Mertola - Mina de São Domingos

Vi fortsatte resan på väg N 265 från Mertola till Mina de São Domingos. Vi befinner oss inom nationalparken tills vi kommer till gruvorten.

I dag har det varit strålande sol hela dagen, men det var lite disigt på morgonen, när vi åkte genom det storslagna landskapet med sina böljande kullar.

Det är ett kargt landskap,men här är relativt nyplanterad pinje.

Det är bara 17 km mellan orterna, så resan gick fort. Vi tömde och fyllde på Ellen vid tvättinrättningen, 2 € för vattnet, och så åkte vi ner till ställplatsen med koordinaterna N 37° 40' 19,2''  V 7° 30' 16,1''. Ställplatsen är gratis. Det fanns många lediga platser när vi kom, men Ellen går inte in på så många platser, för det var träd med grenar. Här träffade vi två nya husbilspar.

Ställplatsen ligger fint vid Barragem da Tapada Grande. Där finns en restaurang, som inte var öppen idag och den nygjorda amfiteatern med utsikt över vattnet. Efter pratstunder gick vi runt i det gamla gruvsamhället.

Gamla arbetarbostäder, som till en del är upprustade. Koppargruvorna i Mina de São Domingos var huvudnäring i trakten under tiden 1858 - 1965. Sen sinade fyndigheten. Ett engelskt företag, Mason & Barry, drev gruvan med järnhand. Gruvarbetarnas familjer fick bo i ett enda fönsterlöst rum. Nu verkar det ha kommit dit en del fönster.

Vi gick förbi den stängda kyrkan och

och fortsatte ner till gruvan, som nu är vattenfylld. Det finns vandringsleder markerade, men vi tog bara en tur i de närmaste omgivningarna.

Verkstäder och andra lokaler har förfallit.

Under gruvdriften, användes den här för att pumpa upp vatten från gruvorna.

Nära den rostiga pumpen växte en hög ljungliknande buske.

Sedan gruvan las ned har befolkningen minskat från ca 6000 invånare till 400. Som mest levde här 15000 personer. Här var ett viktigt industricenter i Europa, kan vara svårt att förstå idag. Nu satsar man bl.a. på turism.

Barragemet i kvällsljus.

Promenader i Mertola

I går kväll regnade det en skur, men fortfarande är himlen väldigt mulen, även om man kan skymta lite blått till och från. Vi tog en promenad upp till rondellen, som vi körde ner i stan ifrån. Djuren som ingår i statyn, är de som jagas här i trakten d.v.s. hjort, vildsvin, harar och fågel.

Därifrån fortsatte vi gå utefter den väg vi kom in i stan. När vi kom till skylten utkikspunkt, knallade vi backen uppför. På toppen var den här byggnaden, som vi såg från borgen igår. Vet inte vad det varit, men vi förstod att frivilliga brandkåren varit med och rustat byggnaden.

Här uppifrån tog jag kort mot borgen och gamla kyrkogården, det vita i förgrunden. Det vita till vänster om borgen är kyrkan. Det bortre vattnet är floden Rio Guadiana. Det är 70 km vattenvägen hit från Vila Real St António.

Åt ett annat håll ser vi mer av det nyare Mertola. Till höger om där lastbilen står parkerad, finns en parkering och en grusplan, där det är marknad ibland. Där stod ett par husbilar parkerade i natt.

Vi gick ner till bron och fortsatte sen en väg utanför muren. Där fanns en stig ner mot vattnet och utefter den stigen växte det någon typ av Lavendel,

men också liljor, sådana som jag sökte i Alcoutim. De har precis börjat slå ut här.

Både här och där växer de här små blåa klockorna, som jag inte vet vad det är. Här har jag zoomat in dem. Mängden gör att det på håll ser riktigt blått ut!

Lite längre fram såg vi en blommande fikonkaktus. Inte så ofta jag sett dem blomma.

När vi kom ner till Rio Guadiana´s strand var där rester av vakttorn.

Det här  huset fick inte plats innanför muren, så man fick göra en stödkonstruktion utanför. Det gick åt väl så mycket byggnadsmaterial till stödkonstruktionen, som till huset. I bågarna under huset trivs duvor! Ett kuttrande, som säkert måste höras in i huset!

Så var vi strax åter vid ställplatsen igen. Då var vi 6 husbilar, men sen har det kommit ytterligare en husbil.

Andra promenaden gick upp till gamla stan och kyrkan. I går var den stängd, men idag var den öppen för besök.

Kyrkan är ovanlig på det sättet att man inte byggt om speciellt mycket sen den moriska epoken - islamsk moské. Här ovan kan man se dörrvalv från den moriska tiden. Man har bara satt trädörrar framför valven.

Takvalven är också typiska för en moské.

Tidigare inlägg från Mertola.

Alcoutim - Mertola

I morse var det gråskalan som gällde! Sen lättade det och så kom molnen tillbaka.

Vi valde åka norrut, genom ett vackert kuperat landskap. Här lämnade vi Algarve och kom in i Alentejo i och med att vi passerade floden Ribeira do Vascão . Vi två tillfällen såg vi någon typ av rapphöns springa över vägen, men jag var inte tillräckligt snabb med kameran. Kunde ändå konstatera att de var mindre än en fasanhona.

Solen tittade fram och belyste de magra markerna. Gul portugisisk klöver och något som påminner om små baldersbrå växer i massor.

Väg N 122 går genom en nationalpark på sexhundra kvadratkilometer, där Mertola ligger i Guidianaflodens dalgång. Vackra böljande kullar avlöser varandra.

Här närmar vi oss Mertola  och vi ser borgen och ringmuren kring staden.

Vi tyckte GPS´ markeringen var via en smal väg, så vi åkte över bron för att kunna göra oss en uppfattning om var ställplatsen var.

Jag zoomade in och där kan man se husbilar nära kaj. Vi vände om och körde gatan, som GPS´n markerade. Koordinaterna är: N 37° 38' 17,5''  V 7° 39' 43,3''.

Vi parkerade och så gav vi oss ut på upptäckarfärd. Det här fotot är taget vid kyrkan och mot brofästet, där det förra fotot togs.

Borgen var stängd, men vi tittade på utgrävningar från bl.a. romartiden. Många folkslag har följt floden Rio Guardiana norrut. Fenicierna grundade en blomstrande inlandshamn. Den nyttjade sen både romare och morer innan det blev kristet.

Vi gick runt innanför murarna på de smala gatorna.

Den här vackra bron körde vi över innan vi kom in i Mertola.

Det är en vacker stad med många fina små hus. I morgon hoppas vi på att solen åter ska dominera!