Vånga hembygdsgård

 

I söndags pågick Östgötadagarna och vi valde vi att åka till Vånga hembygdsgård. 

Vid  brygghuset tog Gunnel emot oss i sin vackra Vångadräkt.

Förr i tiden användes brygghuset till mycket bl.a. till att brygga öl, tvätta kläder, slakta och förstås att tvätta sig själva! Gunnel pratade en del om vridmaskinen och om de fina tunnorna i bakgrunden.

Vi gick sen upp till storstugan och till övervåningen där en kronbruds klänning visades. Klänningen avbildades 1846 i Restad av folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. En tolkning av Vångabrudens klänning har sytts upp av Folkungagillet i Linköping och var utlånad till hembygdsgården. Mycket annorlunda än andra dräkter!

På nedre botten var ett bord dukat och där fanns min mormors sammetsask med mässingbeslag. Där hade hon sina käraste ägodelar. Det var mammas önskemål att asken skulle till hembygdsgården, när hon slutade sina dagar.

Smedjan från Horksäter var öppen. 

I augusti 2012 var mamma Asta med och satt utanför smedjan. Hon berättade då att hon som barn på tidigt 1920-tal, satt på tröskeln och såg på när "farbror Olle" smidde olika saker på hennes mormors gård.

En vacker dag, där de röda husen gjorde sig vackert mot den blå himlen.

I ett annat hus satt kvinnor och spann och vävde. Dräkten som spinnerskan har är en vardagsdräkt från Vånga.

Vi tittade runt i de olika husen och på de olika aktiviteterna. Vi blev förstås också kaffesugna och lät oss väl smaka. Jag träffade två gamla bekanta, som jag inte träffat på många år. Det var kul!

Jag körde sen vidare mot Grensholmen, här ladugården. 

Vi parkerade och gick ned till sjön Roxen. När jag var liten var det en badplats här. Det fanns också en kiosk, som hade lite godis och glass.

Lite längre fram skymtade vi Åls borgsruin, men vi gick upp dit utan vände tillbaka

förbi en vacker grind och upp till bilen.

Sen for vi genom den vackra lindallén mot Skärblacka och Norrköping.

Per 40 år

I går tog vi Husbilen Ellen till Linköping och gratulerade sonen, som fyllde 40 år. Vi hade en otrolig tur med vädret, så vi kunde sitta ute och fika. Vi fick hålla avstånd, men kunde ändå träffas. Han har delat upp firandet på olika omgångar. I går var det syster Anna med familj, vi samt Gunnel, som firade med Per och hans familj.

Jag har under de senaste månaderna ägnat massor med tid åt att att gå igenom album, skanna foton och sammanställa en fotobok på 100 sidor, som i ord och bild visar hans första 40 år i stora drag. Han blev glad över den, så det  det var värt allt jobb!

Det frodas i trädgården. Doftpionerna är på väg spricka ut.

Gräslöken är kraftig och blommar rikligt. Gör sig fint i rabatten, liksom

månadssmultronen.

Det mest spännande var ändå en trädgårdsvariant av åkerbär, som A-S planterat som marktäckare runt om de amerikanska blåbären. De behöver samma jordmån/surhetsgrad.

Tanken var att vi bara skulle vara med på fika, men det fina vädret gjorde att vi kunde fortsätta sitta ute och fick vara med på grill-kväll, där Per grillade olika korvar, bl.a. hemgjord fläskkorv. Det smakade bra till hemgjord potatissallad, grillad majs och sparris och andra godsaker.
När det blev svalare tackade vi för oss och for vidare

till Vånga via bron över Motala Ström och

förbi våtmarkerna vid Grensholmen, innan vi parkerade Ellen på vår egen favoritplats.

På förmiddagen idag tog vi en promenad till Trälsäter och såg på när Janne stränglade torrt hö, som senare samlades ihop till balar,

en variant på traktorägg!

Nyponrosorna sprider en fin doft!

Promenad till Grensholmens våtmarker

I går förmiddag packade vi en ryggsäck med fika och en vattenflaska och så gick vi till vägen mellan Skärblacka och Grensholmen. När vi kom till Trälsäter såg vi den här gamla gjutna vägskylten, en skylt från före högeromläggningen 1967. Solljuset lät hela bilden gå i ett gulgrönt ljus.
Jag grämde mig stort åt att systemkameran blev kvar hemma.

Jag vände mobilen mot Trälsäter, där mangårdsbyggnaden skymtar i grönskan.
BP, den här vägen leder till Anki!

Vi fortsatte vidare ner mot Grensholmsvägen. Då kom nya minnen. I den här hagen åkte jag skidor några gånger när pappa och mamma hjälpte till med att kvista och barka träd en bit bort, för att få ihop extra pengar, så de kunde bygga hus i Skärblacka. Jag tror jag var 7-8 år. Jag tyckte det var en stor backe med en del gupp. Nu ser det inte ut att vara mycket till backe.

När jag var barn var det odlad mark här och då fungerade det stora diket, vattengraven, liksom pumpstationen vid utloppet till Roxen. Marken blev sämre och sämre och den övergavs även som hagmark. Grenholmen fick pengar för att återställa området till våtmark och det skedde för ca 10 år sen. Först var det som om hagmarken blev sjöar, men numera är det igenväxta sjöar med mycket fågel. Jag önskar jag kunde känna igen fåglarna som hörs, men där har jag en stor brist.

Vid vägkanten hittade vi en fälld björk, som blev en bra sittplats till vår fikastund.

Efter en stunds vila och fågelsång, gick vi tillbaka mot Trälsäter.

Strax efter gränsmarkeringen till Trälsäters gård, låg den här stenen i skogskanten.

Lite längre fram öppnade landskapet upp för den här lyckan! Med alla bergsholmar i de små åkerlapparna, så kan jag förstå varför trakten kallas Vånga bergslag, även om de gruvhål jag känner till ligger mer norr ut.

På återvägen fotade jag nästa gjutna vägskylt, som markerar vägen till Vånga kyrka.

På återvägen skymtade vi Lövnäs. Härifrån har jag många fina minnen. Den här gården ägde min mormors tvillingsyster Elin tillsammans med sin man Kalle. Nu bor en dotterdotter till henne där med sin familj.

Vägen slingrar sig fram, men är ändå mycket uträtad och breddad sen min barndoms 1950-tal. Ormbunkarna växer på berg och vägkanter och ger en skir grönska.

Så var vi tillbaka till Ellen och hade återigen hagmarken framför ögonen.
I går njöt vi av solen.  Jag håller på rensa mina bokhyllor och läste igår ut Doris Lessings bok "En fläkt av stormen" för andra gången, innan boken åker vidare till Erikshjälpen.. Boken håller fortfarande och hon skrev många fina språkliga vändningar. Samtidigt gick minnena till min studietid på Socialhögskolan i Örebro och den vänstervåg med diskussioner på kvällarna som var då.

I dag är det lite mer mulet och något svalare. Men nu ska vi till Gunnel i granngården på distanskaffe!

Grensholmen - Finspång - Norrköping - Linköping - Norrköping

Måndagens resa från Grensholmen till Finspång via tömning i Norrköping.

Efter en skön och svalkande natt i skogen, for vi på morgonen vidare till Grensholmen. Där såg vi en del av deras kor på håll.

Väl i Finspång gick vi till en nybyggd lekpark,

som blev riktigt populär! Det blev inget kort när Noelle släppte händerna, för då hade jag bara koll på henne, inte kameran.

Det fanns bra bord och bänkar, för de som var kaffetörstiga.

Rosor och lavendel blommade fint i en rabatt.

Vackrast av dem alla var en övervintrande morot, som blommade och lyste vackert i kvällsljuset.
Efter en god tacomiddag och prat drog vi oss ut till Ellen.

I tisdags regnade det, men det blev ändå en fin bild på liljan.

Jag pysslade en del med barnen. Det gick riktigt bra för Wincent med nål och tråd,

när Noelle vävde en matta till dockskåpet. Under tiden fick mamma Anna chans att sortera alla lådor och askar med sytillbehör.

Vi gick en runda till närmaste skog och där fann barnen lite blåbär att mumsa på.

En runda i trädgården gav lite vattendroppar på de omogna körsbären.

Katten Persson gillar inte vatten, så han intog en luftig plats på fönsterbrädet. Det har blivit hans favoritplats, så Anna har fått ta bort några blomkrukor. På kvällen åkte vi hem och vädrade lägenheten ordentligt.

Under gårdagen bakade jag tre olika sorters bröd. Jag provade mig fram med olika mjöl som kikärt-, bovete-, ris- och potatismjöl samt fiberhusk mm. Allt blev inte lyckat. Har ännu inte fått riktigt bra surdeg på bovete och rismjöl, men jag hoppas det blir.

På förmiddagen i dag for jag till Linköping och lekte med barnen medan pappa Per byggde ett plan för att ställa vattentunnor, så de kan bevattna trädgårdslanden. Mamma Ann-Sofi var upptagen med annat.

Där växte det också så det knakar.

Koriandern hade en skir och vacker blomma.