Rosental, Österrike - Bad Tölz, Tyskland

I dag har vi fortsatt norrut genom ytterligare pass.

I morse vaknade vi till sol och en magisk vy, när dimman lättade. Som lägst hade vi 8° i natt, men då stod vi på ca 950 m.ö.h.

Vi fortsatte väg B 165 och stannade vid Krimmler fallen. Det är Europas högsta vattenfall och femte högsta i världen. Fallhöjden är 380 meter. Här är den lägsta delen av fallet.

Jag rustade mig med stavar och god föresats att nå toppen av fallen. Jackan var på, då berget och vägen upp låg i skugga.

Jag fick ge upp vid 1160 meter höjd, så Lennart fick fortsätta uppåt ensam med kameran. Stigen blev så brant trots s-kurvor, så mitt bäcken klarade inte av stigningen.
Tyvärr går ju djupet i bilden inte riktigt fram, men det är högt.

Det är hastighet på vattnet, med ett rofyllt ljud som följd.

Vattenfallet forsar fram i olika krökar.

Här är en karta på fallet och de olika hållpunkterna där man kan nå fallet.

Efter att ha vilat en stund i Ellen fortsatte vi resan på väg B165, Gerlos Alpenstrasse. Här tittar jag tillbaka på kurvan vi nyss åkt igenom. Världshusen är strategiskt placerade!

Lite högre upp fanns en parkering, där vi kunde stanna. Här syns Krimmler fallen på håll. Solen föll rakt in i kameran, så bilden blev oskarp.

På toppen var en betalstation och det kostade 8,6 € att få åka på vägen. Det blev även en del serpentiner på vägen ner mot Zell am Ziller och Zillerdalen.

Kraftiga elnät följer oss på vägen ner. Här finns många vackra hus, Gasthof och hotell i alla orter efter vägen. Turistnäringen är viktig,

Det är rejäla höjdskillnader

och otroligt vackert!

Där nere ligger Zell am Ziller och då fortsätter vi på väg B169.

Vi kör parallellt med en smalspårig järnväg.

Vi fortsätter sen väg  B 181 och stannar en stund vid Achensee för att äta och ta en promenad. Här är vi åter på väg och nu utefter sjön.

Vi fortsätter över gränsen till Tyskland och kör till vi kommer till den vackra staden Bad Tönz. Här parkerar vi på ställplatsen. Koordinaterna hit är N 47° 45' 47,4''  E 11° 32' 59''

Här finns massor med vackert dekorerade hus och många serveringar att slå sig ned på.

När vi kom tillbaka efter promenaden, tog vi ut stolarna och satte oss vid flodkanten, som många andra.

Tarcento, Italien - Rosental, Österrike

I morse tog vi en promenad efter floden och sen genom stan. Det var marknad, så jag ville förstås titta en stund. Åter vid Ellen blev det en stunds prat med våra nya husbilsvänner  Marie och Uffe och se tog vi sikte mot Österrike.

 Vi åkte väg SS 13 och SS52 mot Plöckenpasset.

Vi fikade utefter vägen och hade en vacker utsikt.

Vid Timau på 820 m.ö.h. var det vägarbete. De förstärkte vägkanten och la på ny asfalt.

Begränsningarna på vägen var att lastbilarna inte fick ha släp och höjdbegränsningen var 3, 8 meter.

Det fanns en del skydd mot jord- och snöskred.

Lutningen upp till passet var 11%. När jag såg de här vindlingarna framför oss, sög det till i magen och jag koncentrerade mig på kameran. Det var de här utbyggda kurvorna, som ser ut som en tunnel, som var begränsade till 3,8 meters höjd.

En kraftig konstruktion.

Uppe på toppen av passet och vid gränsen till Österrike, var vi på 1361 m.ö.h. Här tog vi en paus.

Vi hörde ett jättemuller genom tunneln från Österrike. En kille hade stannat sin HD och låg på vägen och filmade ett jättegäng med HD-kompisar.

Efter ett tag var det över 100 motorcyklister, som väntade in eftersläntarna, så att de i samlad tropp åkte mot Italien. Vi var glada att vi nått toppen och slapp att möta alla motorcyklister. Det var ett mäktigt gäng!

De verkade komma från olika klubbar med tanke på de olika märkena på västar och jackor.

Någon packade bara väsentligheter! Det var också ett mäktigt muller de åstadkom, då de gav sig iväg! Kul att ha sett dem. Det måste vara någon typ av HD-träff i Italien, för vi har säkert sett 500 motorcyklar idag.

Vi tog en kort promenad utefter strada romana. Det blev en kort tur, för vägen var både dålig och brant, men framförallt var det brant nedåt. Puh!!

På österrikiska sidan var vägen till en början sämre än på den italienska. Här passerar vi Elisabeth-See. Där stod många och fiskade. Här betecknas vägen B 110.

Vi mötte en timmerbil och den fick väl vända vid gränsstationen.

När vi kom till Oberdrauburg tog vi lunchuppehåll. Det blev en wienersnitzel på Gailbergerhofs uteserveringen tillsammans med alkoholfri öl. Bägge och kanske främst jag, behövde pusta ut ett tag efter det passet. Det blev också en promenad och så fortsatte vi väg B 100.

Det är boskapsskötsel i dalgångarna och på de sluttande fälten. Fodermajsen börjar vara redo att skördas.

Vi åkte förbi ett lite annorlunda hus, även om det blev en del solreflexer via sidorutan också.

Annarss gillar jag den här typen av hus.

Vägen fortsatte uppåt och vi hade planerat stanna på den här platsen, men när vi kom dit var platsen och vägen borta. Tydligen hade vägen rast för några år sen och ersatts av en ny och fin väg, som inte var helt i ordning med räcken ännu. Vi fortsatte alltså uppåt igen, nu mot Feldertauer tunneln.

Innan tunneln var en betalstation och det kostade 10 € att åka igenom tunneln.

Tunneln var 5282 meter lång och vi stannade precis utanför tunneln. Då var vi på 1632 m.ö.h. Klar och frisk luft! Snön ligger kvar på topparna. Efter en fikapus fortsatte vi.

Här passerar vi en bonde som hämtade hem sina kor.

I Mittersill var det mängder med bilar och där började en ölfest i kväll. Inte en chans att hitta parkering för Ellen där inte.

Vi fortsatte och passerade under en gondol. Här är mycket vandringsleder och säkert många skidnedfarter vintertid.

Vi fortsatte ett stycke till genom den vackra dalgången och såg husbilar på en höjd. Vi svängde av vid Rosental och tog oss upp till

a

Gasthof Friedburg. Här kan man stå för 10€/ natt eller bli deras gäst och äta något hos dem och då betalar man för det vi äter och dricker. Så klart vi åt!

Vi har tillgång till vatten, tömning och wi-fi.

Koordinaterna hit är: N 47° 14' 19,7''  E 12° 14' 28,0''

Utsikten från vår plats nr 5, var vidunderlig!