Väl åter i Sverige tätnade molnen, men vi fick en bra hemresa.

Vi har ätit och druckit gott under resan, men vi har också gått mycket varje dag. Målet har varit minst 10000 steg/dag och många dagar har vi överskridit målet med råge! Trots det, så kan man inte fortsätta stoppa i sig som vi, för då växer man i färdriktningen. Både Lennart och jag har ökat 1 kg var under resan, så nu har vi startat med 6:1 igen.

Tarcento, Italien - Rosental, Österrike

I morse tog vi en promenad efter floden och sen genom stan. Det var marknad, så jag ville förstås titta en stund. Åter vid Ellen blev det en stunds prat med våra nya husbilsvänner  Marie och Uffe och se tog vi sikte mot Österrike.

 Vi åkte väg SS 13 och SS52 mot Plöckenpasset.

Vi fikade utefter vägen och hade en vacker utsikt.

Vid Timau på 820 m.ö.h. var det vägarbete. De förstärkte vägkanten och la på ny asfalt.

Begränsningarna på vägen var att lastbilarna inte fick ha släp och höjdbegränsningen var 3, 8 meter.

Det fanns en del skydd mot jord- och snöskred.

Lutningen upp till passet var 11%. När jag såg de här vindlingarna framför oss, sög det till i magen och jag koncentrerade mig på kameran. Det var de här utbyggda kurvorna, som ser ut som en tunnel, som var begränsade till 3,8 meters höjd.

En kraftig konstruktion.

Uppe på toppen av passet och vid gränsen till Österrike, var vi på 1361 m.ö.h. Här tog vi en paus.

Vi hörde ett jättemuller genom tunneln från Österrike. En kille hade stannat sin HD och låg på vägen och filmade ett jättegäng med HD-kompisar.

Efter ett tag var det över 100 motorcyklister, som väntade in eftersläntarna, så att de i samlad tropp åkte mot Italien. Vi var glada att vi nått toppen och slapp att möta alla motorcyklister. Det var ett mäktigt gäng!

De verkade komma från olika klubbar med tanke på de olika märkena på västar och jackor.

Någon packade bara väsentligheter! Det var också ett mäktigt muller de åstadkom, då de gav sig iväg! Kul att ha sett dem. Det måste vara någon typ av HD-träff i Italien, för vi har säkert sett 500 motorcyklar idag.

Vi tog en kort promenad utefter strada romana. Det blev en kort tur, för vägen var både dålig och brant, men framförallt var det brant nedåt. Puh!!

På österrikiska sidan var vägen till en början sämre än på den italienska. Här passerar vi Elisabeth-See. Där stod många och fiskade. Här betecknas vägen B 110.

Vi mötte en timmerbil och den fick väl vända vid gränsstationen.

När vi kom till Oberdrauburg tog vi lunchuppehåll. Det blev en wienersnitzel på Gailbergerhofs uteserveringen tillsammans med alkoholfri öl. Bägge och kanske främst jag, behövde pusta ut ett tag efter det passet. Det blev också en promenad och så fortsatte vi väg B 100.

Det är boskapsskötsel i dalgångarna och på de sluttande fälten. Fodermajsen börjar vara redo att skördas.

Vi åkte förbi ett lite annorlunda hus, även om det blev en del solreflexer via sidorutan också.

Annarss gillar jag den här typen av hus.

Vägen fortsatte uppåt och vi hade planerat stanna på den här platsen, men när vi kom dit var platsen och vägen borta. Tydligen hade vägen rast för några år sen och ersatts av en ny och fin väg, som inte var helt i ordning med räcken ännu. Vi fortsatte alltså uppåt igen, nu mot Feldertauer tunneln.

Innan tunneln var en betalstation och det kostade 10 € att åka igenom tunneln.

Tunneln var 5282 meter lång och vi stannade precis utanför tunneln. Då var vi på 1632 m.ö.h. Klar och frisk luft! Snön ligger kvar på topparna. Efter en fikapus fortsatte vi.

Här passerar vi en bonde som hämtade hem sina kor.

I Mittersill var det mängder med bilar och där började en ölfest i kväll. Inte en chans att hitta parkering för Ellen där inte.

Vi fortsatte och passerade under en gondol. Här är mycket vandringsleder och säkert många skidnedfarter vintertid.

Vi fortsatte ett stycke till genom den vackra dalgången och såg husbilar på en höjd. Vi svängde av vid Rosental och tog oss upp till

a

Gasthof Friedburg. Här kan man stå för 10€/ natt eller bli deras gäst och äta något hos dem och då betalar man för det vi äter och dricker. Så klart vi åt!

Vi har tillgång till vatten, tömning och wi-fi.

Koordinaterna hit är: N 47° 14' 19,7''  E 12° 14' 28,0''

Utsikten från vår plats nr 5, var vidunderlig!