Etapp14 blev heller inte så lång, då vi åkte en del återvändsvägar.
Efter frukost startade vi med att bada i den bubblande poolen. Kändes så häftigt att sitta ute i den svala morgonluften och ha 38 grader varmt vatten omkring sig!
Se åkte vi tillbaka till väg 1, ringvägen. Innan vi svängde in på den, hade vi den här vyn framför ögonen. I går kväll var en ljuvlig sol framme, men idag är himlen nästan jämngrå och molnen går lågt.
Vi passerade många får, både innanför och utanför sina inhägnader.
Det dröjde inte så länge förrän vi kom till en rastplats med informationstavla. Lennart var tveksam till grusvägen, men efter en del prat åkte vi in på den. Vi har åkt bättre vägar, men också sämre och den var ju i alla fall torr.
Vi åkte förbi den här vackra flocken med hästar!
Efter 6 km grusväg, var vi så framme vid målet, Þingeyrakirkja. Stenkyrka ligger mellan sjöarna Hóp och Húnavatn. Namnet har kyrkan fått från tinget, som hölls här på fristatstiden 930-1264. Tidigare låg i närheten ett kloster, som fungerade under tiden 1133 till reformationen 1550. I det klostret nedtecknade munkarna många av de isländska sagorna.
Många av sagorna läste jag och sonen, då vi arbetade med hans dyslexi i tidiga tonåren. Känns stort för mig att ha varit på platsen där en del av dem nertecknades.
Den nuvarande kyrkan invigdes 1877. Altartavlan gjordes på 1400-talet i Nottingham. Finns också ett museum nära kyrkan.
Så fortsatte vi ringvägen till en annan rastplats, med rolig skylt. Vi fikade innan vi tog av till väg 72 och Hvammstangi. Vi förstod, att det inte skulle finnas några sälar, som låg och solade en mulen dag som den här, men
vägen var vacker och gick längs Miðfjörður. Det gula är stora smörblommor.
Vi gjorde studiebesök på en ull-stickningsfabrik.
Stora stickmaskiner, där tyget samlades upp i rullar..
Delar klipptes till på en annan enhet och så syddes tröjor, mössor och annat vid olika stationer. Det var kul att se hur tillverkningen gick till. Det fanns förstås också en affär, men jag hade ju redan köpt min fina handstickade tröja, så jag nöjde mig med den.
På återvägen körde vi förbi de här två stenarna. De ska ses i rak linje och har då någon betydelse för sjöfarten, som jag inte vet.
Vi åkte ut till ringvägen igen. Molnen gick lågt och vi funderade på plats för natten.
Vi åkte väg 68 till Borðeyri. Nu finns 16 bofasta invånare här, men tidigare var det ett av Islands största skepps- och handelshamnar.
Vi har gått runt bland husen och tittat och vi hittade en informationstavla, men också en gammal traktor, "International", enligt Lennart. Det kom också en stor ny traktor/grävare och parkerade bakom oss under några minuter. Mina tankar gick då till barnbarnen och deras förtjusning i traktorer!
Koordinaterna till campingen: N 65° 12' 39,9'' W 21° 5' 48,6''. Kostnad inklusive el var 2500 ISK för oss.
Framför oss har vi ett litet, men praktiskt servicehus. På baksidan finns två toaletter. Sådana här hus kan man se på olika uppställningsplatser för bilar i anslutning till vandringsleder.
När kvinnan kom och tog betalt tänkte jag på dig Ingrid. Du skulle förstått henne bra, du som kan gutamålet. Kvinnan ansträngde sig för att prata sakta och med enkla ord. Gotländskan låg nära till!! Så härligt att känna igen ord och ordböjningar!
