Utflykt på Gran Canaria

Lördagen den 7 mars hyrde vi en liten personbil, för att få lite nya intryck av ön. Den röda streckan är hur vi åkte.

Vi startade västerut och for GC 200, förbi Molino de Viento, en väg vi åkt många gånger. Solen lyste fint denna vackra dag.

Vi följde den vägen tills vi kom till väg GC 204 och svängde då till Tasartico, en smal

och krokig väg. När vi körde här gick mina tankar till Needles Highway i South Dakota.

Men vägen öppnade upp sig och vi fick en vidunderlig utsikt ner mot La Aldea de San Nicolas de Tolentino.

Ett möte klarade vi av.

Havet visade sig, men det tog längre tid än man tänker sig dit ner.

Vi kom ner till en kullerstensstrand. Strax innan var en camping. Sista biten från byn till havet var en dålig grusväg. Ser du bergakungen och hans profil? Här fikade vi, innan vi tog samma väg upp igen till GC 200, för det finns ju inget alternativ.

Sen åkte vi förbi Aldea och ut till havet vid Play la Aldea. Där blev det en glasspaus innan

vi tog oss upp till Balkongen och fotade mot Teneriffa.

Lennart ville se var avspärrningen tog vid från andra hållet, så vi åkte motorvägen till slut och körde upp på gamla GC 200 från det hållet. På håll kunde jag fota kröken vid den gamla utsiktsplatsen Andén Verde.

Vi körde ned igen och tog motorvägen tillbaka till Aldea. For igenom orten och följde sen GC 210 till Artenara. Här har vi åkt tidigare,så du kanske kommer känna igen något motiv. Även den här vägen är smal och slingrar sig uppåt.

Många olika bergsformationer var det!

Här var det riktigt branta serpentiner uppåt och

på andra sidan kom vi till en damm, med grön och lågt vatten.

På några ställen stack berget ut över vägen.

Vi körde igenom en liten tunnel och långt där framme såg vi El Nublo.

Ytterligare en damm med lågt vattenstånd. Har har man försökt leda ner vatten, men utan synligt resultat.

Ytterligare högre upp träffar vi på ett antal grotthus. De ser ut som vanliga hus i fronten, men husen går in i berget. En del av husen är fortfarande bebodda.

När vi närmar oss Artenara, ser vi var en del bränder härjade i somras. Liljor och gräs kommer snabbt tillbaka medan träden var svarta.

Artenara och den vita Kristusfiguren på bergets topp. Vi svängde in till Restaurante Cueva del Molino,

där vi åt en riktigt god middag.

Vi åkte sen vidare GC15. Där hade också elden löpt amok, men det ser ut som stora fibblor som blommar för fullt nu!

Vi passerade Cruz de Tejeda på vår väg nedåt mot norra delen av ön

Vackert här också, även om molnen kom på den här sidan av bergen.

De här blå skönheterna växte på många ställen utefter vägen.

Senare blev det väg GC 151 och här körde vi igenom La Solana.

Ju närmare vi kom motorvägen mot Las Palmas, ju mörkare blev himlen.
Vi fortsatte motorvägen söderut och gjorde ett uppehåll på IKEA för kaffe .Vi fick med oss ett ett nytt köksbord hem.
Det blev en lång och händelserik dag med massor av nya intryck.

Så här i Corona-tider känns det som om vi verkligen lyckades pricka in vår utflyktshelg!
Sedan midnatt gäller nu hemkarrantän för oss och alla andra på ön och 15 dagar framåt.

Mandelblommor

I söndags förmiddag hyrde vi bil och for norrut på östra sidan av ön. Innan Vecindario körde vi av från motorvägen och åkte en mindre väg förbi Agümes och Ingenio till Telde.
Lennart körde bilen. Det var första chaufförsturen sen olyckan hände, så han var mycket nöjd.

Vi stannade och fikade på ett café i Vecindario. Där var det en hund, som satt och väntade utanför entrén, på att matte eller husse skulle bli redo för att fortsätta promenaden.

Vi passerade en stor getflock utefter vägen. En herde med hund höll koll på dem.

Det blev många fina vyer, samtidigt som vägen snirklade sig fram.

Vi passerade en ryttare till häst.

Från Telde for vi GC 41 in bland bergen.

Vår utflykt var i första hand en tur för att titta på mandelblommor. De var senare i år, så det var mycket knoppar.

Visst är de vackra när man kommer dem nära? De här var de första vi såg

 och då hade vi kommit till Las Vegas.

Där stannade vi och åt en riktigt god lunch på balkongen till Restaurang La Culata II. Vi kom lite tidigt, så vi fick vänta några minuter innan det blev dags för beställning.

Väntan lönade sig, då vi fick in en otroligt god entrecote med pepparsås. Det här stället kan vi rekommendera!

Resan fortsatte uppåt med en fin blå himmel,

vackra vyer och

blommande mandelträd, även om det var mycket knoppar.  Det kommer bli mer blommor om en vecka eller två.

På en del ställen höll man på att rusta vägen, då det hade rasat.

Efter Vega de San Mateo tog vi GC 154 och därefter GC 600 mot El Nublo. Även här var en del vägarbeten.

Där fanns flera friluftsområden, där många spanjorer umgicks, grillade och hade det trevligt. Här uppe på dryga 1700 m.ö.h.var det inte så varmt.

Vi passerade El Nublo och då kom det också en del lättare skyar. Den vandringen får vänta till ett annat år.

Det finns många vackra vyer att titta på, även från bilen.

Här väcks min fantasi till någon som ligger och tittar på himlen.

Här vid vägkorset fanns en möjlighet att parkera och där tog vi en fruktstund innan vi åkte GC 60 ner till Maspalomas. Vi var mycket nöjda med vår utflykt!